Tålamod är en bra egenskap på många sätt. Det har jag i alla fall själv märkt och övat på väldigt ofta under mitt liv.

Jag läste om en undersökning där man testade ett antal barn i detta med tålamod och hur det påverkar deras framgång senare i livet. Det var en amerikansk undersökning, så de använde s.k. marshmallows, som är ett slags söta skumbollar. Varje barn fick frågan om den kunde vänta med att äta upp sötsaken för att få två marshmallows senare som belöning. Det stackars barnet filmades av dold kamera medan den lämnades ensam med skumbollen en stund. Man riktigt såg på mimiken hur den inre kampen pågick: äta eller inte? Några barn kunde vänta och fick då två godisar som belöning, medan några inte kunde vänta, utan slukade sin marshmallow direkt. Barnen följdes upp under många år efteråt och slutsatsen man drog var att de som hade tålamod att vänta på en belöning längre fram klarade sig bättre i livet än de som hade kort sträcka mellan behov och belöning.

Undersökningar av detta slag kan vara missvisande, men jag fick i alla fall en tankeställare när jag läste om den. Hur kort sträcka har jag mellan behov och belöning och vad kan jag tänka mig utstå för att få belöning eller kanske ingen belöning alls längre fram för det jag gör? Hur målmedveten är jag egentligen för det jag tror på?

Snabbt uttråkad
Jag har uppfattat mig själv som en mycket snabb person med lite tålamod. Egenskapen att snabbt bli uttråkad om jag uppfattade någon som dryg och ytlig och svårigheter att klara av en anställning eller uppdrag som jag ej kände motivation för, har jag tampats med hela livet. Därför trivs jag bäst som egen företagare. Jag tyckte mig kunna läsa av en människa snabbt eftersom jag är högkänslig. Precis som med en maträtt kunde jag känna om jag kände mig sugen på den, själsligen närd, stimulerad eller road. Om inte blev jag snabbt ointresserad och gick vidare.

Läkning i det långsamma
Trots att jag haft dessa otåliga och absolut inte tålmodiga egenskaperna så har en annan del av mig haft vad man brukar kalla en oxes ihållande strävan mot det jag trott på och en ängels tålamod. Det har mest visat sig i mitt yrkesliv och som healer och transformator av energi. Efter att jag lämnade min sjuksköterskebana som jag anträdde som ung har jag bara dragits till s.k. långsamma healingformer. Först blev det meditation, Qi Gong, yoga och bön. Sedan en 3 årig utbildning i Kinesisk Medicin och direkt följdes av en 5 årig Osteopatutbildning på annan ort med mängder av resor.  När jag hade blivit klar Osteopat D.O. åkte jag därefter i många år till Schweiz och fortsatte med en lång utbildning i Biodynamisk Kraniell Osteopati, en specialitet som man knappt kan uttala och än mindre veta vad det är. Kort sagt är det den mest långsamma form av läkekonsten Osteopati som gjorde att jag satt stilla i meditativ närvaro åtta timmar om dagen med en klient i timmen dag ut och dag in i flera år. Det var en total non-verbal terapiform och jag som uppfattade mig som så snabb, pratglad och otålig njöt av att praktisera denna djupt läkande behandlingsform utan att tröttna. Motsatsernas förening som det ju blev gjorde mig gott och klienterna läktes med mycket få behandlingar. Min själ gav mig sötma och läkning i det långsamma, samtidigt som min hetsiga värdkropp togs om hand medan jag tjänade mitt levebröd.

En långsam form av terapi
När tiden var mogen drogs jag till hypnos som också är en långsam terapi. I början blev det mest terapihypnos och regressioner till barndom och tidigare liv, men 2012 gick jag som första och fortsatt enda svenska hypnoterapeut en utbildning hos The Newton Institute i ”Life between Lives hypnotheraphy for spiritual regression”. Denna hypnosform innebär en mycket djup och lång hypnos då klienten går igenom en själsregression som ofta tar 3–5 timmar medan jag tålmodigt och fascinerad sitter och bistår med stöd och frågor. Många har undrat:” Hur kan du ha tålamod att sitta så många timmar?”

Ekorrliknande personlighetstyp
När det gäller tålamod så har jag kommit fram till att min personlighet och s.k. värdkropp är snabb, otålig och vill ha ”snabba puckar” och mycket stimulans. Nu för tiden finns det en s.k. bokstavsdiagnos för min ekorrliknande personlighetstyp och det är ADHD. På stenålderstadiet var det vi som sprang ute och spanande på faror, för vår högkänslighet kunde rädda livet på de andra i stammen som var specialiserade på andra egenskaper som att bygga, kriga, döda djur och annat jordiskt som vi högkänsliga empatiker omöjligen står ut med. Särskilt när jag var yngre älskade jag personer som jag kunde ”slänga käft” med och få kul respons hos. Jag gillade att flörta och ha äventyr. Nu när jag passerat 60 har detta fenomen lugnats i takt med att min värdkropp mera givit efter för min själs energi och vilja. Och såklart fysiskt har ju hormonspelet lugnat ner mig i takt med åldern också. Jag har kommit in i den visa kvinnans ålder, tack och lov.

Vissa saker är tunga och tålamodsprövande
Det jag har uppfattat nu är att min själ har oändligt med tålamod med mig. Jag har också kontakt med mina andliga guider och de har ännu mera tålamod med mig. I själens och andevärlden perspektiv finns ju ingen tid om jag förstått det rätt. Min livsuppgift och mitt livsmål har jag hållit på med hela livet och även i tidigare liv som jag minns. Det är att komma till användning med mina gåvor som healer samt att sprida kunskap om själens oändliga möjligheter bortom vår värdkropp denna gång. Den insikten gör att jag finner mening och gläds åt att leva även om vissa saker blir tunga och tålamodsprövande. Jag har svårigheter att stå ut med att se människor och djur lida. Det övar jag på genom att sedan i somras jobba litet grand som sjuksköterska på 1177 vårdguiden på telefon samt titta på nyheterna på TV.

När jag övar på att stå ut med lidande grips jag av något slags vanmakt och blir väldigt trött. Då försöker jag tänka att den lilla stund som jag kan hjälpa med tröst och lindring eller bara att hoppas på att allt väl har någon slags mening bortom mitt förstånd gör att mitt medvetande höjs. Polariteten i kontraster som ont-gott i det jordiska skapar ett spänningsfält som energimässigt leder till energiförlösning på ett eller annat sätt.

Mitt tålamod prövades
Speciellt under denna sommar 2018 när min bok ”To Soul Home and Back” som jag började med i januari 2015 verkade vara omöjlig att få ihop och hettan pågick utan regn, dag ut och dag in, prövades mitt tålamod. Jag satt i skuggan under mitt stora äppelträd i Fagervik och skrev samt mediterade och bad precis som en nunna i min ensamhet. Jag tror det varit en sommar då många människors tålamod prövades. Det är som om själva livet frågat: Vad vill jag och vart är jag på väg?  Vad ger mig mening? Vad vill min själ? När får jag min äntligen min marshmallow? Jag vill ha lite sötma, för nu orkar jag snart inte längre. Det är för tungt! Hjälp mig!!!

Allt har sin tid under solen
Jag började med att fråga mitt inre barn vad hon egentligen längtar efter innerst inne. Hon svarade att hon vill känna sig älskad och att känna att hennes kärlek blir emottagen. Min själ och andliga guide håller mig och vaggar mig som en unge hos en stor och trygg björnhona och jag kände: Jag har förtröstan att veta att allt har sin tid under solen. Så jag fortsatte stilla att låta min bok få sin fullbordan och allt ramlade till sist på plats. Nu är boken klar och redan läst av många. Det tog många år med boken, men den sötma som kom vid fullbordan var värt alla tålamodsprövande stunder under resans gång. Den sötman var nådens sötma.

Nu kan jag knappt vänta på dina kommentarer kära läsare! Hur ser du på tålamod? Åh, så otåligt att vänta på din kommentar här nedan!

Vi ses snart igen då, så här själar emellan!

Varm hälsning
Rita Borenstein
www.ritaborenstein.se

Föregående artikelMin hemlighet, del 1
Nästa artikelDen förklädda ängeln
Sedan 2012 är Rita Borenstein den enda i Sverige som är utbildad hos The Newton Institute i Dr. Michael Newtons anda. Dr. Newton beskriver i sina böcker "Själarnas Resa" samt "Själarnas öde" hur det är möjligt att under djup hypnos inte bara minnas tidigare liv, utan även livet mellan liven i icke-fysiskt tillstånd. Rita är en av de ca. 200 personer i världen som är medlem i The Newton Institute och utövare av metoden.

4 KOMMENTARER

  1. Ja, det var en intressant syn på sommarens hetta. Den var verkligen tålamodsprövande! Jag ska försöka tänka så, när något sätter mitt tålamod på prov: ”Allt har sin tid under solen”. Vad kan jag lära mig av det här!?
    Kanske bara att jag ska vara här och nu. Vi får se om jag lyckas…
    Tack, Magnus

  2. Hej Rita! Tack för intressant läsning. Tålamod är en dygd sägs det. Tänker att man kan ha bra tålamod inom vissa områden i sitt liv, och mindre i andra. En gång tröttade jag på att vänta. Jag ville gå en utbildning, men först kom jag inte med, sedan blev den uppskjuten och när jag väl kom med så blev det ytterligare fördröjningar. Irriterad utbrast jag spontant en bön till Universum om att få tålamod att härda denna väntan. Jag ångrade så fort jag sagt orden, för jag anade vad som skulle komma. Utbildningen dröjde och dröjde, och dröjde och dröjde, tills jag glömt bort att vänta längre. Då ur det blå kom beskedet – jag var antagen och välkommen till den utbildning i shamanism jag så länge eftertraktat. Det enda sättet att lära sig tålamod är att vänta tills man blir vän med väntandet. Det är åtminstone min lärdom efter denna förhastade bön.

  3. Jo Magnus känner igen den där tålamodsprövande upplevelsen med att vänta att något jag vill skall hända, skall hända. Men då jag tänker att det får bli som det blir, så frigörs trycket o det önskade anländer som ur tomma intet. Rita

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn