Ett spontant möte på en mässa i norra Sverige ledde till en sista minuten-resa till Indiens sol och bad. Fjorton dagar i Goa, det skulle bli en perfekt uppladdning inför vintermörkret. Men för Birgitta Marklund från Piteå tog livet en helt annan vändning.

Hon stannade kvar och hennes egen livsresa startade.

– En morgon chockade jag mitt ressällskap. Jag sa bara: ”Jag har rivit sönder min flygbiljett hem. Jag stannar här, det är något jag måste göra.”

Mitt inne i ett tält på en av Sveriges största mässor står Birgitta som en sval sol och möter alla med ett leende. Det var här allt tog sin början för några år sedan. Ett spontant möte ledde vidare till en 14 dagar lång resa till Indien och Goa. Där skulle de nyfunna vännerna meditera, vandra och ladda batterierna inför kommande vintermörker.

Så blev det inte. Inte för Birgitta i alla fall. Helt plötsligt kunde hon höra hur själen pratade och när hon vågade lyssna dök möjligheter upp som pärlor i en lång rand.

– När jag kom in till mitt resesällskap och sa att jag hade rivit sönder min biljett för hemresan blev nog alla lite chockade. Det var oväntat, men det var bara något jag måste göra. Jag tog till vara på möjligheten när den kom, men framför allt, jag vågade ta beslutet, säger Birgitta när hon minns tillbaka.

Sammanträffanden

Och när hon berättar vad som sedan hände blir plötsligt alla uttryck och klichéer sanna. Det låter mer som en film än verkliga livet – kanske ett redan skrivet livsmanus, skrivet med en silverblänkande fjäderpenna av en gudomlig hand. Birgitta Marklund har alltid varit intresserad av yoga, medvetenhet och meditation. En resa till Goa skulle föra henne närmare traditioner och ursprung. Att yoga varje dag på stranden, ta behandlingar, läka och hela sig själv inifrån och ut var ursprungsplanen, men allt blev så mycket mer.

I Goa träffade Birgitta en kvinna som heter Rashida. Hon erbjöd boende när det inte blev någon hemresa till Sverige. Birgitta funderade.

– But you must go. Beautiful place. Good energies. I have a house, you can stay there. Res dit, det är en vacker plats som har goda energier. Jag har ett hus där, där kan du bo.
– Okej, svarade Birgitta, och åkte vidare till Pune för att också besöka ett ashram.

Möte på kafé

En dag satt hon vid ett kafébord med en kopp thé. Två italienska kvinnor slog sig ner och de började småprata med varandra bland annat om ayurvedisk yogamassage.

– Jag hade inte en aning om vad de pratade om, berättar Birgitta och minns hur tankarna snurrade i huvudet.
– Yoga gör jag och jag är också massageutbildad. I Indien hade jag just avslutat en full 35 dagars ayurveda cleansing, en så kallad ”Panchakarma”. Men ayurvedisk yogamassage vad var det?

– Oh, you don’t know? Du vet alltså inte? sa de italienska kvinnorna. Du vet alltså inte vem Kosum Modak är? Nej, var jag ju tvungen att erkänna, det visste jag inte.
– My god! She is famous and has done miracles all over the world. Hon är en lärare och bor just nu i här i Pune där hon lär ut sin teknik i ayurvedisk yogamassage, berättade de italienska kvinnorna.

Birgitta tvekade inte en sekund. Hon får telefonnumret och ringer på en gång till Kosum.

– Hello, my name is Birgitta. Jag skulle vilja gå din kurs i ayurvedisk yogamassage.
– Sorry. Den är fullbelagd, svarar Kosum Modak.

– What to do? Det var ju tråkigt, men jag chansade bara, säger Birgitta, men innan hon lägger på luren bjuder Kosum henne på middag.

Birgitta tackar ja och tar en riksha genom Pune. Pune är en riktigt stor stad med cirka åtta miljoner invånare. Det tar 50 minuter att komma fram till Kosums hus. De samtalar under middagen och Kosum säger att även om inte hon har en kursplats ska hon försöka ordna det med någon annan.

– Två dagar senare ringer telefonen. Det är Kosum. Hon låter ivrig, men samtidigt eftertänksam: ”Två gånger har jag sagt nej till dig. Finns ingen plats på kursen, men nu har en kvinna blivit sjuk så kom Birgitta, kom. Du är min elev.”

Hjärtat sjöng

– När Kosum frågade var jag bodde visade det sig att jag hade tre minuters gångväg till studion där kursen skulle hållas. Det var bara flow. Alla pusselbitar föll snabbt på plats, säger Birgitta och ler vid minnet.

På hindi betyder ”Bir” stor andligen. Gita är ett vanligt namn i Indien med betydelsen sång och glädje. Den dagen sjöng Birgittas hjärta. Hon var på rätt väg. Kosum är en precis och korrekt lärare som kräver disciplin av sina elever. Under kursen fanns alltid två ayurvediska lärare närvarande i gruppen som hade elever från USA, Shanghai, Tyskland, England, Indien, Australien och från Sverige.

– Även om det ingick teori från böcker var inte det den viktigaste lärdomen. När en elev frågade vad en särskild muskel hette svarade Kosum rappt: ”Who cares? The body doesn’t care. Feel with your hands, not with your mind.” Lär er känna med händerna var blockeringarna sitter men utan att forcera.

Foto: Birgitta Marklund

I 23 dagar pågick kursen från soluppgång till solnedgång. Varje kväll tränade också Birgitta själv. Hon knackade på dörrar, presenterade sin mission och fick öva på grannar och vänner. Fyra dagar efter kursens slut var det dags för hemresa. Det hade då gått fem månader och tre veckor sedan hon rev sönder sin biljett hem. Ett visum räcker sex månader. Det var dags. När väskorna var packade hörde Kosum av sig igen. Hon kom med ett erbjudande. Kunde hon tänka sig att vara assistent på nästa kurs? Birgitta hann bara tänka ”Hur ska det gåt till” när Kosum svarade: ”Don’t worry. The wheel will start slowly.” Hjulet snurrar sakta.

Tillbaka till Indien

Väl hemma startade hon eget och sakta som ringar på vattnet kom verksamheten igång. Tidigt en morgon hemma i Piteå väcks Birgitta av telefonen. Det är Kosum som berättar att den sjunde januari börjar kursen. ”Please be in time”. Birgitta, kom i tid. När nyårsraketerna sprakade på himlen landade Birgitta i Pune igen. Och med undervisning i tystnad integrerade hon själv sin kunskap på nytt. I dag har hon varit hjälplrare tre gånger till och de har druckit mycket chai-thé tillsammans.

Foto: Birgitta Marklund

Kosum Modak hade svåra problem med ryggen som barn. Hennes pappa gjorde en dyna så att hon skulle kunna gå i skolan. Sedan började hon yogaundervisning hos mr Iyengar i Pune. Utifrån all kunskap har hon sedan utvecklat sin egen teknik. I dag är Kosum 77 år och har börjat leta vilan i vardagen sedan hon lämnat över taktpinnen till en ljusårig kvinna från norra Sverige.

– I Sverige är det inte möjligt med en kurs i 23 dagar så jag har delat upp kursen i tre olika avsnitt. Men grunden är densamma. Alla ska känna sig trygga i sin kunskap, berättar Birgitta.

Genom åren har Birgitta provat många olika yrken. För drygt 20 år sedan var hon en behandlingsassistent med svår ischias. Hon sökte traditionell vård, men inte bättre. Då mötte hon en massör som sådde ett frö.

– Skulle du börja med yoga skulle du aldrig få så här igen, sa han och jag stannade bilen redan på hemvägen, gick in i affären och köpte en yogabok, berättar Birgitta levande och intensivt.

Men efter ett tag gjorde hon som många andra. Hon slutade med det som var stärkande när hon kände sig bättre.

– Mitt ego inne i huvudet sa: ”Nu är du bra. Nu behöver du inte det här något mer.” Precis då slog insikten ner som en bomb. Va?! Rösten i huvudet ville inte mitt bästa. Hur kunde det vara möjligt? Jag bestämde mig för att vara en busunge, så jag fortsatte med yogan i alla fall och undan för undan har rösten i huvudet tystat och jag känner mer och mer vad kroppen behöver. Jag hör själens röst. Min själs röst, säger Birgitta enkelt och eftertänksamt där vi sitter i solgasset under stora trädet.

Fakta

Birgitta Marklund
Piteå, Sverige, världen
https://biggansayurveda.net/

Text och foto: Maria Äxter

(Ursprungligen ur Ascala Magazine)

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn