Min pappa brukade alltid säga att det luktade snö. Sent igår eftermiddag var jag och min dotter på biblioteket i byn fram och tillbaka. På vägen hem sa vi båda samtidigt:
-Det luktar snö!

Och mycket riktigt, när vi tittade ut i morse var det alldeles vitt av snö, frost och minusgrader. Knepigt att den där lukt känslan alltid funkar…! Funderar ibland på om det var något pappa fick med sig från Finska Karelen. Dit man förr i tiden inte ville åka, för där fanns det bara trollkarlar och häxor. Det gillar jag, och där fanns också åderlåtare och runsångare… tycker det verkade vara ett trevligt gäng.

Igår kväll hade jag besök av en vän som gick över till andra sidan för ett tag sedan. Jag hade jobbat klart med kvällens klienter och satt mig ner för att koppla ner och meditera själv. Så kände jag hur hela rummet fylldes av en härlig energi och förstod direkt vem som kommit för att hälsa på. Personen som kom för första gången kändes så glädjefylld och lugn, som om allt var bra. Jag fick chansen att säga och berätta saker jag inte hunnit få sagt, eftersom min vän lämnade den här världen oväntat och hastigt. Så det kändes fint, och personen stannade en stund och gick sedan vidare och lämnade en fin känsla efter sig. Då kände jag mig extra glad och tacksam för den förmåga jag har.

Tidigare under veckan gick jag och oroade mig för några saker, så plötsligt känner och hör jag tydligt:
– Det här behöver du inte oroa dig för, var bara glad och lugn, allt kommer att lösa sig, ge det bara lite tid, ha inte så bråttom.

Ett härligt lugn infann sig i hela kroppen och jag vet att allt kommer att bli bra så småningom och att jag har någonting härligt att se fram emot.

Här i min hemby idag har det hänt någonting extra kul. En 5:e klass och deras lärare har fått Riksantikvarieämbetets förtjänst medalj, för att de lyckats tyda några väldigt speciella runor på Hälsingegården Ersk Mats som ingen annan lyckats tyda. Det har också hjälpt till att vi får mer information och kunskap om Kensingtonstenen i USA. Vilken bragd!

Där ser man åter igen vikten av att ha en inspirerande lärare och intresset för den lokala historien. Ni kunde se dem på SVT’s morgonprogram i morse och Lilla Aktuellt tidigare i veckan. Fantastiskt bra jobbat av dessa barn och deras lärare! De är de yngsta någonsin att få ta emot priset, visst är det häftigt?!

Jag har haft en givande dag på jobbet och nu ska jag gå ut på en promenad i det fina och kyliga höstvädret. Så jag tycker att jag har det bra, ja … även om att byta till vinterdäck i helgen inte känns så lockande! På tal om att ha häxor som förfäder, kanske jag kan trolla på däcken?

Nästa gång ska jag vara i skogen och jaga älg, så då kanske jag skriver lite om skogens oknytt och hemligheter…

Trevlig helg!

Sofie Weijosdotter Pettersson

Föregående artikelLivet mellan Liven sessionen förändrade mitt liv
Nästa artikelVad är bevis?
Jag heter Sofie Weijosdotter Pettersson och är en av Terry Evans före detta elever. Jag jobbar bland annat som healer och medium i Hassela i norra Hälsingland. I mina artiklar kommer jag att skriva om vad som inspirerar mig. Det kan vara allt från andevärlden, ursprungsbefolkningar, människor, pistmaskiner, natur, kultur, glädje och sorg, spännande möten och resor både ute i världen och i det inre av oss människor. Välkomna till mitt hörn av världen!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn