Marina Munk är en van resenär. Hon har mediterat kärleksfullt för jordens reparation
och hjälpt fattiga indianstammar i Amazonas djungler, bland annat.
Men det är hennes resor i andra sfärer och möten med vägledare från andra
dimensioner som gör henne till den hon är. En fantastisk, jordnära kvinna
som lever ett enkelt vardagsliv med sinnet öppet för det som du och jag
kanske missar. Marina Munk är vår vägledare genom, för de flesta, ett väglöst
land. En blinkande fyr för den som vill och vågar tänka bortom jordelivets
gränser och fysiska begränsningar.

Hon står på trappan när jag kommer. Jag har kört fel och hon väntar med lugnet hos någon
som vet. Det är svårt att sätta fingret på vad som sker när vi möts för första gången, skakar hand med varandra och hälsar, men jag känner mig hemma. En härlig känsla, men totalt oväntad. Marina Munk bor i dag på en liten ort i södra Dalarna. Hon, en världsmedborgare med adresser som Australien, Brasilien, Libanon och USA, slog sig ner i en slumrande bruksort.

– Andevärlden guidade mig hit, till dethär huset, säger hon enkelt när vi går upp för trappan till det hon kallar ”Templet”.

Där trappan slutar på övervåningen, öppnar sig ett vitmålat luftigt rum. Stolar står längs väggarna och väntar på gäster till de ”Intergalaktiska möten” som Marina Munk ordnar med jämna mellanrum. Hon som varken har dator eller Facebook, får kontakt med människor över hela världen.

På min fråga hur hon gör i en tid när många anser att ”syns du inte på Facebook så finns du inte”, svarar hon:

– Det är inte jag som styr, det sköter de där uppe, säger hon leende och pekar mot en blå himmel. Hon fortsätter:
– Jag gör faktiskt ingenting. Jag är bara en kanal och den träningen har påbörjats för eoner sedan. Men min träning att utveckla människor här på jorden började 1981.

Hon säger att hon är mer ute ur kroppen än i, men att hon är närvarande vid speciella möten, precis som i dag, vid en intervju. Och hon är närvarande. Snabb i tanken, ärlig men även eftertänksam. Hon har en härlig humor, skratten är många och hon svarar flera gånger på mina frågor medan jag tyst formulerar de i mitt huvud.

Kontakt med farkoster

Marina Munk solade i Danmark en ovanligt varm dag med blå himmel. Hon njöt av sommardagen och året var 1981. Plötsligt snurrar en silvergrå farkost ovanför henne. Även om hon gnuggar sig i ögonen är den kvar. För varje minut som går skapas en kontakt mellan dem och hon börjar få information. Ett avgörande ögonblick som ska bli hennes nya livsuppgift. Ungefär ett år efteråt mötte hon en energivarelse som kallade sig Captain Don och då börjar hennes träning på allvar.

– Jag blev tränad i att ändra min frekvens och i att kunna kommunicera på den andliga världens energinivåer, säger Marina Munk. Hon beskriver sig som en kanal som jobbar på jorden för alla i andliga världen.

– Jag jobbar ”All inclusive,” säger Marina och ler. Jag jobbar med Jesus eller Sananda som är hans andliga namn, men också med brödraskapen, änglahierarkier och mästarna.

Jag blir imponerad. Imponerad av målmedvetenheten och hängivenheten inför ett, med våra mått mätt, kontroversiellt uppdrag. Att vara språkrör och förmedla tankar och insikter från högre sfärer.

Marina Munk ska göra sitt jobb som energiarbetare på vår planet Tellus eller Gaia som den även kallas.

– Vi ska samarbeta. Vår uppgift nu är att leva ”vi” inte ”jag”. Den tiden är över, säger Marina Munk.

– Utvecklingen på jorden och i universum går fortare och fortare. Nu skapas det nya krystallinska partikeluniversumet som ska höja våra energier ännu mer. Jag får information om vad jag ska göra och hur jag ska möta människor som alla hunnit olika långt i sin utveckling. Jag är bara en kanal och har tillit till andevärlden. Allt styrs uppifrån vad gäller den andliga utvecklingen. Allt är planerat in till minsta sekund, av dig innan du steg ner.

Fria val och tillit

Här uppstår en diskussion. Att jag som människa inte skulle ha mitt eget fria val låter inte rätt och jag ifrågasätter och Marina förklarar. Jag har svårt att ta in att jag, tillsammans med mitt högre jag har gjort en plan hur mitt liv, min skola här på jorden, ska se ut in i minsta detalj. Då låter det ju som om mitt fria val försvinner. Marinas ögon ler tålmodigt och hon säger:

– Tror du att ditt högre jag, och de andra energidelarna som finns i universum som också är du skulle göra något som inte är bra för dig? Du har själv medverkat till en plan och behöver ha tillit.

– Men om man inte följer sin plan, vad händer då? undrar jag.
– Då blir du korrigerad. Först blir du varnad tre gånger, lyssnar du inte då blir du sjuk. Då har du en chans att hitta tillbaka till den du är ämnad att vara. Vi är alla lysande gudar och gudinnor och alla har sin uppgift, med var och en sitt individuella tema. Det här betyder inte att vi ska vara lika varandra, vi ska vara hela.

Hennes bana började som klärvoajant och healer. Nu säger hon att den tiden är förbi. Hennes budskap hon delar från andevärlden är att vi inte behöver någon som talar om för oss vad vi behöver och vad vi ska göra. I dag behöver vi se att vi har allt vi behöver inom oss, att förstå oss själva. För att nå dit behöver vi våga öppna oss för kärlekens kraft.

– Allt handlar om Sananda, om Jesus. Det är kärlekskraften som betyder allt, säger Marina Munk enkelt. Kärleken leder till frihet.

Stjärnbarn på jorden

Marina vill tillsammans med andra sidan ge information om så kallade ”stjärnbarn”.

– Min egen erfarenhet är att många barn, stjärnbarn, som föds till jorden har stora uppgifter att utföra tillsammans med andra sidan, både på jorden och i rymden. De behöver mycket kärlek. Är de ute på nattliga ut-ur-kroppen-uppdrag är de inte alltid medvetna om vad som sker med den fysiska kroppen och hur den signalerar. De här barnen kan exempelvis vara sängvätare. Som förälder ska man naturligtvis göra nödvändiga kontroller men oftast behöver man inte vara orolig för besvären slutar av sig själv när barnet får större medvetenhet om sin fysiska kropp, ungefär vid 13-års ålder, berättar Marina Munk.

Marina Munk pratar om överbefälhavare, om guider och Siriusenergier som när du och jag samtalar om middagsmat till familjen, det vill säga helt naturligt. Hon må prata om stora saker som jag inte riktigt greppar och kan ta in, men blir det hon säger mindre sant för det? Nej. Det utmanar mig att känna efter hur hennes ord landar i mig.

Tyst kommunikation

Utan att jag insett det har vi båda tystnat men vår kommunikation fortsätter. Vi känner båda någonting som rör vid oss och vi tittar ut genom fönstret. Något rör sig där ute. Ett djur med en rejäl grå svans. En varg. Mäktigt och en bekräftelse på att alla kan vandra sina egna vägar.

Text och Foto: Maria Äxter

(Ursprungligen publicerad i Ascala Magazine)

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn