De senaste sju månaderna har en idé kommit till mig, något som jag aldrig trodde skulle komma att hända. Jag fick hela tiden en känsla beträffande skolan, men när processen växte sig starkare började det ge mig tankar jag aldrig trott jag skulle få. I början var det som viskningar, jag blev lite rastlös, sen blev viskningarna starkare och förvandlades till bilder. Sen tänkte jag för mig själv: Det här borde inte hända. Det är ju inte vad jag har beslutat.

Plötsligt dök Ascala upp och sa till mig: Varför tror du att jag har inspirerat och uppmuntrat dig att putsa upp skolan, både på insidan och i trädgården? Du kände dig plötsligt driven att göra det.

Och ja, jag var det. Jag sa till Graham, som har gjort en hel del av arbetet:
– Jag vet inte varför, men vi gör inte det här bara för att förbättra skolan, det finns en anledning som jag just nu inte förstår. Plötsligt var alla projekt som vi bestämt oss att göra färdigställda. Vi hade nått målet.

Jag hör Ascala tala till mig:
Det var jag som motiverade dig. Jag kunde bara visa mitt syfte bitvis. Det är en nödvändig del av alla processer som inbegriper förändring. Sen började den här tanken att dyka upp: Vill jag behålla skolan? När ditt sinne började öppnas upp, började du fråga dig själv: Kan jag fortsätta att driva den här skolan som ställer så höga krav på mig? Det var därför som jag hela tiden poängterade: Du är redo att arbeta mer med forskningen, men du kan inte göra allt! Jag iakttog dig när du kämpade för att fatta ett beslut; det är väldigt svårt för dig Terry att inte uppfylla ett åtagande. Minns du den gången när vi inte ville lämna dig ifred när du mediterade? Vi försökte bara styra dig mot nästa fas av ditt liv.

Innan jul var du trött och Astrid och du hade bestämt er för att åka till Teneriffa. Under den resan fick du ytterligare en insikt. Det var ett nöje att se er ha hela dagar för er själva, att inte behöva planera något, om ni inte ville. Det lämnade ett starkt avtryck hos dig, det fick dig att känna ett behov av något och du började tänka: Jag vill ha mer tid för mitt privatliv. Plötsligt hände något oväntat, vilket gav dig ännu en riktigt stor insikt. Kort efter att ni återvänt från Teneriffa och det nya året hade inletts, blev beslutet som tidigare varit så svårt att fatta verklighet. Du bara visste och när det ögonblicket kommer så är det så det är – du vet bara, men du vet inte varför.

När du har pratat med oss Terry och sagt: Jag vet inte vad som kommer att hända, men jag måste våga gå igenom det här ingenmanslandet av osäkerhet. När du väl gör det kommer det öppna upp ditt sinne ordentligt. Vi finns där för dig, precis som du har varit för oss. Det är som textstycket: ”Gå vidare, gå vidare med hopp i ditt hjärta och du kommer aldrig att vara ensam.”

När du går igenom nästa fas av ditt liv och när du väl är färdig med den kommer det att vara eftermälet och budskapet du lämnar efter dig när det är dags att återvända till oss.

Du kommer aldrig att vara ensam, Terry, men du är en pionjär och sådan har du varit hela livet. Du har många gånger mött utmaningen att gå vidare och lämna det gamla bakom dig. När du har pratat med oss har du aldrig ställt några krav på hur den här övergångsperioden bör vara. Du gav dig in i det utan förväntningar. Processen kommer att fortsätta. Låt det bara vara, en dag i taget. Många har erbjudit sin kärlek och uppskattning, eftersom du har ingett dem hopp vill de ge dig detsamma.

Du har dina stunder av rädsla, tvivel och osäkerhet, precis som alla andra, och det är nödvändigt. Utan sådana känslor, om du var helt säker och vi bara gav dig en karta att följa, vad skulle det ge dig? Ingenting. Fasen du går igenom nu kommer att ge dig framtidstro och du kommer att veta vad du har att förvänta. Så, var inte rädd, vi känner till dina behov. Du vet när du har hittat rätt plats, utan några som helst tvivel. Fortsätt framåt, vi följer din resa väldigt noga. Även du kommer att bli förvånad över hur det hela blir nu när du har passerat den här milstolpen.

Innan Ascala försvinner bort säger han slutligen: På ett eller annat sätt kommer människor att få höra från mig, fråga inte hur, du förstår när tiden är inne.

Ascala hjälpte mig att fatta beslutet, eftersom jag inte ville släppa taget om tanken att skolan skulle vara mitt eftermäle efter min bortgång, sådan är min lojalitet. Men nu inser jag att jag inte behöver ha någon byggnad för att uppfylla det eftermälet, för när jag väl gick ut offentligt kom svaret väldigt tydligt genom den respons jag fick av så många människor, människor som kommit till mig för att få hjälp, gått kurser, privatsittningar, storseanser etcetera. Deras – Er – kärleksfulla och respektfulla respons gav mig ännu mer styrka att än en gång bege mig in i det okända.

Terry Evans

Föregående artikelTack för er respons!
Nästa artikelMin själs röst är min ledstjärna
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn