När den motsträviga tänkt igenom saker och ting, så tyckte hon trots allt att gå kursen medial utveckling inte var en dum idé. Vårveckan hade ändå gett lite mersmak och det kändes rätt… så varför inte? Som ni förstår debatterades detta i den motsträvigas skalle en del innan det blev ett slutgiltigt beslut. Till slut insåg hon att hon måste lyssna i sitt inre och lita på sin intuition. Det bar åter igen iväg till kursgården, dock lite mindre nervös denna gång och ekorrarna efter vägen överlevde.

Väl framme träffades ett fantastiskt gäng av människor som under kursen lärde känna varandra utan och innan. Inga skelett lämnades i garderoben. Den personliga utvecklingen var enorm. Terry tryckte på den ena knappen efter den andra hos oss alla. Ibland var karln övermänsklig och min lilla dotter på den tiden funderade om han gömt sig i garderoben på våra rum för att kunna veta allt. Då fick vi oss ett gott skratt, även Terry…

Under bergsmeditationen dök det ofta upp en hel del underliga typer på ”min speciella plats”. Vid flera tillfällen funderade jag på om man över huvud taget vågade berätta om vissa av dessa och de upplevelser man hade, utan att lyssnaren skulle tro att man knaprat på några magiska svampar! Idag vet jag bättre och berättar ofta om Vind, Sorg, Skogstoken, Kärlek, Liv och Örnen för mina klienter.

Nu för tiden är det mest Vind jag träffar, som är för mig ungefär vad Ascala är för Terry. Vind ser inte ut som en smurf, men han är väldigt lång med långt mörkt hår och han är faktiskt blå. Ibland ser han ut att vara av sprucken marmor när han sträcker sig ner för att plocka upp mig. Det var inte allt för förtroende ingivande i början, men min tillit till honom idag är total. Ofta tar han med mig på oväntade resor till platser dit det inte var tänkt att jag skulle. Han utmanar mig och jag är rätt säker på att han har ett annat namn, som han precis börjat antyda för mig. Men allting har sin tid.

Efter vår långa kurstid tillsammans, var det nog inte mycket vi inte kände till om varandra i gruppen. Alla hade vi jobbat med oss själva, fått en fantastisk sammanhållning, utmanats, utvecklats, inspirerats, blommat upp och insett vår potential. Stolta var vi när vi fick våra diplom, färdiga att kasta oss ut i den andliga världen med mer öppna armar än tidigare. Tack Terry och alla andra för att ni förändrade mitt liv!

Jag accepterade äntligen den mediala delen av mig själv och kände tillit och acceptans. Jag vågade kasta mig ut i det okända och började jobba som medium på hobby nivå. Jag har inte stressat utan tagit det lugnt och skaffat mig många erfarenheter längs vägen. Vissa bra, andra dåliga, men nödvändiga för min utveckling. Jag har återvänt till Fanthyttan och gått kurs i medial rening under ett år. Det var en fantastisk tid det med! Jag har även testat på att kursa på Arthur Findlay College i England, vilket också var en speciell upplevelse. Men mest av allt har jag tillbringat tid med mina klienter, som lärt mig oerhört mycket om livet och alla dess faser.

Är jag fortfarande motsträvig… ABSOLUT! Men jag är INTE ett motsträvigt medium längre. Trevlig helg på er alla! Nästa gång ska jag ta er med till mitt andra hemland, Canada, där ni kommer att få vara med om några spännande möten. Vi ses!

Text och bild Sofie Weijosdotter Pettersson

Föregående artikel#Metoo – blir #Healmetoo – Vi vägrar vara ett offer!
Nästa artikelVardagsmagi
Jag heter Sofie Weijosdotter Pettersson och är en av Terry Evans före detta elever. Jag jobbar bland annat som healer och medium i Hassela i norra Hälsingland. I mina artiklar kommer jag att skriva om vad som inspirerar mig. Det kan vara allt från andevärlden, ursprungsbefolkningar, människor, pistmaskiner, natur, kultur, glädje och sorg, spännande möten och resor både ute i världen och i det inre av oss människor. Välkomna till mitt hörn av världen!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn