Har ni någon gång känt att ni har behövt dra er undan för att kunna ”höra” er inre röst? Att ni annars riskerar att förlora er själva i det yttre bruset.

I samband med Coronas inträde upplevde jag att jag ganska snabbt satte på mig fixarkepsen och intellektuellt började att tänka om och tänka nytt. Detta var en oerhört kreativ period och den lärde mig mycket. Jag var effektiv, fick mycket gjort på kort tid. Men så började jag känna en förändring i mitt inre. Den tidigare härliga känslan byttes ut mot en mindre behaglig känsla, en känsla av rastlöshet gjorde sig påmind. Intellektuellt försökte jag hitta orsaken till detta men jag kunde inte tänka klart.

Idag har jag bättre verktyg till att hantera ”besvärliga” känslor. Jag har lärt mig att mina känslor är budskap från min själ och att jag gör bäst i att göra det jag kan för att stå kvar i dem… Jag måste känna mina känslor, först då kommer jag förstå vad de vill förmedla.

Sakteligen började jag förstå att jag kände mig dränerad av alla intryck jag utsatte mig själv för. Jag påverkades mer än jag förstod av nyheterna på tv, allas tyckande om det ena och det andra på sociala medier. På sätt och vis förlorade jag kontakten med mig själv och känslan av rastlöshet påkallade detta för mig. Jag bestämde mig för att gå ”offline” i en vecka, sju dagar utan sociala medier, nyheter etc. Det är visserligen ingen lång tid men jag kände att jag behövde börja där.

Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad när jag upptäckte hur ofta jag plockade upp mobiltelefonen för att strökolla på sociala medier, youtube eller internet… Som tur är måste jag ange kodlås för att öppna telefonen, annars hade jag nog inte uppmärksammat detta ”beroende”.

Rastlösheten försvann inte på en gång. Nej, jag skulle säga att den initialt blev ännu mer påtaglig då jag nu hade mer tid att fylla ut med något att göra. Det var nog först efter ett par dagar som jag kunde börja njuta av ”lugnet”.

Jag fokuserade mycket på att göra medvetna val. Jag började göra saker JAG tycker om och behöver. Exempelvis lade jag extra tid på att ta hand om mina plantor, de fick nya större krukor. Jag planterade också om alla mina blommor inomhus. Det är något speciellt med att gräva ner händerna i jord, en känsla av att bidra och vara ett med alltet.

”Jag har alltid varit en ”huvudfoting”, någon som
försöker förstå och lösa allt intellektuellt.

Jag var också mer social än vanligt vilket kanske låter konstigt i dessa tider. Men med den teknologi vi har idag har vi fantastiska möjligheter att ”ses” via videosamtal. Under veckan hann jag ”träffa” vänner världen över som jag inte hade sett på nästan ett år. Jag kan inte låta bli att tänka på huruvida jag hade bjudit in till dessa videosamtal om det inte vore för den fysiska distanseringen som viruset tvingar oss till. Jag tror inte det…

Att minimera intrycken var fantastiskt skönt. Jag påmindes om hur känslig jag fortfarande är för andras tankar, åsikter och rädslor. De energierna påverkar direkt mitt känslosystem och jag förlorar mig själv om jag inte är i kontakt med mitt inre. Jag vet att jag, som skapare av mitt liv, har fullständigt ansvar för mitt mående och vill jag förstå mig själv på ett känslomässigt plan så måste jag ta mig tiden att lyssna inåt. Det finns ingen genväg.

Jag har alltid varit en ”huvudfoting”, någon som försöker förstå och lösa allt intellektuellt. Men idag förstår jag att jag inte kan nå mina känslor via intellektet, jag måste lyssna till min kropps signaler och agera utifrån dem. Denna vecka fick mig att stanna upp och gav mig nya, förbättrade insikter om mina innersta behov – för det är jag oerhört tacksam.

När veckan var över, och jag åter igen öppnade mina sociala medier, hade något inom mig förändrats. Jag var inte alls lika intresserad av flödet av information och har sedan dess lagt mindre tid på att uppdatera mig om vad som händer utanför mig själv.

Fundera gärna kring:

  • Vilket flöde matar du dig själv med?
  • Hur påverkas du av ditt flöde?
  • Behöver du förändra ditt flöde, det du ”matar” dig själv med?

Kicki Pettersson
kicki@lifeenergy.se
www.lifeenergy.se

Föregående artikelNär Sorg kommer ner från loftet
Nästa artikelI väntan på svar
Kicki Pettersson heter jag. I min egen historia ryms lite av varje; medberoende, högkänslighet, dålig självkänsla och lång inre oro. Idag är jag frisk och mår fantastiskt, men så har det inte alltid varit. Under större delen av mitt liv har jag upplevt en enorm inre stress och min kropp visade sitt missnöje genom en mängd olika fysiska besvär. Dessa åkommor eskalerade, de blev fler och fler och mer allvarliga, och i januari 2015 fick jag en stroke. Där och då visste jag att jag behövde förändra mitt liv, om jag ville leva. Det var början på en händelserik och spännande resa, en resa som är ständigt pågående – möjligheten att upptäcka och lära känna mig själv! Jag behövde förstå min historia och mina erfarenheter, och hur dessa har kommit att påverka mig i livet. Jag har tvingats öppna de dörrar till mitt inre som jag av rädsla hade stängt. Det har periodvis varit en tuff process, men också absolut nödvändig. Vinsten är att jag idag känner mig fri och levande! Idag är jag utbildad kognitiv coach, beroendeterapeut samt energi- och hypnosterapeut och träffar människor som mår dåligt, liksom jag själv gjorde. Jag anser att det är viktigt att fler vågar prata om den psykiska ohälsa som breder ut sig, vi är många som är direkt eller indirekt drabbade. Därför hoppas jag kunna vara en källa av inspiration. Jag kommer dela med mig av min livsresa, hur jag själv gick från att vara sjuk till att bli frisk, i hopp om att inspirera andra till bättre mående. Välkommen att följa!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn