Den senaste tiden har jag varit i en process, en känslomässig sådan. Jag har mött nya lager av obearbetade känslor, känslor som legat väl dolda och som också har hållit mig undan från att ta den plats jag vet är ämnad för mig.

För några dagar sedan, dagen efter midsommardagen, fick jag uppleva något extra speciellt. Jag var ute och promenerade. Som ni kanske läst tidigare i mina artiklar är mina promenader viktiga för mig, det är då jag lyssnar inåt och har egentid.

På senare tid har jag fått många budskap. Budskap om vad jag behöver förstå om mig själv och bearbeta. En stor grej är känslan av att vara värd… Jag har arbetat mycket med min självkänsla och försökt stärka den på alla sätt jag har kunnat. Lagom när jag har tyckt mig komma någon vart så har något inträffat som har gjort att jag befunnit mig i tvivlet på mig själv igen.

Är det inte fascinerande? Livet alltså… Att livet ger oss möjligheter att möta oss själva, om och om igen, i olika situationer. Vem är vi och vem vill vi vara? Jag som har varit omvärldsstyrd i hela mitt liv har låtit mig ledas av andra eftersom jag inte hade någon aning om vem JAG är… Detta har skett på ett omedvetet plan med hjälp av olika masker och fasader. Likt en kameleont har jag ändrat mig själv, allt för att passa in och i slutändan bli accepterad. Men under min självrannsakan har jag börjat hitta tillbaks till mig själv, den jag är i mitt sköraste jag. Men också den jag är i mitt starkaste jag, den där jag vågar kliva in i min fulla kraft.

När jag härom dagen lämnade hemmet för promenaden kände jag mig lite trött, men det var inget ovanligt med det. Jag har varit trött och känt mig dränerad en tid nu. När jag närmade mig ängen jag brukar korsa gick jag in i ett meditativt tillstånd och jag använde mig av Bergsmeditationen för att fördjupa min upplevelse. När jag i meditationen hade kommit upp på berget såg jag en ljus väg upp mot himlen. Jag började gå den och efter en stund kunde jag urskilja formen av någon.

”I min värld har vi alla en egen prispall och från och med nu tänker inte jag låta någon annan ta min förstaplats!

Min puls började stiga, olika känslor gjorde sig till känna. Jag fortsatte framåt. Sedan ser jag… Jesus. Ni vet så där som Jesus ofta blir porträtterad med brunt, lite svallande hår, och vit lång kaftan. Jag tappade andan, chockad över upplevelsen. Jag går fram mot honom och där brister jag fullständigt ihop. Jag börjar gråta hejdlöst (som tur är möter jag ingen när jag promenerar…). Plötsligt mindes jag något jag nyligen läst, att tiden nu är inne att sätta intentionen för vad vi önskar oss i framtiden. Jag fullständigt kapitulerar. Jag ber Jesus om hjälp, hjälp att läka mitt inre ytterligare. Intuitivt påminner han mig om något intressant om mig själv, nämligen att jag systematiskt placerar mig lägre än andra.

Jag kan ge ett tydligt exempel. För ett par år sedan när jag påbörjade Terrys utbildning till Bergsmeditationsledare såg jag upp till Terry, jag placerade honom på en piedestal. Han är visserligen en klok man men jag insåg att jag placerade honom högre än mig själv. JAG hade satt honom där, inte han. När jag tänker efter så har det alltid varit så för mig… Min dåliga självkänsla har fått mig att placera mig själv lägre än andra. Men, ju mer jag har stärkt min självkänsla desto bättre har jag blivit på att göra anspråk på min plats. Numera ser jag mig själv stå jämsides med Terry, varken mer eller mindre. I min värld har vi alla en egen prispall och från och med nu tänker inte jag låta någon annan ta min förstaplats! Terry, och alla andra för den delen, har egna prispallar att inta.

Så nu, i mötet med Jesus, insåg jag att jag även här placerar honom högre än mig själv. Jag menar, han är ju gudomlig och vem är jag att ta plats här? Jag hukade mig ner framför honom och bad om hjälp att få släppa taget om alla känslomässiga begränsningar jag har inom mig. Han tar tag om mina händer. Jag gråter fortfarande men känslan jag upplever är nu istället en annan, en känsla av ovillkorlig kärlek.

Jag vet mitt syfte här på jorden. Men innan jag är redo för att göra det arbetet fullt ut måste jag läka ytterligare inombords, lager som nu ger sig till känna. Jag behöver öppna upp mig själv ytterligare på ett andligt plan för att kunna TA EMOT denna kärlek, och känna mig värdig att få den. Men jag vet att det nu är dags och jag är redo!

Jesus tar mig i sin högerhand och vi ställer oss bredvid varandra. Plötsligt ser jag ljusvarelser närma sig oss. De tar våra händer och tillsammans skapar vi en stor ring av ljus, jag vet intuitivt att budskapet är att ”vi är alla gudomliga, vi är alla ett”. Denna kärlek, den ovillkorliga kärleken, finns i överflöd. Den räcker till oss alla och vi är alla värdiga den…

Fundera gärna kring:

  • Anser du att alla människor är lika mycket värda? Eller gör du som jag har gjort, placerat andra högre än dig själv?
  • Tar du för dig och tar den plats som är ämnad för dig?
  • Om inte, vilka rädslor håller dig tillbaka?

Kicki Pettersson
kicki@lifeenergy.se
www.lifeenergy.se

Föregående artikelAck, ni klentrogna!
Nästa artikelDags att kliva av tåget
Kicki Pettersson heter jag. I min egen historia ryms lite av varje; medberoende, högkänslighet, dålig självkänsla och lång inre oro. Idag är jag frisk och mår fantastiskt, men så har det inte alltid varit. Under större delen av mitt liv har jag upplevt en enorm inre stress och min kropp visade sitt missnöje genom en mängd olika fysiska besvär. Dessa åkommor eskalerade, de blev fler och fler och mer allvarliga, och i januari 2015 fick jag en stroke. Där och då visste jag att jag behövde förändra mitt liv, om jag ville leva. Det var början på en händelserik och spännande resa, en resa som är ständigt pågående – möjligheten att upptäcka och lära känna mig själv! Jag behövde förstå min historia och mina erfarenheter, och hur dessa har kommit att påverka mig i livet. Jag har tvingats öppna de dörrar till mitt inre som jag av rädsla hade stängt. Det har periodvis varit en tuff process, men också absolut nödvändig. Vinsten är att jag idag känner mig fri och levande! Idag är jag utbildad kognitiv coach, beroendeterapeut samt energi- och hypnosterapeut och träffar människor som mår dåligt, liksom jag själv gjorde. Jag anser att det är viktigt att fler vågar prata om den psykiska ohälsa som breder ut sig, vi är många som är direkt eller indirekt drabbade. Därför hoppas jag kunna vara en källa av inspiration. Jag kommer dela med mig av min livsresa, hur jag själv gick från att vara sjuk till att bli frisk, i hopp om att inspirera andra till bättre mående. Välkommen att följa!

4 KOMMENTARER

  1. Åh! Så vackert! Jag sitter med tårar i ögonen, härligt Kicki!
    Och TACK för att du delar med dig och påminner oss om våra prispallar, om ljuset och att vi alla är ett!

    • Tack fina du för dina rader, de värmer verkligen! Ja, det var en underbar upplevelse, budskapen var så detaljerade och jag ville att andra skulle kunna ta del av dem. Hoppas allt är bra med dig och att du får en underbar sommar!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn