Att alltid vara rak och säga som det är inte alltid lätt, men alltid att föredra framför osanningar och lögner.  Den här veckan har både min dotter och jag haft möten som varit lite svåra.

Min dotter är 15 år och i hennes fall var det en kontrovers med en kompis, som sagt något som gjort henne ledsen. Hon var ledsen,  besviken och arg och visste inte riktigt hur det skulle lösas. Arg är inte bra att vara när man ska lösa någonting, det går liksom ”fetbort”. Speciellt när vi båda har vad jag brukar kalla ”det finska humöret”, vi blir sällan arga och det tar lång tid att komma fram till explosionen, men när den väl sker vill ingen vara i närheten…

Vi kom överens om att hon skulle vara lugn och saklig och förklara för sin kompis att det hon gjort kändes jobbigt och gjorde andra ledsna. Hon kom hemstudsandes på eftermiddagen och tyckte att det gått mycket bra. Det visade sig att kompisen inte heller tyckt att det var kul, utan hade bett om förlåtelse direkt. Så, nu är allt löst i den konfliktfyllda tonårstillvaron…för den här gången. Det verkar vara betydligt mer dramatik där nu, än när en annan dinosaurie befann sig där. Kan det vara så att det på den tiden inte användes datorer, telefoner och sociala medier och att vi pratade mer med varandra ansikte mot ansikte?

”…om man inte säger någonting kan det inte heller bli en förbättring, eller en lösning på ett problem.

Själv har jag haft ett medarbetarsamtal med chefen. Jag ska ju sluta på mitt jobb framöver och hade några saker att ta upp som kändes lite obekväma. Men om man inte säger någonting kan det inte heller bli en förbättring, eller en lösning på ett problem. Så jag tuffade till mig med och bestämde mig för att vara lugn, saklig, lösningsorienterad och säga sanningen. Det slutade med att vi hade ett mycket bra samtal, även om vi inte var överens i alla frågor, så förstod vi varandras synpunkter och det gick bra att diskutera allting. Efteråt kändes det mycket befriande och vi kom fram till bättre slutsatser och lösningar än om jag dundrat in med en någon ilsk attityd.

En annan bra sak är att en kär vän till mig som levt ensam med sina barn i många år har träffat en ny partner sen några månader tillbaka. Hon har haft ett stort ansvar när hon levt ensam med sina barn och även haft en stor sorg att bearbeta. Men hon har inte kunnat gråta, allt har stängts in under ett stenpansar…..tills nu. Nu kan hon äntligen slappna av och har fått någon som delar både glädje och sorg och någon att få stöd av. De talar alltid öppet och rakt med varandra och plötsligt kom äntligen tårarna, kanske ingen syndaflod utan mer som lite duggregn…men bättre det än att vara instängd i pansar… så jag är verkligen glad för hennes skull.

En annan kär vän är Terry, som nu kommer att ge sig ut på nya spännande äventyr. Jag kommer att sakna kursgården i Fanthyttan, som är en fantastisk plats och har betytt väldigt mycket för mig. Men kvar har jag  fina minnen, goda vänner som aldrig försvinner och det ska bli roligt att se vad Terry och Astrid tar sig för framöver. Jag är övertygad om att det blir fantastiskt och spännande. Terry är alltid rak och ärlig och säger sanningen. Ibland när man varit på hans utbildningar har man kanske önskat att han ”gullat till det lite” istället för att släppa ”storsläggan”… men vad hade det då haft för effekt? Sanningen är alltid bäst, det är därför han är unik och briljant på det han gör.

Sofie Weijosdotter Pettersson

Föregående artikelUniversum levererar
Nästa artikelGLASS I STORA LASS!
Jag heter Sofie Weijosdotter Pettersson och är en av Terry Evans före detta elever. Jag jobbar bland annat som healer och medium i Hassela i norra Hälsingland. I mina artiklar kommer jag att skriva om vad som inspirerar mig. Det kan vara allt från andevärlden, ursprungsbefolkningar, människor, pistmaskiner, natur, kultur, glädje och sorg, spännande möten och resor både ute i världen och i det inre av oss människor. Välkomna till mitt hörn av världen!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn