I min förra artikel berättade jag om hur min syn på förändring har ändrats. Från att inte alls gilla det, till att faktiskt välkomna det. Genom att följa flödet, trots att det stundtals har rört upp obekväma känslor inom mig, har jag nu fått vara med om något alldeles extra.

I artikeln berättade jag ju att jag inom kort kanske står utan lokal och vilka tankar och känslor detta förde med sig. Katastroftankarna flög runt i huvudet och mitt ego målade upp värsta tänkbara scenarion. Allt jag såg var hinder…

Men jag klappar mig själv på axeln för att jag numera har lärt mig att identifiera mina rädslostyrda tankar. Jag har också förstått ATT jag kan bryta dessa tankar samt HUR jag gör det… och därmed vända dem till mer positiva istället. Varför gör jag det tror ni? Jo, först och främst på grund av att det är mer behagligt för kropp och själ att vältra sig i positiva tankar (prova får ni se själva…). Men jag har också med tiden insett att jag måste ha tillit till att förändring är något positivt, och att jag guidas i rätt riktning.

Tillit och initiativ

Trots att mitt inre var något i kaos kände jag tillit till att det finns en mening med denna förändring. I denna känsla av tillit sände jag ut en önskan till universum; att jag behöver en ny lokal som uppfyller mina behov och kriterier, och det NU. Min önskelista (läs krav) var lång… Jag vill ha en lokal som KÄNNS rätt, det är det viktigaste. Lokalen måste ligga i nära anslutning till kommunala färdmedel, det får inte vara för hög hyra, jag behöver ha plats för att kunna hålla mina meditationsgrupper, jag vill gärna ha kollegor och tillhöra ett sammanhang… Ja, ni ser – jag är lite kräsen…

Jag vet att sannolikheten att få det jag önskar ökar om jag själv är villig att ta egna, medvetna steg mot den förändring jag önskar för mig själv, så jag lade upp ett inlägg på Facebook på en lokal sida och efterfrågade lokal. Glädjande fick jag flera svar. Ett par av dem kunde jag redan från början sålla bort, de kändes helt enkelt inte rätt. Kvar fanns två alternativ.

”Plötsligt förstod jag att detta var det rätta för mig.

Det första alternativet hade ett bra läge, rätt storlek och jag skulle för första gången ha en egen lokal. I mitt huvud började jag nästan inreda lokalen trots att jag ännu inte hade sett den. Jag lyssnade inte till de tvivel jag ändå kände inom mig, jag förblindades av potentialen denna lokal hade fått i mitt huvud. Jag glömde bort min egen checklista, mina ”krav”.

Av olika anledningar blev det inget med denna lokal. Lite besviken blev jag allt men tänkte att det finns säkert en mening med det. Jag hörde av mig till kvinnan som ville hyra ut lokal nummer två, vi bokade tid så att jag kunde besöka lokalen och vad ska jag säga… WOW, kanske! Plötsligt förstod jag att detta var det rätta för mig. Allt klaffade och jag kunde bocka av alla mina krav, och mer därtill!

Mer än ett vanligt möte

Jag förundras över det jag just har fått uppleva. För det första visste jag inte att jag behövde förändring, jag har ju trivts bra i lokalen jag har varit i. Men min pånyttfödda gnista berättar för mig att denna förändring är just det jag behöver, universum visste det innan jag själv gjorde det och ”knuffade” mig i rätt riktning. Dessutom lyckades universum verkligen leverera, trots min långa kravspecifikation… Lokalen har allt jag önskar och behöver. Dessutom fick jag uppleva ett fantastiskt möte med kvinnan som jag ska hyra in mig hos. Liksom jag är hon intresserad av personlig och andlig utveckling, hon besitter kunskaper jag ännu inte har och jag upplever henne som en ”doer” som får saker gjorda.

Jag tror att vi båda två kände att detta möte var mer än ett ”vanligt” möte. Detta var ett ödesbestämt möte. Två timmar flög iväg, idéer bollades, inspirationen flödade. Det som från början var ett helt förutsättningslöst möte förvandlades till något helt annat, något djupare och mer meningsfullt. Jag får känslan av att vi kommer kunna samarbeta på olika plan framöver och jag ser med spänning fram mot vad som väntar.

Jag är så tacksam för ”knuffen” jag fick. Tacksam också för känslan av tillit som har infunnit sig. Jag andas. Väntar in. Tålamodet infinner sig och jag följer flödet.

Fundera gärna kring:

  • Vad önskar du för dig själv?
  • Tar du de nödvändiga stegen för att uppnå det?
  • Vågar du be universum om hjälp och känner du tillit till att det är möjligt att få det?

Kicki Pettersson
kicki@lifeenergy.se
www.lifeenergy.se

Föregående artikelMin själs röst är min ledstjärna
Nästa artikelAtt leva i sanning
Kicki Pettersson heter jag. I min egen historia ryms lite av varje; medberoende, högkänslighet, dålig självkänsla och lång inre oro. Idag är jag frisk och mår fantastiskt, men så har det inte alltid varit. Under större delen av mitt liv har jag upplevt en enorm inre stress och min kropp visade sitt missnöje genom en mängd olika fysiska besvär. Dessa åkommor eskalerade, de blev fler och fler och mer allvarliga, och i januari 2015 fick jag en stroke. Där och då visste jag att jag behövde förändra mitt liv, om jag ville leva. Det var början på en händelserik och spännande resa, en resa som är ständigt pågående – möjligheten att upptäcka och lära känna mig själv! Jag behövde förstå min historia och mina erfarenheter, och hur dessa har kommit att påverka mig i livet. Jag har tvingats öppna de dörrar till mitt inre som jag av rädsla hade stängt. Det har periodvis varit en tuff process, men också absolut nödvändig. Vinsten är att jag idag känner mig fri och levande! Idag är jag utbildad kognitiv coach, beroendeterapeut samt energi- och hypnosterapeut och träffar människor som mår dåligt, liksom jag själv gjorde. Jag anser att det är viktigt att fler vågar prata om den psykiska ohälsa som breder ut sig, vi är många som är direkt eller indirekt drabbade. Därför hoppas jag kunna vara en källa av inspiration. Jag kommer dela med mig av min livsresa, hur jag själv gick från att vara sjuk till att bli frisk, i hopp om att inspirera andra till bättre mående. Välkommen att följa!

2 KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn