Jag anser att när vi föds till detta liv finns en gudomlig plan som vi har skapat tillsammans med den högre intelligensen innan vi trädde in i vår nuvarande inkarnation; livet vi lever här och nu. Det är inte en lätt uppgift att följa den planen, vilken röst ska vi lyssna till? Vi får dagligen vägledning av den högre intelligensen, men vissa dagar är det inte alls lätt att förstå sig på den intelligensen.

När jag följer den vägledning jag får sätts mitt tålamod ibland på prov, på ett till synes extremt sätt. Ibland kan det kännas som om jag bara får pusselbitar och jag kan tänka: ”Hur pusslar jag ihop dem? De verkar ju inte passa ihop.” Men Ascala lär mig att förvara de olika bitarna i min minnesbank tills jag har tillräckligt för att skapa en fullständig bild.

Jag går igenom en fas just nu, där jag vill ha svar på något. Normalt ges denna information dagligen, men det beror även på anledningen till att jag vill ha dessa svar eller lösningar. Ibland när jag tänker att jag har en god ide eller en lösning tar Ascala bort en av bitarna och säger:

– Den här passar inte för den kommer från din egen vilja. Ibland är det som att gå tillbaka till ruta ett.
Ascala är min länk mellan den fysiska världen och andevärlden. Jag kallar honom ”den som förenar”. Han skapar en bro i mitt sinne, mellan dessa två världar. När jag skriver det här kan jag känna Ascalas närvaro inom mig. Sen säger han:

– Minns du hur det var när du lärde dig att knyta dina skor? Något så enkelt tog tid för dig att lära. Jag vet vad du upplever just nu. Du försöker att lösa en gåta. Ibland när du känner att jag håller dig tillbaka, så är det helt enkelt bara så att du behöver knyta dina skor bättre för att du inte ska falla platt till marken.
Han skrattar och fortsätter:

– Du är nästan redo!

”Jag vet inte vad som kommer att hända efter den här konversationen med Ascala…”

 

Sen dinglar han med ett par skor framför mig.

– Skorna jag erbjuder dig nu måste vara bekväma och förberedda för den nya riktning jag kommer att vägleda dig mot. Det kommer inte att ta lång tid. Du är nästan där. Juni är för tidigt, juli är en mycket bättre tidpunkt. Vid det laget kommer du att ha en mycket tydligare vision av stigen jag erbjuder dig att följa.
Inom mig skrattar jag och tänker: Måste jag vänta så länge? Då säger Ascala:

– Har jag någonsin svikit dig?
Naturligtvis har han inte det. Jag vet inte vad som kommer att hända efter den här konversationen med Ascala; vad som kommer att ske mellan nu och juli. Det är lite frustrerande, men även inspirerande. Det ger mig den trygghet jag behöver, men det pågår alltid en slags kamp mellan Ascala och mitt ego, som vill förstå eller lösa saker och ting väldigt snabbt. Ibland är det som en tävling mellan vilken riktning jag vill ta och den riktning den vägledande energin vill ta. Jag hör honom skratta:

– Fortsätt bara med livet och det du behöver ta itu med, en dag i taget. När svaret kommer blir det som en riktigt trevlig överraskning för dig.
I min entusiasm säger jag:

– När kan vi prata igen?
Jag kommer att ta kontakt med dig när det är nödvändigt. Dit du är på väg kommer du sannerligen att behöva ny skor och jag håller på att tillverkar dem åt dig.

När jag tar farväl av honom lämnas jag med en tanke: Jag måste acceptera mina besvikelser och arbeta med min frustration.

Föregående artikelOm känslor
Nästa artikelMormor och rhododendron
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

2 KOMMENTARER

  1. Tack Terry! för att du delar dina upplevelser och erfarenheter. Det känns trösterikt att veta att det kan vara svårt att hitta sin inre vägledning för alla även för den jag ser som en av mina lärare. I perioder har vägledningen inuti mig haft en tydlighet som inte gått att missta sig på! Det har i träffat när livet varit så kaotiskt att jag inte haft något annat val än att lyssna. Det är lätt att luta sig tillbaka och motsätta sig förändringar när det är en tryggare fas.

    Eva hälsar så mycket ” har Terry hälsat! Hur då? ” Han tycker jag om ” Eva har precis på egen hand lagat sina löständer. ” så nu kan jag börja jobba som tandläkare!” (Eva snart 107)
    Allt gott till Terry och Astrid från Jane och Eva

    • Thank you so much, Jane, for your words. I love your mother she has such a great sense humour. Say hello to her from me. /Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn