För några år sedan kom jag att förstå att jag är högkänslig, för mig var det ett ”aha-moment”. Jag minns lättnaden jag kände när jag äntligen hittade ett ord för mitt sätt att vara. Jag som alltid hade känt mig annorlunda kunde plötsligt känna känslan av samhörighet.

För att förstå detta personlighetsdrag bättre läste jag ett flertal böcker och artiklar. Hungrigt sökte jag efter information för att lära mig mer, i hopp om att kunna förstå mig själv och mitt dåliga mående bättre.

Jag lärde mig bland annat att mitt nervsystem är känsligare än genomsnittet och för att inte drunkna i alla sinnesintryck behövde jag lära mig hur jag kan stänga intryck ute. Jag har därför gjort medvetna val att sålla bort sådant som jag vet gör mig överstimulerad. Jag har exempelvis slutat mitt arbete i centrala Stockholm, jag tittar aldrig på våldsamma TV-program eller nyheter, jag ser till att få tid i tystnad då jag är känslig för ljud m.m.

Det har tagit tid men idag upplever jag en förändring i min känslighet. Från att tidigare ha överösts av intryck och känslor så fort jag befann mig bland människor, till att idag mestadels uppleva lugn i mitt inre. Numera kan jag till och med åka in till stan, vistas i pulsen, och ändå ha energi kvar när jag kommer hem.

Hur kommer det sig att min känslighet har förändrats? Jag menar, tidigare kunde jag ofta (omedvetet) plocka upp andras känslor och känna dem i mitt egna känslosystem, vilket var oerhört dränerande. Det händer inte alls lika ofta längre. Jag har en egen teori om vad som har hänt. Jag kan nämligen se ett samband mellan att ju mer jag har bearbetat mina känslomässiga sår och läkt mitt inre, desto mindre känslig har jag blivit…

”Känslostormarna inombords knäckte mig många gånger, och jag ser detta som en stor anledning till att jag också blev fysiskt sjuk.

Vi människor är varandras läromästare. Det är genom andra vi kan se och upptäcka oss själva. Som jag ser det, tidigare när jag omedvetet plockade upp andras känslor och kände dessa i min fysiska kropp, så väckte dessa upp något inom mig som ännu var obearbetat. Med tanke på hur mycket jag också hade inom mig som var obearbetat, är det inte konstigt att mina känslor svämmade över så fort jag träffade andra människor. De speglade mig och triggade igång en mängd olika processer inom mig, och eftersom jag då saknade verktygen att hantera detta kom överstimulansen som ett brev på posten. Känslostormarna inombords knäckte mig många gånger, och jag ser detta som en stor anledning till att jag också blev fysiskt sjuk. Tack och lov är jag idag bättre rustad att möta alla mina känslor.

Jag gläds åt att jag nu har hittat sätt att hantera, och på sätt och vis ”överkomma”, min känslighet.  Mitt liv (och säkert också min familjs liv) har blivit så mycket enklare. Dessutom är det en förutsättning för att jag ska kunna arbeta med det jag gör, som terapeut. I mitt arbete möter jag människor som har upplevt svåra trauman i livet, det skulle inte fungera om jag fortfarande triggades igång så fort de delar med sig av sina erfarenheter. För att ta hand om mig själv på bästa sätt samt vara en bra terapeut måste jag fortsätta mitt egna inre arbete. Jag måste hantera och bearbeta sådant som dyker upp inombords, jag kan ju inte hjälpa någon annan längre än jag själv har kommit.

Jag vill inte vara utan min känslighet. Nu när jag bättre kan kontrollera den är det en underbar och fantastisk tillgång, exempelvis när jag arbetar. Genom denna känslighet får jag ofta till mig information om klienten som kan hjälpa dem vidare i sitt läkande. Denna förmåga är något jag vill fortsätta utveckla och jag går därför Terrys utbildning ”Intuition och mentalt mediumskap”. Jag ser med spänning fram mot vad dessa år kommer att medföra.

Fundera gärna kring:

  • Känner du av andras känslor?
  • Om ja, vilka känslor upplever du då?
  • Kan detta vara DINA känslor som ännu är obearbetade?

Kicki Pettersson
kicki@lifeenergy.se
www.lifeenergy.se

Föregående artikelDen gud jag tror på
Nästa artikelVåga gå vidare
Kicki Pettersson heter jag. I min egen historia ryms lite av varje; medberoende, högkänslighet, dålig självkänsla och lång inre oro. Idag är jag frisk och mår fantastiskt, men så har det inte alltid varit. Under större delen av mitt liv har jag upplevt en enorm inre stress och min kropp visade sitt missnöje genom en mängd olika fysiska besvär. Dessa åkommor eskalerade, de blev fler och fler och mer allvarliga, och i januari 2015 fick jag en stroke. Där och då visste jag att jag behövde förändra mitt liv, om jag ville leva. Det var början på en händelserik och spännande resa, en resa som är ständigt pågående – möjligheten att upptäcka och lära känna mig själv! Jag behövde förstå min historia och mina erfarenheter, och hur dessa har kommit att påverka mig i livet. Jag har tvingats öppna de dörrar till mitt inre som jag av rädsla hade stängt. Det har periodvis varit en tuff process, men också absolut nödvändig. Vinsten är att jag idag känner mig fri och levande! Idag är jag utbildad kognitiv coach, beroendeterapeut samt energi- och hypnosterapeut och träffar människor som mår dåligt, liksom jag själv gjorde. Jag anser att det är viktigt att fler vågar prata om den psykiska ohälsa som breder ut sig, vi är många som är direkt eller indirekt drabbade. Därför hoppas jag kunna vara en källa av inspiration. Jag kommer dela med mig av min livsresa, hur jag själv gick från att vara sjuk till att bli frisk, i hopp om att inspirera andra till bättre mående. Välkommen att följa!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn