Varje morgon sitter jag bara i stillhet och dricker min första kopp te för dagen. Det tar tid för mig att vakna upp på morgonen; det har alltid varit så. Jag är en nattuggla. När jag satt där i stillhet denna morgon kom jag att tänka på en person som står mig nära, som jag inte har haft kontakt med på länge. Plötsligt blev jag överväldigad av en otrolig känsla av kärlek. Det var nästan som om någon sa: Ta kontakt med den här personen. Jag ringde personen och hade ett riktigt fint samtal. Vi bestämde att vi skulle ta kontakt med varandra snart igen. Det kändes bra, det var ett underbart sätt att starta dagen.

Den här kärleksfulla känslan kom helt oväntat och var dessutom fullständigt villkorslös. Min upplevelse inspirerade sedan till ett samtal med några av mina kollegor här på Gamla Byskolan. Vi började prata om vad kärlek egentligen är och hur den kan ta många olika uttryck. Vårt samtal fick mig att tänka på alla människor jag faktiskt älskar och bryr mig om. Jag blev påmind om hur olika kärleken till dem ser ut.

Jag minns när mina barn växte upp. De kunde irritera mig, precis som jag dem ibland, men vad som än hände fanns alltid kärleken där. Ja, jag har insett att kärleken alltid finns omkring oss, det är nästan som en mosaik med olika färger och nyanser. Vi behöver inte kräva hur den ska vara, den finns bara där. Allt vi behöver göra är att öppna våra ögon och öron och låta våra hjärtan tala till oss.

”Det spelar ingen roll om det är mulet en dag, jag vet att kärleken andevärlden sänder finns där i alla fall, som den gör för oss alla.

Jag vill också nämna en annan slags kärlek, den kärlek jag känner för den högre intelligensen. Att arbeta med dem – och för dem – har gett mig en gåva fylld av mening, ett livssyfte och det syftet finns med mig var dag av mitt liv. Det spelar ingen roll om det är mulet en dag, jag vet att kärleken andevärlden sänder finns där i alla fall, som den gör för oss alla. Den gudomliga kraft jag talar om är konstant.

Vad skulle jag göra utan mina andevänner? Jag skulle sakna deras villkorslösa kärlek. De har erbjudit mig många äventyr och utmaningar. Vart kommer de att föra mig i framtiden? Jag har ingen aning. Varje gång denna högre intelligens, andevärlden, erbjuder mig en ny utmaning, så är jag naturligtvis rädd. Men den största utmaningen är att acceptera deras kärlek och inse att den finns vid min sida och inte dömer mig för mina misstag eller misslyckanden, för allt det är en del av min resa och lärandet.

Genom att lita på den högre intelligensen har jag fått en möjlighet att älska och respektera mig själv mycket mer, vilket öppnar mitt sinne och får mig att inse hur jag bör vara mot andra människor. Det lär mig empati och tolerans att älska dem jag har omkring mig villkorslöst.

Terry Evans

Föregående artikelEn ensam färd mot nya perspektiv och nya möjligheter
Nästa artikelVad är kärlek?
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn