Jag minns mitt första möte med Sverige. Det var på en internationell konferens i Holland, där jag jobbade lite som medium. Deltagarna var människor från hela världen. De arbetade med personlig utveckling, mediumskap, forskning etcetera. Det var en fascinerande vecka där jag mötte svenskar för första gången.

Jag minns en kväll när jag arbetade tillsammans med en kvinna vid namn Ruby Grey, ett annat engelskt medium. I publiken fanns bland annat svenskar. Det var så intressant att möta olika nationaliteter, olika arbetssätt och olika humor. Ascala hade tidigare berättat att det var dags att gå vidare, till ett annat land. Han visade mig en strand och människor som väntade på att välkomna mig. Jag tänkte: Undrar vad som väntar mig i det här nya landet?

En kvinna vid namn Liz Ryhre tog kontakt med mig och frågade om jag ville komma och arbeta för hennes förening i Karlstad. Liz var den som startade upp mitt arbete i Sverige. Det förvånade mig hur annorlunda svenskar var jämfört med islänningar, det var som att möta en helt ny värld med andra perspektiv. Svenskarna var mer kosmopolitiska och liberala, men samtidigt blygare och mer reserverade än islänningarna. Men, med det sagt finns det naturligtvis även många likheter.

Jag minns den första seansen med Liz. Det var ungefär 18 personer i publiken. Man informerade mig att det troligen var många människor som istället valde att titta på hockey-VM. Hur som helst, att arbeta med Liz var händelserikt. Hon bodde utanför Karlstad vid Vänern. Jag minns en dag när hon sa till mig:
– Imorgon kan jag inte köra dig in till Karlstad. Du måste ta tåget.
– Okej, hur tar jag mig till tåget? Hon gav mig en gammal, skraltig cykel och en vägbeskrivning:
– Du svänger vänster vid den stora stenen, det går inte att missa…
Till slut kom jag fram till stationen. Det fanns ett järnvägsspår. Liz hade instruerat mig:
– Innan tåget kommer måste du signalera, så att tåget stannar. Jag trodde att hon skojade, men jag följde hennes instruktioner till punkt och pricka och till slut anlände jag i Karlstad. Det var en rätt unik upplevelse för en kille från London.

Liz började rekommendera mig för andar föreningar, och det dröjde inte länge förrän jag arbetade för olika föreningar runt om i Sverige. Jag gav sittningar, storseanser och helgkurser. Normalt bodde jag hos värden som bjudit in mig, vilket också var en ny erfarenhet. De ville ofta prata om andlighet till sena kvällen, och sen fortsatte det vid frukost, innan jag ens hade haft en chans att öppna ögonen, men jag förstod varför de hade det behovet. Det var en värdefull upplevelse, jag talade inte ens språket, men trots det reste jag från norr till söder.

Jag fortsatte att resa runt i Sverige under många år, men för att göra en lång historia kort, jag bestämde mig för att bege mig till Jämtland för att arbeta och det var verkligen en stark upplevelse. Jag kände knappt någon i byn Strånäset, där jag bodde isolerad under fyra år. Det var en vacker plats och upplevelsen lärde mig så mycket. Det var näring för själen.

Efter fyra år bestämde jag mig för att hitta en egen plats som jag kunde förvandla till en kursgård. Jag var redo att bege mig söderut och lämna isoleringen. Jag hittade en plats i Bergslagen och en ny fas i mitt liv började. De senaste 15 åren har utvecklat mig och gett mig så många insikter. Vilket äventyr!

Att komma till Sverige var som att komma hem, jag kända att jag hade hittat min plats. Sverige har gett mig så många fina saker, så jag bestämde mig för att bli svensk medborgare. Det kändes som ett naturligt beslut. Sverige är mitt hem.

När jag skriver den här artikeln vet jag att en ny fas i mitt liv måste börja, det är en fas som kommer att ta mig vidare på min stig och erbjuda nya utmaningar och erfarenheter. Vart det här kommer att föra mig har jag ingen som helst aning om ännu. Men det är inte heller meningen, jag får vänta och se vad Ascala har planerat för mig i nästa fas. Jag är full av förväntan, lite nervös också, men en sak är säker, jag kan bara ta en dag i taget och inte göra misstaget att ha för många förutfattade meningar som bara blockerar min syn och stänga ner mig.

Terry Evans

Föregående artikelStäda vårt inre hem
Nästa artikelGlöm inte bort dina känslor!
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn