När jag bodde på Island blev jag snart medveten om att tron på naturväsen var en del av den Isländska kulturen. I många av hushållen hade man något som skulle kunna liknas vid en hustomte, som skyddade och vakade över huset. Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk, samtidigt som jag tyckte att det var väldigt intressant. Många år senare, under forskningen i Kina, blev det bekräftat för mig att det finns parallella verkligheter som lever sida vid sida med oss. Våra fem sinne räcker emellertid inte till för att uppfatta dem.

En kvinna som besökte Gamla Byskolan för några år sen berättade för mig att hon arbetade med naturväsen. När hon hade känt av vår trädgård berättade hon att naturväsen hade talat om för henne att de behövde mer vatten: ”Terry måste bygga ytterligare en damm.” De ville att den skulle byggas i min privata trädgård, som ligger intill skolan.

Senare, för omkring 18 månader sen, hade jag en magisk upplevelse i min trädgård. Jag trodde att det var något fel med min syn, för plötsligt såg jag människor i trädgården – naturväsen. Jag kunde se dem tydligt, de rörde sig mot mig och en bit ifrån mig stannade de till. Det var en gentleman som ledde gruppen, han påminde mig mycket om en hobbit. Han var kort och satt och hade skägg. Han sa till mig:

– Du förstår inte riktigt varför du kan se oss, men du inbillar dig inte, vi är verkliga. Vi har kommit för att visa dig att vi har en unik intelligens, en förståelse för hur naturen ska behandlas och arbetas med. Vi kommer att hjälpa dig expandera ditt medvetande.

Jag frågade:
– Hur har ni tänkt göra det?

Han svarade bara:
– Du måste ha tålamod och vänta.

Så jag lade det helt enkelt på minnet. Då och då kom den här nya verkligheten och tog kontakt med mig för ett ögonblick, som för att säga: Vi finns fortfarande här, vi har inte försvunnit.

Tidigare i somras bestämde vi, medlemmarna av vad vi kallar Ascalaprojektet, att vi skulle göra en liten resa för att sätta våra förmågor på prov. Första platsen vi åkte till var Anundshög i Västerås, där Sveriges största gravhög finns. Det finns även stora ringar bestående av stenar som är daterade så långt tillbaka som till förhistorisk tid. När vi började avläsa platsen, för att förstå dess historia bättre, öppnade den upp sig för oss. Varje medium närvarande fick olika slags insyn i dess historia. Jag, som arbetar med frekvenser, när jag såg ner från den här kullen skapad av människor, kunde jag se hur frekvenser började ta form och visa sig. Om vi kunde tyda och förstå budskapen som dessa frekvenser förmedlar skulle dagens människor få en möjlighet att se och förstå historien på den här heliga platsen på ett helt nytt sätt.

’När vi började promenera upplevde jag som om jag kunde se en kvinnas siluett.

Vi tillbringade natten på en plats nära vacker natur. På morgonen gick vi på en naturpromenad med vår guide, Magnus Pamp, en person med stor respekt för natur, historia och människor. När vi började promenera upplevde jag som om jag kunde se en kvinnas siluett.

Jag frågade:
– Vad är du?

Hon svarade:
– Jag är skogens andeväsen. Det här är min domän. Du är välkommen här. Med öppna ögon och ett öppet hjärta kommer du att se att det finns olika dimensioner till och med i skogen.

Jag blev riktigt förvånad när hon svarade mig. Vi promenerade långsamt, tog in varenda känsla. Det var som om allt levande i den skogen erbjöd ett vidsträckt panorama av färger och aktivitet. De följde med oss och roade oss där vi gick längs stigen. De var glada att vi var där. Det var otroligt. Alla mina sinnen var överväldigade. Det var svårt att ta in alla de syner mitt klärvoajanta öga tog emot.

Efter ett tag kom vi till en bro och på andra sidan av bron såg jag ett hus med en skylt: “Tillträde förbjuden, privat område.” Vi fick alltså inte gå in där, men jämte det huset stod en gran, som plötsligt förvandlades till en bild föreställande en ängel. Den öppnade sina vingar som för att omfamna oss och sa till oss:

– Även om ni inte får gå in här är ni fortfarande välkomna in i skogen och den pekade sen åt det håll jag skulle gå. Utan att inse det gick jag liksom längs en gränd med fyra stora stenbumlingar, det var som om de höll ett öga på människorna som passerade, som skogens väktare. Jag rörde vid stenarna och fick en känsla av trygghet, en känsla av att höra hemma.

Vi gick ensamma eller med gruppen. Alla upplevde olika saker. Sen tog vår guide, Magnus, oss till en plats där det stod en ring med stenar, en samlingsplats. Jag satte mig ner på en av stenarna. När jag tittade upp såg jag hur molnen öppnades upp och avslöjade en portal. Plötsligt sken en ljuspelare igenom och ner på cirkeln. Det var mäktigt. Det var som om ljuset sände budskapet att himmel och jord var sammankopplade. Jag satt där en stund. Min logik och mina bekymmer, mina rädslor skingrades och försvann. Ett minne som kommer att finnas med mig för alltid. Portalen stängdes till slut och vi gick vidare, vägledda av naturen och våra känslor.

’Det jag upplevde under den här promenaden kommer att lämna ett outplånligt avtryck i mitt minne.

När vi fortsatte promenaden kom vi fram till ett vattendrag. Jag gick ut på bryggan och såg ut över vattnet. Med mitt klärvoajanta öga kunde jag se en falk flyga mot mig och plötsligt ändrade den riktning och flög uppåt. Den kom för att välkomna mig. Känslan jag fick var precis som ett barns; skulle det inte vara trevligt att lära sig rida på en falk? Sen förstod jag att det handlade om en del av min egen natur, behovet att uttrycka mig fritt och att skapa. Upplevelsen av den vackra fågeln var som en symbol för min egen resa, för att förstå min natur och mitt eget syfte. Jag följde fågeln tills jag inte längre kunde se den.

Vi gick vidare till en grillplats vid ån och med mitt klärvoajanta öga såg jag ett par svanar simma förbi. Jag tänkte: Vart är ni på väg? När de passerade vände de sig om, de hade hört mina tankar, och svarade:

-Mot nya upplevelser.
Det var som om de bjöd in oss: Varför följer ni inte med?

När vi var färdiga med vår promenad insåg jag vilken fantastisk upplevelse jag hade haft. Skogens andeväsen sa till mig:

– Vi skulle inte ha kunnat visa det här för dig tidigare, för du skulle inte ha varit mottaglig, det skulle ha stötts åt sidan som ren och skär fantasi.

Det jag upplevde under den här promenaden kommer att lämna ett outplånligt avtryck i mitt minne. Ett avtryck av vänskap och kärlek. Allt det som visades för mig var en vacker upplevelse som närde min själ. Nu kan jag tro, mitt hjärta visade mig att det var ett faktum, en personlig upplevelse som erbjöds mig. Efter min erfarenhet har mitt tvivel försvunnit och jag inser nu att det finns krafter som verkar för att hjälpa alla människor när de är redo att öppna upp och se saker med nya ögon. Jag känner mig lättare och i bättre balans efter detta. Himmel och jord har en koppling och om vi arbetade tillsammans en dag tror jag att vi skulle kunna lära oss att respektera naturen och den skönhet den erbjuder. Jag hoppas att vi lär oss värdera och respektera den här vackra planeten vi bor på innan det är försent.

Tror du på naturväsen? Tror du att ditt sinne kan sträcka sig längre och acceptera att det finns parallella verkligheter?

Text: Terry Evans
Bild: Magnus Pamp

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn