Vinden viner ute och solen skiner och vi har Corona tider. Ja, vad säger man…funderar mycket. Tänker på min mamma som är i riskgruppen och i 80 års åldern. Hoppas hon förstår att hon ska vara rädd om sig och stanna inne. Vi förklarar att vi kan handla åt henne, hennes granne har också erbjudit sig. Men min mamma är ett enda: Kan själv! Ungefär som en unge i trotsåldern… Jag vet att hon inte går ut mer än absolut nödvändigt, men se handla, det jäklar kan hon själv. Ja, vad gör man, man kan ju inte binda fast en 80 årig dam…? Även om man gärna skulle vilja… och man vill inte ens tänka tanken på hur fly förbannad hon skulle vara när hon väl kom loss… hualigen!! En 152 cm vansinnig urmoder… emigration i akutfart hade varit enda möjligheten för överlevnad…å det kan vi ju glömma just nu!

Min mamma är som sagt ett 152 cm högt litet kraftpaket. Bättre mamma kan man inte få. Hon har en enorm inre styrka och en vilja av stål. Hon sitter aldrig still, utan måste alltid ha någonting att stöka med. Som barn var hon ett av fem syskon. Hon växte upp på en bondgård, där min mormor var själv med jordbruk och barn under vintrarna, när min morfar låg borta och körde timmer i skogen med häst och släde. Hon var pojkflickan som klättrade i träd och tidigt lärde sig att hjälpa till. Efter skolan började hon jobba i en livsmedelsbutik som sålde allt från mat och motorolja till galoscher. Det var nog där, under den tidsperioden, som hon träffade min pappa. Förmodligen i anslutning till någon dans, hon älskar att dansa. De gifte sig så småningom och byggde hus. Hon födde mig som 25-åring, och det ansågs mycket sent, så alla tanter i byn funderade om det var något fel.

När hon var ung mamma var hon politiskt aktiv, hon sålde också Oriflame (kommer fortfarande ihåg den röda boxen med alla små läppstifts prover som vi naturligtvis kladdade runt med). Hon städade och hade ett fläckfritt hem. Hon jobbade på möbelaffär några dagar i veckan, när många mammor var hemma. Hon bakade och var definitivt en bullmamma. När man kom hem från skolan fanns det ofta en full skärbräda med nybakade kardemummabullar, som man åt varma doppandes i mjölk.

Varje sommar packade hon in oss i den California-vita amazonen, bäddade åt oss i baksätet och åkte ner till Västmanland för att vi skulle få hälsa på mormor och morfar. Där myste vi i en stor trädgård med päronträd (sånt fanns inte i byn i norr), plommonträd, grönsaksodlingar och miljontals blommor. Vi besökte slott som Strömsholm, Tidö och Engsö. Ibland lämnade hon mig själv där någon vecka, så jag fick vara ensam i mormor och morfars paradis. Jag lyssnade på sommarlovsföljetongen på radio, åt flingor som smakade ostkrokar, fick köpa klippdockor av Gina Lollobrigida i leksaksbutiken i Hallstahammar. Jag fick spela kort (vilket jag inte fick hemma i byn för farmor och farfar var baptister och gillade inte sånt) och jag försökte gulla med den ilskna drevern Pia, som sov i skrubben under trappen på nätterna. Annars var hon ute i hundgården vid redskapsbodarna, där jag och morfar brukade hålla till för att fixa något till trädgården. Men framförallt fick jag vara ensam cirka fem timmars bilfärd hemifrån, utan lillebror och föräldrar, jag fick växa och känna mig trygg i att börja klara mig lite själv. Så bra tänkt där, Mamma.

Andra saker skötte hon också bra. När jag var ung och hade mina första övernaturliga upplevelser med folk från andra sidan, satte hon sig och pratade med mig om det vid köksbordet som det var den naturligaste saken i världen. Det visade sig att hennes mormor alltid sett andar och småfolk och jobbat med healing, samtidigt som hon var en barsk och mycket respekterad lärarinna i en liten norrländsk byskola. Min mamma känner också av andevärlden till en viss del, vilket också min dotter gör.

Som tonårsmamma blev min mamma ”alla mina vänners mamma”. Hon blev liksom reserven man pratade med om svåra saker och frågade om råd. Hon fanns där, skjutsade och hämtade oss från danser och konserter. Såg till att vi skötte oss, annars blev det andra bullar! Hon ordnade mat och fika och alla trivdes hemma hos oss. När jag var 20 år skildes mina föräldrar. Vilket jag kan förstå, de var så olika. Min pappa var den glada trappern och jägaren som trivdes för sig själv. Det kändes som han skulle ha levt i Alaska tidigt 1900-tal. Medan mamma var en social fjäril som tyckte om att ha folk omkring sig och åka ut och göra saker. Jag är lik henne i sättet, jag tycker om nya saker, resor, utmaningar och att umgås med människor, men jag har också en del av den ensamma trappern, som vill ha lugn och ro ibland.

Min mamma flyttade till stan efter skilsmässan. Hon slutade att jobba i mina föräldrars då gemensamma bolag. Hon jobbade i butik ett tag, men tror det blev för enahanda för henne. Hon började jobba åt ett utbildnings förbund. Skötte administration, kurser, ordnade föreläsare och författare. Än idag, när jag berättar om någon bok jag läst, kan hon berätta att hon träffat den författaren och komma med några anekdoter. Under den här perioden tror jag min mamma hade ett rätt händelserikt liv. Hon fick nya vänner, men höll också kontakt med sina gamla. Hon flyttade några gånger, började resa utomlands mer och träffade även en ny man med bonusbarn och de levde ihop i rätt många år. De separerade så småningom och sen dess har hon haft några andra relationer. Men nu tycker hon att hon har det bra och trivs själv. Hon brukar säga: ”Karlar i min ålder ska bara passas upp.” Men hon har en bra relation till sina till sina två exmän, de träffas ibland för fika eller mat, eller hörs på telefon. Min pappa trappern lever inte längre, men de hade en jättebra relation hela livet.

Mamma har besegrat bröstcancer och trasiga höfter, hon är tuffare än stålmannen! Hon har ständig värk och har förlorat alla sina syskon, men hon kämpar vidare med ett glatt leende på läpparna och är fortfarande superaktiv. Umgås med vänner och släkt, går på bio, föreläsningar och middagar, passar barnbarn, reser, är hundvakt, bakar och lagar mat, har en massa aktiviteter i sin damklubb med mera

Idag är hon inte bara min mamma, men också min bästa vän. Vi kan prata om allt. Hon är fortfarande envis och äventyrlig, och ibland driver hon mig till vansinne och säkert jag henne! Men hon är kraften i mitt liv, hon är bara bäst min mamma. Hon är Urmodern och urkraften personifierad och jag älskar henne.

Jag lär ju få äta upp det, men det är hon som lärt mig: ”Kan själv!”

Sofie Weijosdotter Pettersson

Föregående artikelMin självdestruktiva spegelbild
Nästa artikelHej på er allihop!
Jag heter Sofie Weijosdotter Pettersson och är en av Terry Evans före detta elever. Jag jobbar bland annat som healer och medium i Hassela i norra Hälsingland. I mina artiklar kommer jag att skriva om vad som inspirerar mig. Det kan vara allt från andevärlden, ursprungsbefolkningar, människor, pistmaskiner, natur, kultur, glädje och sorg, spännande möten och resor både ute i världen och i det inre av oss människor. Välkomna till mitt hörn av världen!

2 KOMMENTARER

  1. Min mamma är synsk och jag är synsk upptäckte jag lite senare. Min mamma har sett vättar och jag har sett en vätte lite senare som vuxen i min lägenhet och även små troll från skogen och en beige älva med trollsländavingar och jag har tagit foto på natten när jag kände något i rummet och fotade med orber och min pappas ansikte på väggen ovanför soffan efter hans begravning!

  2. Vilka fina upplevelser Alvkvinna! Var rädd om dem och håll dem i ditt hjärta. Tack för att du delade med dig.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn