Jag heter Sofie Weijosdotter Pettersson och är en av Terrys gamla elever. Jag jobbar bl.a. som healer och medium i Hassela i norra Hälsingland. I mina artiklar kommer jag att skriva om vad som inspirerar mig. Det kan vara allt från andevärlden, ursprungsbefolkningar, människor, pistmaskiner, natur, kultur, glädje och sorg, spännande möten och resor både ute i världen och i det inre av oss människor. Välkomna till mitt hörn av världen!

I den här första artikeln vill jag passa på att skriva lite kort om hur det var att växa upp i en liten by i Hälsingeskogarna och om hur det präglat och inspirerat mig.

I byn luktar det på ett visst sätt och vinden känns annorlunda. Det luktar till exempel snö innan det börjar snöa på vintern. Jag växte upp bland berättelser om vittror, huldror, småfolk, näcken och älvorna som vi såg dansade i dimman över ängarna. På den tiden fanns det rekorderliga krutgummor, byoriginal i massor och gubbar med blåkläder och lantmannakeps. Dessvärre verkar dessa försvinna idag, så jag hoppas verkligen vi får en tillväxt på det området. Det fanns även kloka gummor och gubbar, som bland annat. helt naturligt ”städde” blod. Att vara synsk var inget man direkt pratade om, men det var ändå naturligt och självklart att vissa bara kunde. I byn vet de allt om alla och det man inte vet tar man reda på… Ibland är det en fördel, ibland en nackdel… som när man pallade äpplen, hade trimmad moped eller skaffat ny pojkvän. Samtidigt finns det en otrolig samhörighet och att man gläds med varandra när saker går bra, eller att man får en tröstande klapp på axeln av någon på affären, när man till exempel har sorg efter ett dödsfall. I byn hejar och pratar man med alla, oavsett om man känner dem eller ej… vilket ofta verkar lite chockande och besvärande för de turister vi har i byn – tills de lär sig!

På våren plockade vi ungar tussilago, blåsippor, vitsippor och lekte vid bäckar och vattendrag. Doften av hägg, syren och liljekonvalj finns kvar. Barndomssomrarna tillbringades ute i skog och mark, det byggdes kojor och vi lekte cowboys och indianer, vi fiskade, tältade, red hästar och cyklade till sjön och badade. Någon gång varje sommar tog vår mamma oss ut till havet, vilket sen dess varit väldigt viktigt för mig. Under hösten var det bärplockning, potatis upptagning och älgjakt. Vintertid åkte vi längdskidor på gnistrande snö under fullmånen. Vi gick på bio, åkte slalom och drack varm choklad, grillade korv, körde fast med snöskotrar – vilket kunde innebära kilometerlånga trussande promenader i djup snö för att ta sig hem. Ibland var det också dessvärre någon klant som glömt att kolla bränslenivån på sitt fordon…!
På den tiden hade vi aldrig klass 1 eller 2 varningar, det var bara alltid mycket snö och oväder, det var nämligen vinter.

Hästarna byttes så småningom ut mot killar och mopeder. Vi fräste runt på dessa mopeder som killkompisarna naturligtvis lärde oss att trimma. Herregud, bensinlukten var som parfym! Man minns dimman över böljande ängar och knott i ögonen…men frihetskänslan var enorm! Det låter väldigt idylliskt med böljande ängar, gnistrande snö, varm choklad, eldar och grillad korv…men det är precis det som Hälsingland är. Där bland blånande berg, skogar, sjöar och hav, har jag både skrattat av lycka och skrikit av sorg. Att sorg också kan inspirera ska jag skriva om vid ett senare tillfälle. När jag var 17 år miste jag min pojkvän i en tragisk olycka. Jag fick stanna hemma från gymnasiet i en vecka, sen skulle allt gå vidare som vanligt. Samtalsterapi eller kuratorer var det aldrig tal om då, utan det var då de trädde in…de bästa kompisarna, familjen, pojkvännens föräldrar och byborna. De fanns där, hela tiden, alltid deltagande, lyssnande och uppmuntrande. De drog ut en i skogen på skidturer, på jakt, ut på promenader och dagsturer eller bara satt och lyssnade, en healing och terapi så god som någon.

Många älskade personer har gått över till andra sidan sen tonåren. Livet gick trots allt vidare och jag har i mitt liv jobbat med allt från pistmaskinsförare till flygvärdinna. Jag har ett fantastiskt liv och har rest i många länder och haft mycket spännande möten med människor och olika kulturer. Jag började studera på universitet i 30-årsåldern, läste egyptologi i Uppsala, tog en magister i arkeologi vid Umeå Universitet och började doktorera och undervisa i samisk kultur och historia. Mitt val av studier har lett till att jag fått jobba med ursprungsbefolkningar, något som gett mig så oerhört mycket som människa. Mitt arbete har tagit mig från Israelisk öken till permafrost i norra Canada och många länder där emellan. Ändå fanns alltid mitt hjärta i byn, där i Hälsingland.

Till sist slöt sig den cirkel i livet, som en gammal Ojibwe man ledde mig till en gång i Canadas skogar. Den tog mig hem igen till byn samma år som min dotter fyllde tre år och min skånske man, enligt egen utsago, kände sig privilegierad att få flytta norrut. Jag var då 41 år gammal och njöt igen av de ljusa sommarnätterna, barfotavandringar i daggvått gräs, virvlande höstlöv runt vandringskängor och knastrande snö under stjärnklar natthimmel. Något år senare tog jag äntligen och aningen motvilligt tag i min andliga sida, eller synskheten som de gamla i byn skulle sagt och som också funnits där sen barnsben. Då kommer en viss Terry Evans in i mitt liv och ingenting blir sig likt… jodå, det kommer att skrivas mer om det med!

Idag är jag 52 år, på väg mot 53 och sitter just nu och lyssnar på den tilltagande stormen Jan som viner runt husknutarna och tänker att snart blir det nog strömavbrott. Men vad gör väl det, det finns ju ved, eld och korv och ett avbrott från all internetmedia ibland är nog bara bra för själen!

I år fyller min dotter 15 år…dags för moped?

Ha det så gott, vi ses snart igen!

Sofie Weijosdotter Pettersson

Föregående artikelNär vi stöter på vägskäl inom oss
Nästa artikelBevara ditt innersta – det är länken till dig själv
Jag heter Sofie Weijosdotter Pettersson och är en av Terry Evans före detta elever. Jag jobbar bland annat som healer och medium i Hassela i norra Hälsingland. I mina artiklar kommer jag att skriva om vad som inspirerar mig. Det kan vara allt från andevärlden, ursprungsbefolkningar, människor, pistmaskiner, natur, kultur, glädje och sorg, spännande möten och resor både ute i världen och i det inre av oss människor. Välkomna till mitt hörn av världen!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn