Mitt ego vill gärna påstå att jag gillar förändring men om jag är riktigt ärlig så är svaret på denna fråga NEJ. Jag har alltid haft ett stort kontrollbehov och det går liksom inte ihop med förändring…

Länge var jag inte medveten om mitt kontrollbehov, inte heller hur det yttrade sig. Jag hade fullt upp med att hantera alla känslor som cirkulerade inombords när livet prövade mig. Jag kan se en direkt koppling mellan mitt behov att ha kontroll över mina känslor, med framför allt en upplevelse i min barndom som skrämde mig på djupet.

När jag var sex år gammal blev min mamma sjuk. Hon fick epilepsi och jag bevittnade hennes första anfall. Jag minns den händelsen som den skedde igår. Jag trodde att hon dog framför ögonen på mig, så klart var detta ett trauma för mig. Eftersom jag alltid har kunnat prata om denna händelse (utan att det påverkade mig nämnvärt) trodde jag att den var bearbetad och att den inte längre påverkade mig i livet.

Idag vet jag att den händelsen har präglat mig enormt mycket. Genom hypnosterapi förstod jag att jag endast hade bearbetat händelsen intellektuellt, jag hade inte varit i närheten av att bearbeta den på ett emotionellt plan… Under hypnosen kunde jag vidare se vilka omedvetna beslut jag som sexåring hade fattat, just i den stunden. Jag kunde också förstå att dessa beslut fortfarande styrde mitt undermedvetna sinne.

”För att kunna fly undan besvärliga känslor
har jag behövt ha känslan av kontroll.

Jag förstår idag att bland besluten som jag då fattade, fanns beslutet att ha kontroll över mina känslor. Känslorna som jag upplevde när min mamma låg avsvimmad på golvet ville jag under inga omständigheter uppleva igen, de var allt för skrämmande. Jag hade fattat dessa beslut utifrån en sexårings bästa förmåga. De var överlevnadsstrategier som hjälpte mig att hålla näsan ovanför vattenytan när känslostormarna inombords löpte amok. Så genom livet har jag sprungit ifrån alla obehagliga känslor, utan att jag egentligen varit medveten om ATT jag gjorde det eller VARFÖR jag gjorde det.

För att kunna fly undan besvärliga känslor har jag behövt ha känslan av kontroll. Jag inser idag att jag har haft en mängd olika strategier (omedvetna sådana) för att uppnå detta. Exempelvis har jag distraherat mig genom träning, arbete, mat och godis…

Under min självrannsakan upptäckte jag hur detta kontrollbehov påverkade inte bara mig, utan även min omgivning… Den insikten var särskilt smärtsam. Jag har inte velat orsaka andra smärta. Men jag kommer inte ifrån sanningen. Mitt behov att ha kontroll över mina känslor har fått mig att agera egoistiskt, även om jag inte har varit medveten om det. Jag gör mitt bästa för att inte lägga skuld på mig själv för detta, jag gjorde så gott jag kunde med de förutsättningar jag hade då…

Min inre läkning startade när jag började ta eget ansvar för mina känslor. Det var också först då som jag kunde se mina strategier och flykter för det de var. Ju mer jag har läkt mina emotionella sår, desto mindre styrd och kontrollerad av mina tidigare strategier har jag blivit. Det har också påverkat mitt kontrollbehov markant. Ju fler känslor jag har bekantat mig med, desto mindre försöker jag styra andra för att det ska passa mina behov.

”Med tiden har jag blivit bättre på att uppmärksamma när mina tankar blir rädslostyrda och begränsande…

Mina tankar och känslor kring förändring har också förändrats i takt med min inre förvandling. Förändring skrämmer mig inte alls lika mycket. Visst kan det trycka på knappar och trigga igång mitt känslosystem fortfarande, men jag känner mer tillit till att förändring är något positivt. Förändring får mig att växa, även om det i stunden kanske känns läskigt och svårt.

Härom veckan fick jag veta att lokalen bredvid min ska renoveras och sedan hyras ut. Fastighetsägaren vet ännu inte till vem eller till vilken verksamhet, men troligt är att det kommer vara mer ”spring” där. Fastigheten jag håller till i är väldigt dåligt ljudisolerad, minsta lilla ljud hörs. Eftersom jag främst arbetar med energi- och hypnosterapi är det viktigt att ha tyst och lugnt i och runt lokalen, och min framtid i denna lokal är plötsligt osäker. Förändring kan alltså ske inom en relativt närstående tid.

Mina första tankar var rädslostyrda. Jag såg bara hindren… ”Vart ska jag nu ta vägen?”, ”Jag kommer aldrig hitta en lika bra lokal som den jag har nu”, ”Alla andra lokaler är dyrare”… Med tiden har jag blivit bättre på att uppmärksamma när mina tankar blir rädslostyrda och begränsande, så ganska kvickt började jag istället fokusera på positiva möjligheter istället. Först och främst behöver ju ingenting hända, fastighetsägaren kanske lyckas ljudisolera lokalen. Skulle inte det gå behöver inte förändringen bli negativ, det går fortfarande att se det som något positivt. Jag kan välja att tänka ”Vad spännande, undra vilka möjligheter detta kan medföra?” eller ”Tänk om jag hittar en ännu bättre plats att vara på”… Den stora skillnaden är känslan jag får i kroppen när jag tänker positivt, den är betydligt skönare än när jag fokuserar på det rädslostyrda.

Förändring är en del av livet. Punkt. Jag påminner mig om att jag alltid har makten att välja hur jag ska förhålla mig till den, den makten har vi alla. Jag väljer också att tro på att förändring får mig att spira och upptäcka potentialen jag har inom mig…

Fundera gärna kring:

  • Välkomnar du förändring eller gör du motstånd?
  • Vilka tankar väcks inom dig?
  • Vilka känslor visar sig inom dig? Känns de ”positiva” eller ”negativa”?

Kicki Pettersson
kicki@lifeenergy.se
www.lifeenergy.se

Föregående artikelJag diskar
Nästa artikelAtt rensa ut
Kicki Pettersson heter jag. I min egen historia ryms lite av varje; medberoende, högkänslighet, dålig självkänsla och lång inre oro. Idag är jag frisk och mår fantastiskt, men så har det inte alltid varit. Under större delen av mitt liv har jag upplevt en enorm inre stress och min kropp visade sitt missnöje genom en mängd olika fysiska besvär. Dessa åkommor eskalerade, de blev fler och fler och mer allvarliga, och i januari 2015 fick jag en stroke. Där och då visste jag att jag behövde förändra mitt liv, om jag ville leva. Det var början på en händelserik och spännande resa, en resa som är ständigt pågående – möjligheten att upptäcka och lära känna mig själv! Jag behövde förstå min historia och mina erfarenheter, och hur dessa har kommit att påverka mig i livet. Jag har tvingats öppna de dörrar till mitt inre som jag av rädsla hade stängt. Det har periodvis varit en tuff process, men också absolut nödvändig. Vinsten är att jag idag känner mig fri och levande! Idag är jag utbildad kognitiv coach, beroendeterapeut samt energi- och hypnosterapeut och träffar människor som mår dåligt, liksom jag själv gjorde. Jag anser att det är viktigt att fler vågar prata om den psykiska ohälsa som breder ut sig, vi är många som är direkt eller indirekt drabbade. Därför hoppas jag kunna vara en källa av inspiration. Jag kommer dela med mig av min livsresa, hur jag själv gick från att vara sjuk till att bli frisk, i hopp om att inspirera andra till bättre mående. Välkommen att följa!

2 KOMMENTARER

  1. Varsågod… Det är häftigt att läsa dina artiklar också, jag läste dina senaste två igår. Jag skrattade lite för mig själv, jag har haft liknande upplevelser OCH har också påbörjat skriva artiklar liknande dessa. Det blev lite…” WHAT, det där hade jag tänkt skriva…” Som en spegel… 😉

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn