När vi går igenom en period av stora förändringar vet vi aldrig riktigt vad som kommer att hända På Problemet med sådana perioder är att du inte kan definiera något. Det handlar bara om att låta processen ta över och visa dig vägen. Vi människor söker däremot alltid efter omedelbara svar. Vi vill alltid veta nu. Vi har alltid bråttom. Vad otåliga vi kan vara!

De som styr, mina guider, andevärlden har matat mig med information riktigt intensivt den senaste tiden. Jag är medveten om att det kommer förändring, en ny riktning, början på nya projekt som jag ännu inte har förstått fullt ut. Jag hanterar det genom att ha ett öppet sinne och säga till mig själv: Vi får se om allt prat om framtiden och vad som skulle kunna hända kommer att bära frukt. Intressant nog känner jag också ett behov av förändring, att få nya utmaningar. Jag vet på sätt och vis vad jag vill och vissa saker börjar materialiseras.

’Assimileringsprocessen måste lämnas ifred för att få göra sitt jobb. Hur kan jag bidra till processen?

Jag lyssnar på mina guider etcetera och på mig själv: Vad behöver du Terry? Hur går vi vidare? När jag får informationen låter den på sätt och vis vettig, men den är inte helt relevant här och nu. Hur skulle den kunna vara? Processen måste fullgöras först. Förväntan och framtidsdrömmar lever sida vid sida med andra aspekter, som otålighet, men något jag har insett när jag ser tillbaka på det förflutna är att jag gått igenom övergångsperioder många gånger och ibland riktigt stor förändring.

All den information som jag får från olika håll bearbetas. Assimileringsprocessen måste lämnas ifred för att få göra sitt jobb. Hur kan jag bidra till processen? Bara genom att ha tillit och inte bestämma hur eller vad slutprodukten ska vara. När vårt omedvetna väl har processat en del av det kommer det att visa sig genom möjligheter, insikter och viljan att anta utmaningen oavsett vad slutresultatet av processen blir. Men jag tror att det kommer att brytas ner i många avsnitt och när vi har arbetat med en del av det kommer nästa avsnitt in och ta dess plats.

’På vår färd kommer vi att möta sådant vi är rädda för, eller inte vet hur vi ska hantera.

Om vi är öppna och redo att acceptera vad varje dag bjuder på, så kommer det att vara vår karta, som hjälper oss att följa den väg vi är ämnade att följa. För mig handlar det inte om att tala om för guiderna vilken väg jag måste följa, för mig handlar det om att säga till den högre intelligensen: Visa mig vägen, villkorslöst. När vi följer vår väg kommer det att finnas stunder när vi väljer fel riktning, men om vi är öppna kommer vi att inse det och återvända till vägen det var meningen att vi skulle följa.

På vår färd kommer vi att möta sådant vi är rädda för, eller inte vet hur vi ska hantera. Jag kommer för min del göra mitt bästa för att inbjuda den rädslan och säga: Kom och var mitt resesällskap! Berätta vad du har att lära mig. Hjälp mig förstå vad jag är rädd för. Är det för att jag inte är säker på vad som ligger framför mig?

Så, till alla er: Var modiga. Lita på gudarna och guiderna. Tillåt dem att leda dig någonstans du aldrig varit förut, in i det okända, ut i vildmarken där du kommer att möta många nya saker. Skulle du uppnå detta, då har du tagit ett steg närmare din själ och visat dina guider tillit och respekt genom att lyssna på deras röst.

Lycka till på din väg!

Terry Evans

Föregående artikelMin avlidna mor hjälpte mig
Nästa artikelAnnica och WebTV Global sprider ljus i hela världen
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn