Har ni någon gång varit med om något som fått er att fullständigt tappa hakan av förundran? För ett par månader sedan fick jag uppleva just detta…

Jag har fått förmånen att delta i en medial cirkel, en grupp människor som ses via videosamtal varannan vecka. Vi gör olika intuitionsövningar och försöker stärka vår mediala förmåga, det är mycket spännande och givande. Jag är den enda svensken, resten är australiensare. Jag blev inbjuden till gruppen av ledaren, en kvinna jag lärde känna för drygt ett år sedan på Arthur Findlay College. De övriga deltagarna har jag aldrig tidigare träffat. Därför blir denna händelse så magisk. Jag ska börja från början så är det lättare för er att förstå min upplevelse.

För ett par år sedan befann jag mig i Fanthyttan på kurs, jag tror det var andra eller tredje träffen på Bergsledarutbildningen. Jag bestämde mig för att boka en sittning hos husets medium. Det var nog tjugo år sedan jag senast suttit med ett medium så jag var lite spänd och förväntansfull.

Sessionen gick väldigt fort, tiden sprang iväg. Mycket blev sagt och som tur var fick jag en cd-skiva med samtalet inspelat. Något jag dock minns än idag var att hon berättade att jag skulle komma att få en symbolisk nål, vad det nu är. Hon sade att jag skulle hålla utkik efter den, det skulle vara ett tecken från min spirituella guide. Det lät ju oerhört spännande och så klart åkte jag upp i huvudet och försökte intellektuellt komma på NÄR skulle jag få nålen, VAR skulle den dyka upp, HUR skulle jag få den och slutligen VARFÖR skulle jag få just en nål… Det är jag i ett nötskal. Otålig och nyfiken. Men med tiden glömde jag bort detta budskap.

Tillbaks nu till den mediala gruppen. Vi fick ett par olika övningar vi skulle prova och delades in två och två. Jag kom att samarbeta med en för mig okänd kvinna. Övningen gick kortfattat ut på att vi, med andevärldens hjälp, skulle få ta emot budskap till den andre personen. Jag berättade det jag fick till mig och det blev sedan den andra kvinnans tur. Hon började beskriva att hon såg en ganska ung kvinna klädd i vita kläder, sittandes på en segelbåt och hon beskrev lite hur omgivningen såg ut. Jag kände ingen koppling till denna kvinna, jag hade ingen aning om vem hon kunde vara men lyssnade fascinerat när hon fortsatte beskriva det hon såg och kände.

Plötsligt säger hon ”Det här är jättemärkligt, men jag får till mig en nål. Det liknar typ en stor hårnål eller broschnål, med en fyrklöver längst upp. Jag har ritat ner den åt dig”… Hon visade mig sin teckning och säger vidare ”Det kom också ett budskap tillsammans med nålen och budskapet lyder, Det är dags nu, njut av resan”. Jag fullständigt tappade hakan! Minnena från sittningen med Terrys husmedium var genast glasklara, jag förstod att detta var tecknet från min guide. Budskapet jag väntat på hade nu infriats.

Jag blev så klart glad och fascinerad över det jag just hade fått erfara. Men jag tror inte att jag då riktigt hade hunnit smälta allt. Först några timmar senare kunde jag ta till mig hur stort detta faktiskt var. Det var mer än två år sedan jag fick budskapet hos mediet och jag fascineras över vägarna jag har tagit för att slutligen få detta budskap. Jag menar, jag åkte till Arthur Findlay College i England för drygt ett år sedan, där träffade jag en australiensisk kvinna, vi fortsatte att höras sporadiskt när vi kom hem efter kursen men återupptog kontakten via videosamtal när pandemin ”stängde” av världen, hon bjuder in mig att delta i denna mediala cirkel, jag tackar ja trots olika rädslor och i denna cirkel fick jag budskapet levererat av en främling… Alltså, vad säger man! Universum arbetar på mystiska sätt…

Under pandemin har jag, liksom många andra, haft mer ledig tid. Jag har använt mycket av den för inre reflektion och börjar upptäcka nya saker om mig själv. Det kunde inte vara en bättre tid än nu att få detta budskap. Ögonen tåras när jag tänker på det. En känsla av innerlig tacksamhet infinner sig. Jag skickar ett stort tack till universum och till min guide. Jag är på väg in i något nytt, jag börjar ana lite vart det barkar väg. En ny värld öppnar sig och jag är nyfiken och förväntansfull på vad som komma skall. Jag inser också, åter igen, att saker och ting sker när det är meningen att det ska göra det. Mitt ego ville ju ha den där symboliska nålen samma dag jag fick budskapet men då var jag inte redo. Tecknet kom precis i rätt ögonblick…

Jag påminns om att släppa behovet att forcera och kontrollera, och istället ha tålamod och känna tillit till processen. Allt kommer till mig när det är meningen. Ibland kan det komma till mig fort, ibland får jag vänta i flera år…

Fundera gärna kring:

  • Vill du forcera fram saker och ting?
  • Hur kan du öva upp ditt tålamod, din tillit till universum?
  • Har du någon gång fått vänta på att något skulle förverkligas, men efteråt kunnat se varför det behövde ta den tid det tog? Om ja, skriv gärna bland kommentarerna och berätta.

Kicki Pettersson
kicki@lifeenergy.se
www.lifeenergy.se

Föregående artikelTillbaka på jobbet
Nästa artikelTid för min guide
Kicki Pettersson heter jag. I min egen historia ryms lite av varje; medberoende, högkänslighet, dålig självkänsla och lång inre oro. Idag är jag frisk och mår fantastiskt, men så har det inte alltid varit. Under större delen av mitt liv har jag upplevt en enorm inre stress och min kropp visade sitt missnöje genom en mängd olika fysiska besvär. Dessa åkommor eskalerade, de blev fler och fler och mer allvarliga, och i januari 2015 fick jag en stroke. Där och då visste jag att jag behövde förändra mitt liv, om jag ville leva. Det var början på en händelserik och spännande resa, en resa som är ständigt pågående – möjligheten att upptäcka och lära känna mig själv! Jag behövde förstå min historia och mina erfarenheter, och hur dessa har kommit att påverka mig i livet. Jag har tvingats öppna de dörrar till mitt inre som jag av rädsla hade stängt. Det har periodvis varit en tuff process, men också absolut nödvändig. Vinsten är att jag idag känner mig fri och levande! Idag är jag utbildad kognitiv coach, beroendeterapeut samt energi- och hypnosterapeut och träffar människor som mår dåligt, liksom jag själv gjorde. Jag anser att det är viktigt att fler vågar prata om den psykiska ohälsa som breder ut sig, vi är många som är direkt eller indirekt drabbade. Därför hoppas jag kunna vara en källa av inspiration. Jag kommer dela med mig av min livsresa, hur jag själv gick från att vara sjuk till att bli frisk, i hopp om att inspirera andra till bättre mående. Välkommen att följa!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn