Vi lever i en tidsålder där allting har ett så snabbt tempo. I mitt arbete som lärare säger jag alltid att den snabbaste vägen är den långa vägen, men många av dem som kommer på mina kurser har bråttom. Allt ska göras inom en viss tid, de har deadlines, så många frågor och så många behov. För vissa av dem är det som ett race, en tävling att nå längst på kortast möjligast tid, vilket innebär att de alltid lever i framtiden.

När vi lever våra liv i hög hastighet och accelererar genom livet kan det liknas vid att köra bil snabbt genom olika landskap. Vi kan vara medvetna om det, men egentligen inte vad det gör med oss när vi trampar ner gaspedalen och accelererar. Det är som om vi placerar vårt medvetande, den vi verkligen är, i baksätet.

Jag minns när jag blev medveten om det här för första gången. Det var när jag var sjuk. Det var som om någon hade ställt sig på bromsen, som om mitt liv helt hade avstannat. Någon hade tagit bilnycklarna från tändningslåset. Under de kommande tre åren var det nästan som om jag var fast i en tidszon som inte rörde sig åt något håll. Jag började observera andra och mig själv. Jag hade fått tid att känna mina känslor och när jag lärde mig att lyssna till dem började jag tänka: ”Åh, varför har jag förnekat dem så länge när de erbjuder så mycket?”

Jag började se människor och få en uppfattning om vad människor verkligen är. Under min tid på sjukhuset bland andra patienter var det intressant att notera att många av dem också hade insett att bilnycklarna tagits ifrån dem. Jag såg en annan sida av människor, och hur de än var vanställda eller vilken effekt deras medicinska tillstånd hade på dem, började något nytt skina igenom. Det var som om något inom var och en av oss upplystes.

Insikten om att mitt liv, så att säga hade lagts på is, tog mig på en resa av självinsikt. Jag blev medveten om vad som faktiskt pågick omkring mig. Jag började se människor och miljön omkring mig genom andra ögon och jag kan än idag minnas reaktionen: Wow, vad har jag missat!? Det var en lärorik tid, som gav mig ett tydligt budskap: Det finns ett annat sätt för mig att leva mitt liv. Vill jag fortsätta att accelerera genom livet utan att se eller uppleva någonting bara för att nå mållinjen så snabbt som möjligt?

Finns det en mållinje i livet? Jag tror inte det. När vi gör allt i hög hastighet missar vi alla de små detaljerna, de komplicerade små, små sakerna som kan ge så mycket. Små nyanser som kan expandera vår individuella medvetenhet. Blir inte alla dessa små saker tillsammans något stort? Som medium har jag lärt mig att plocka upp dessa små saker för att förstå andekontaktens karaktär och budskapet som följer.

För mig är medvetandet den största budbäraren av dem alla. Livet kan vara som att gå genom ett museum, ett konstgalleri eller ett vackert landskap, eftersom allt har något att erbjuda alla människor. Medvetandet är för mig som en obegränsad resurs som erbjuder oändliga möjligheter, men när vi färdas i hög hastighet för att nå vårt mål lämnar vi det, försummat och bortglömt, på vägen bakom oss.

När jag började arbeta som medium hade jag inte bråttom, jag ville bara lära mig det grundläggande om min förmåga, min potential och samtidigt lära mig om min personlighet. Det är läxan jag lärde mig när jag tillbringade mina år in och ut ur sjukhuset. Jag lärde mig att se med nya ögon och började lyssna på ett annat sätt. På så vis började jag förstå vikten av att lyssna till mitt hjärtas rytm och signalen det sänder ut; vad det behöver i gengäld för att bevara en naturlig hjärtrytm.

När jag glömmer att lyssna till hjärtats rytm förlorar jag även kontakten med den naturliga rytmen i det dagliga livet. Min tid på sjukhuset fick mig att komma i kontakt med mitt hjärta igen. Det lärde mig att leva en dag i taget och att inte köra på lika snabbt.

Terry Evans

Föregående artikelGott Nytt År!
Nästa artikelVarför utvecklar vi inte vår potential?
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn