”Your life is not about you. It is about everyone whose life you touch and the way in which you touch it”. På svenska ungefär ”Ditt liv handlar inte om dig. Det handlar om alla vars liv du berör och hur/på det sätt du berör det”.

Dessa meningar har etsat sig fast i mitt minne och kommer från en kurs jag gick för något år sedan med Neale Donald Walsch, författaren som bland annat har skrivit boken ”Samtal med Gud”. Stora existentiella frågor har alltid fascinerat mig, frågor i stil med ”Vem är jag?” och ”Vad är meningen med livet?”. Så när jag fick möjligheten att gå denna kurs, ”Awakening the species”, blev jag så klart exalterad. Kanske skulle jag komma till djupare insikter om mig själv?

Meningarna ovan fick mig att fundera på mitt eget liv. Vilka avtryck har jag gjort hos min omgivning? Hur har jag agerat och bemött mina medmänniskor? Vem har mitt liv hittills handlat om, mig själv eller andra? Det var inga lätta frågor att svara på. Mitt ego ville så klart få mig att framstå som en kärleksfull och hjälpande person, som alltid var snäll och generös mot andra. Lite ”Moder Teresa”, typ. Men jag blev snabbt varse, när jag började gnugga lite på den ytan, att så inte alltid var fallet. En annan bild av mig trädde fram, och jag insåg att mitt liv väldigt ofta har handlat om mig och att mitt uppförande inte alltid har varit så kärleksfullt mot andra. Det var smärtsamma insikter och känslor av skam och skuld bubblade upp inom mig.

Nu kanske du tänker att mitt liv faktiskt borde handla om mig, det är ju trots allt MITT liv..? Och visst är det så. Min personliga övertygelse är att det är vår födslorätt att få utforska och göra det vi vill i livet, MEN inte på bekostnad av andra människor. Istället för att tänka JAG, MIG och MITT – och låta egot härja fritt – är jag övertygad om att vi istället bör tänka och agera utifrån VI, OSS och VÅRT.

Men är det ens möjligt att inte låta sig styras av sitt ego, sina rädslor, om vi har emotionella sår som inte är läkta? Jag tror inte det. Vad jag kan se och förstå om mig själv är att jag länge omedvetet kontrollerades av mitt ego. Mina rädslor styrde helt och hållet mitt liv, vilket så klart också påverkade mitt beteende gentemot andra negativt. När jag gjorde min självrannsakan och verkligen djupdök in i min själ kom jag att förstå min historia och hur den har påverkat mig. Min mammas sjukdom ryckte undan all min trygghet och jag levde, från den dagen hon blev sjuk, med konstanta rädslor att bli övergiven och ensam. Eftersom jag inte fick chansen att läka dessa emotionella sår inom mig som barn, blev jag en ”trasig” vuxen.

Nej, jag har aldrig varit utåtagerande och slagits eller varit våldsam. Men mitt rädslostyrda agerande har ändå sårat andra människor, den sanningen kan jag inte fly ifrån. Min dåliga självkänsla och mitt kontrollbehov påverkade andra i allra högsta grad. Jag är idag tacksam för den insikten. Den ger mig möjligheten att framåt agera annorlunda. Eftersom jag vill vara en bättre version av mig själv måste jag ta ansvar för att ständigt rannsaka mitt beteende gentemot andra människor. Jag måste ställa mig själv frågan om jag är den jag vill vara, och vara uppmärksam på när jag exempelvis är dömande av andra människor eller när jag är manipulerande.

Jag gillar citatet ”Jag är inte ansvarig för den programmering jag fick i barndomen. Men som vuxen har jag ett hundra procent ansvar för att göra någonting åt den” (Ken Keyes Jr, The Power of Unconditional Love). Citatet återger precis det jag känner stämmer för mig. För att kunna vara den kärleksfulla människa jag önskar vara, både mot mig själv och andra, måste jag ta ansvar för att läka mina inre sår från min historia – de är MITT ansvar, ingen annans! Andra människor ska inte behöva utstå dåligt bemötande från mig, bara för att jag har en historia som jag inte har bearbetat. Just därför har jag lovat mig själv och världen att göra det jag kan för att läka mitt inre, och på det sättet dra mitt strå för en mer kärleksfull värld…

Fundera gärna på:

  • Vilka avtryck gör du hos din omgivning? Positiva eller negativa?
  • Vill/behöver du förändra något hos dig själv?

Kicki Pettersson
kicki@lifeenergy.se
www.lifeenergy.se

Föregående artikelEn inre konflikt, del 1
Nästa artikelEn inre konflikt, del 2
Kicki Pettersson heter jag. I min egen historia ryms lite av varje; medberoende, högkänslighet, dålig självkänsla och lång inre oro. Idag är jag frisk och mår fantastiskt, men så har det inte alltid varit. Under större delen av mitt liv har jag upplevt en enorm inre stress och min kropp visade sitt missnöje genom en mängd olika fysiska besvär. Dessa åkommor eskalerade, de blev fler och fler och mer allvarliga, och i januari 2015 fick jag en stroke. Där och då visste jag att jag behövde förändra mitt liv, om jag ville leva. Det var början på en händelserik och spännande resa, en resa som är ständigt pågående – möjligheten att upptäcka och lära känna mig själv! Jag behövde förstå min historia och mina erfarenheter, och hur dessa har kommit att påverka mig i livet. Jag har tvingats öppna de dörrar till mitt inre som jag av rädsla hade stängt. Det har periodvis varit en tuff process, men också absolut nödvändig. Vinsten är att jag idag känner mig fri och levande! Idag är jag utbildad kognitiv coach, beroendeterapeut samt energi- och hypnosterapeut och träffar människor som mår dåligt, liksom jag själv gjorde. Jag anser att det är viktigt att fler vågar prata om den psykiska ohälsa som breder ut sig, vi är många som är direkt eller indirekt drabbade. Därför hoppas jag kunna vara en källa av inspiration. Jag kommer dela med mig av min livsresa, hur jag själv gick från att vara sjuk till att bli frisk, i hopp om att inspirera andra till bättre mående. Välkommen att följa!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn