Fagervik, den 20 juni 2018

I maj månad besökte jag Fanthyttan på en inspirationshelg. Under den första workshopen såg jag Terry Evans för första gången. Jag hade under många år träffat mängder av klienter som berättade att de genomgått hans utbildningar. Det jag reagerade på var att de berättade att vikten lades på att ta ansvar för sin egen personliga utveckling i takt med att de själsliga gåvorna fick utvecklas med vägledning. Jag hade också sett något avsnitt på TV där Terry rakt på sak och utan krusiduller vägledde de fysiskt och icke fysiskt närvarande som kommit i otakt.

Nu satt jag emellertid och lyssnade på Terry under hans workshop på Fanthyttan. Jag märkte att han verkade se rätt in i och även kommunicera direkt med de närvarandes själar. Det är något som tilltalar mig, för då slipper man gå på tå av rädsla att vederbörande skall ta illa upp eller bli smickrad för den delen.  I min värld vet själen mera än vad våra personligheter tror och vet om världen och oss själva. Det enda jag som personen Rita är intresserad är att överleva till varje pris, se till att jag får luft och näring samt om jag har tur närhet, ömhet och kärlek. Min själ har ett annat och större perspektiv. Den vill känna mening. Det känner jag till nu efter många års funderingar i ämnet.

Jag har nämligen ett mycket ovanligt yrke. Från början blev jag sjuksköterska för jag ville ut och rädda världen. När jag blev äldre så blev jag någons fru och jag blev mamma. Strax innan 35 öppnades mina porer till själen på vid gavel. En sen kväll och natt då barnen sov och min man var ute på affärsresa som vanligt såg jag på alla Karate Kid filmerna non-stop. När jag skulle lägga mig tittade jag in i mina egna ögon i spegeln i vårt lyxiga badrum med dubbla handfat. Jag drogs in i en skräckupplevelse utan like då jag kände en våldsam dödsskräck. Det var som att ett fönster till evigheten öppnades och att jag som småbarnsmamma inte riktigt var redo för vad som hände.

Den följande tiden blev jag helt besatt av små Bonsai träd samt allt kinesiskt. Jag bestämde mig för att skaffa mig min egen Mister Mijagi som var Karate Kids Mästare. Jag körde ”wax on- wax off”- tänket i alla lägen som var Mästarens metod att sätta sin lärling i jobb genom att måla plank bl.a. Dra upp, dra ner, dra upp, dra ner. Jag tränade Ki Aikodo som besatt och knäckte nästan mitt eget näsben med mitt knä en gång när jag skulle göra en avancerad rullning helt naturligt.

Inom kort sade jag upp mig som sjuksköterska på dialys avdelningen på Södersjukhuset och anmälde mig till en utbildning på tre år i kinesisk medicin. Jag skulle ju ha min Mästare, så förutom utbildningen hittade jag en karismatisk och dessutom som bonus mycket ståtlig ung man kunnig i konsten, som tog mig an med hull och hår. Jag gick dit dagligen och masserade människor som låg i akupunktur bås, då det ingick i hans rutin att sätta nålar, massera och sedan joxa runt och knäcka litet kotor. Hans kunder läktes på löpande band på ett sätt som jag aldrig sett som sjuksköterska. När jag masserade fick lära mig att känna energi och dess osynliga flöde. När jag masserade en kund så blev jag pigg och med en annan blev jag vansinnigt trött. Vad hände?

Jag fick lära att jobba med detta fenomen de kallar energi och att känna när min kund var ur eller i balans eller kanske guppade fram och åter i grader på en skala från noll till hundra. Efter att jag masserat hundratals människor och även började lära mig den 4000 tusen år gamla metoden ifrån kinesisk medicin och akupunktur blev jag nyfiken på min Mästares sätt att joxa med både energitestning som kallas Kinesilogi och något annat han gjorde som jag fick höra heter Osteopati. Så jag tog en 5 årig utbildning i Osteopati och lärde mig även Kinesiologi samt skaffade mig en allmänbildning inom Ayr Veda som är en 5000 år gammal indisk läkekonst.

Nu började det bli riktigt intressant! Jag skapade olika mottagningar i Stockholm som blev större och större tills jag fick min första utmattningskollaps samtidigt som hela liv som närmade sig 50 började falla samman. Livet börjar vid femtio och det gjorde det på allvar för mig. Efter många turer hittade jag hypnos och med det ett sätt att än mera möta min själ. Under den djupa avslappning som kallas hypnos och som också har uråldrig historia, kom jag mer och mer ifatt upplevelsen jag hade vid spegeln när jag var 35 år och småbarnsmamma. Efter en grundutbildning i hypnos lärde jag mig att ta med mina klienter till tidigare liv och till och med till livet mellan liven i rent icke-fysiskt tillstånd i likhet med nära-döden-upplevelser.

Jag sitter åter på en stol och lyssnar på Terry under hans workshop om energi på Fanthyttan. Plötsligt riktar han blicken rätt in i min själ och säger: ”Du vet vad jag talar om, eller hur.” Jag kunde bara svara: ”Ja, det gör jag”. Vad det är jag tror han såg är något jag kommer berätta mera om i nästa krönika här i Ascala.

Vi ses snart igen då, så här själar emellan!

Varm hälsning
Rita Borenstein
www.ritaborenstein.se 
www.newtoninstitute.org

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn