Nu har jag varit borta ett tag. De senaste två månaderna har jag jobbat hårt med att bygga upp en ny verksamhet på mitt nya jobb. För att kunna koncentrera mig på det var jag tvungen att ta en liten skrivpaus och fokusera hundra procent. Jag har annars en tendens att flyta iväg åt många håll och vilja göra flera saker samtidigt. Jag lockas liksom lite hit och lite dit, det finns ju så mycket spännande att utforska, att göra och att prova på! Men nu är jag tillbaka igen, förhoppningsvis lite mer avslappnad och fokuserad på samma gång…

Just idag har vi + 30 grader i skuggan och efter en dag på kontoret känns hjärnan som den utsatts för total härdsmälta. Samtidigt njuter man nu av värmen efter en väldigt kylig och blåsig vår. I min trädgård blommar liljekonvaljer och syren, allt exploderar på en gång! I morse var jag säker på att jag blivit förkyld, rödljusen blinkade: Corona, corona! Men efter några minuters hosta och snörvlande insåg jag att det var pollenallergin som slagit till med full kraft! Så in med antihistaminer och välkommen inkommande bieffekt = trötthet. Har inte riktigt tid med den… men det är bara att resignera och kroppen tycker säkert att det är toppen efter all stress.

Imorgon eftermiddag ska jag ta ut lite övertidstimmar och åka ut till havet med min dotter. Hon ska börja sommarjobba nästa vecka, så det är bäst att passa på att mysa lite tillsammans. Jag har nog som många andra föräldrar ett ständigt dåligt samvete för att jag jobbar för mycket och är för lite tillsammans med mitt barn. Inte för att det verkar gå någon nöd på tonåringen, som mest fokuserar på sömn, dataspel och kompisar.

Jag har också dåligt samvete just nu för att jag inte varit så mycket i kontakt med mina vänner på andra sidan. På ett sätt föll mitt nya jobb, andevärlden och Covid 19 in vid varandra som pusselbitar (Covid 19 är dock inget positivt på något sätt!). Jag behövde tid att fokusera på mitt nya jobb, Covid 19 kom och mina klienter till mitt andliga jobb minskade. Ändå har någon klient dykt upp vid jämna mellanrum, för att hålla mig igång med lite healing och sittningar och det har funkat bra med distanseringen. Så tror att jag fått en del hjälp där från andra sidan, vilket inte är ovanligt…det verkar som de tycker att det bara ska vara på en liten nivå nu. Det är okej. Men… sätt igång och meditera Sofie… Jag hör hur det viner runt öronen, så det är nog bäst att lyssna!

Jag har tänkt mycket på Terry som nu håller på att lämna en fantastisk plats för nya äventyr. Känslan av att lämna en plats med många fina minnen och vänner och kasta sig ut i det okända och spännande, där allt är möjligt. Så många känslor blandade i ett och att lägga bort sina rädslor och bara åka med och se vad som händer och vart livet tar en. Härligt!

Nästa gång vi ses ska jag skriva om… en Bastu! Glad Midsommar på er och jag hoppas att ni är vakna hela den trolska natten och njuter av livet och mystiken och ser den lätta morgondimman som dansar över ängarna. Om det nu är dimma förstås…?

Sofie Weijosdotter Pettersson

Föregående artikelPå tröskeln till något nytt
Nästa artikelI skuggan av Corona
Jag heter Sofie Weijosdotter Pettersson och är en av Terry Evans före detta elever. Jag jobbar bland annat som healer och medium i Hassela i norra Hälsingland. I mina artiklar kommer jag att skriva om vad som inspirerar mig. Det kan vara allt från andevärlden, ursprungsbefolkningar, människor, pistmaskiner, natur, kultur, glädje och sorg, spännande möten och resor både ute i världen och i det inre av oss människor. Välkomna till mitt hörn av världen!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn