Härligt att var tillbaka med er igen! Strax efter midsommar åkte jag på bihåleinflammationen från helvetet och låg i princip utslagen i nästan tre veckor. Jag menar verkligen utslagen, har nog aldrig varit så sjuk! Nu så här i slutet av sommaren sitter det sviter kvar på mina stämband och jag låter som någon som druckit för mycket whiskey, för länge! Men nog om det!

Efter att ha hälsat på släkt och vänner i Skåne och överlevt bihåleinflammationen var det dags för semester. Från alla mina jobb (även om inte andevärlden funkar riktigt så). Vi stängde vår konsthall för säsongen och jag fick semester från ”mitt vanliga jobb”. Den första veckan av semestern skulle vi få besök i några dagar, av några aningen prominenta gäster från Stockholm. Jag hade förberett allt väl, fixat god mat och städat hela huset ORDENTLIGT. Jag hade också gjort ett bra turschema, så vi skulle hinna se så mycket av mitt vackra Hälsingland som möjligt under de här dagarna.

Samma dag som gästerna anländer inser vi att vi fått en vattenläcka, någonstans djupt nere i gårdsplanen. Vi får börja gräva upp en två meter djup krater mellan logen och huset. Gästerna anländer och vi får förklara att vi bara kan pumpa upp lite vatten för att kunna spola på toaletterna och köra någon diskmaskin, duscha får vi göra hos en granne. Första kvällen ska vi ha lite grillfest i konsthallen på logen med cirka 15 personer. Vi har en jättetrevlig kväll med god mat och dryck, härliga samtal och mycket skratt. Jag oroar mig inte så mycket för disken, eftersom vi kan pumpa upp lite vatten för att köra diskmaskinen.

Nästa morgon efter att gästerna badat i sjön ger vi oss iväg på upptäcktsfärd. Vi har en härlig dag! Vi tittar på loppisar och antikaffärer, ser fina platser med fantastisk utsikt och äter god lunch på en Hälsingegård. Vi avslutar med bad och paddleboard i Dellensjöarna. Dessa dagar utspelar sig under den varmaste veckan på hela sommaren.

Vid hemkomsten har min man och grävmaskinisten grävt upp en ännu längre sträcka på gårdsplanen, så nu är kratern som en lång skyttegrav.

– Gissa vad som hänt? säger min man.
– Vi har grävt av elen! Men elektrikern kommer imorgon bitti. Helvete! (tänker jag och ser disken på bänken och funderar på hur jag ska få till mat till oss alla… men tänker också: vilken fenomenal elektriker som kommer imorgon redan!) Som tur är har vi matrester från gårdagskvällen, så jag improviserar ihop lite sallad med grillkött och annat som kan ätas kallt. Bedömer att allt i kyl och frys nog klarar sig till morgonen efter. Så far vi till grannen och duschar och går på toa, sen får vi förlita oss på att ”bevattna” skogen bakom huset.

Nästa morgon kommer elektrikern och börjar jobba. Det är rejäla skador på ledningen, så ny dyr kabel behövs, jag ser hur tusenlapparna fladdrar förbi… suck! Gästerna och jag ger oss iväg på nästa dagsetapp med sevärdheter, nu styr vi kosan mot kusten med konstutställningar, loppis, bad i havet och fantastisk mat på fiskrestaurang. Mätta och glada köper vi ost och kex inför kvällen. Vi kommer hem och strömmen är tillbaka. Maken och grävmaskinisten har inte hittat läckan än, men nu har maken pumpat upp vatten för att köra en diskmaskin och en av gästerna kör en snabb dusch… och då brakar helvetet lös ute på gårdsplanen. Eldslågor slår upp ur kratern/skyttegraven och det smäller som kanonkulor! En rejäl kortslutning och vips så är elen borta igen. Måste erkänna att jag nu känner mig lite lätt grinfärdig…!

Det är nu fredag kväll, men skam den som ger sig! Vi river ur frysen och åker till grannen och hyr in oss i hennes frys. Alla duschar och går på toa, sen far vi hem och tänder ljus, äter ost och kex och dricker lite vin. Inte dumt alls och otroligt nog har maken fått tag på elektrikern som lovar att komma ut på en lördag förmiddag! Hade inte macken varit stängd hade jag åkt och köpt en trisslott! Ibland händer det!

Elektrikern kommer som en räddande ängel på förmiddagen och sätter igång sitt arbete. I samma veva hittar också maken och maskinisten vattenläckan! Gästerna börjar förbereda sin avfärd mot Stockholm och de ger sig iväg mitt på dagen. Cirka 10 minuter senare har vi el och ca en timme senare har vi vatten igen!

Mina gäster har alla väldigt krävande jobb som inte heller ger dem så mycket privatliv. Jag kunde se att de kände sig avslappnade och kunde släppa sina yrkesroller och bara vara. Jag var ändå orolig över hur de skulle ta allt krångel hos oss eftersom det var första gången vi träffade två av dem. Själv kan jag tycka att det kan vara skönt med strömavbrott ibland, då inser vi hur bra vi har det och vi släpper tv och all social media på nätet och umgås med varandra. Men det känns kanske inte lika lätt när man har semester och ska njuta på okänd plats, hos människor man träffar för första gången. Vad tyckte då gästerna om sin vistelse? Jo, de var jätteglada och nöjda och tyckte att de hade haft en underbar vistelse med Bullerbykänslan från sin barndom…!  Själv somnade jag i soffan.

Efter den soliga veckan med besök, elavbrott och vattenbrist har det nu mest regnat i tre veckor. Men vi har ändå haft det väldigt bra. Vi har varit på ett trevligt bröllop och sen har vi varit med vår dotter på hennes livs första konsert: Pink! Vilken kvinna och vilken bra förebild för unga tjejer, och vilken show! Med budskapet att man duger som man är! Vi har ätit god mat och träffat våra vänner.

Nu är det sista semesterveckan. Då kommer man alltid på att ”kanske vi ska göra någonting här hemma?” Igår kom det:

– Ska vi möblera om TV rummet?! Det har vi inte gjort sen vi flyttade in för nio år sen.

Så vi drog igång och det blev verkligen luftigt och jättebra, men nu blev det liksom en dominoeffekt på det hela… över HELA huset! Tonårsdottern flyttar in i vårt sovrum för att få plats för övernattande kompisar, vi flyttar in i gästrummet och dotterns före detta sovrum blir nu gästrum och kontor. Så just nu är hela huset i fullständigt kaos och jag sitter här och funderar: Var det här så smart, när det bara är tre dagar kvar av semestern?! Hör då mitt mantra:

Positiva saker händer positiva människor!

Sofie Weijosdotter Pettersson

Föregående artikelDe som lyssnar
Nästa artikelEn upplevelse som berörde mig på djupet
Jag heter Sofie Weijosdotter Pettersson och är en av Terry Evans före detta elever. Jag jobbar bland annat som healer och medium i Hassela i norra Hälsingland. I mina artiklar kommer jag att skriva om vad som inspirerar mig. Det kan vara allt från andevärlden, ursprungsbefolkningar, människor, pistmaskiner, natur, kultur, glädje och sorg, spännande möten och resor både ute i världen och i det inre av oss människor. Välkomna till mitt hörn av världen!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn