En av de mest intressanta filmer jag någonsin har sett var Forrest Gump, en historia byggd kring en person som inte anses vara ”normalbegåvad”, men kraftfull och resolut. En vanlig man som de flesta avfärdade. Han planerade inte saker och ting, han bara gjorde, för att han kunde. Han råkade bara vara där just då – i ögonblicket. Det var som om en annan del av honom tog över och vägledde honom.

Han visade kärlek genom handling. Saker och ting fungerade för honom och de mest fantastiska saker kom till honom. En intressant aspekt med hans karaktär är att man aldrig visste vad han skulle hitta på eller hamna, men människor närmade sig honom och följde honom. Han levde sitt liv, spontat och fritt. Kanske lite tack vare hans mamma som stöttade honom och ingav känslan att han kunde bli vad som helst.

Varför pratar jag om Forrest Gump som om han vore en verklig person? Den här karaktären berörde mig djupt inombords och saken är den, hans sätt att leva är varken extremt eller omöjligt. Det finns så många karaktärer i denna värld som kan liknas vid Forrest Gump, som inte bara tänker på det som gynnar dem, de gör saker för att de bryr sig, av kärlek. De är inte intresserade av utmärkelser eller erkännande; den tanken har inte en slagit dem.

Forrest Gump levde i ett ”flow”(flöde), för att han tillät sig vara den han var, en generös själ. Hans karaktär inspirerade mig; jag kan känna igen mig i honom. Större delen av livet har jag helt enkelt följt flödet och gjort saker för att jag har velat göra dem, det har KÄNTS rätt. Det är gott att ta sig genom livet utan förväntningar och bara tillåta sig friheten att vara. Det är äkta frihet. Jag hoppas att jag kan ge mig själv mer av det – friheten att vara mig själv.

Filmen berörde mig och på ett omedvetet sätt blev Forrest Gump en förebild för mig. Han delade sina idéer och sin kunskap för att ge något till andra, något de kanske inte kunde ge sig själva. Forrest Gump krävde aldrig att få något i gengäld, han bara gav, och när allt kom om kring kom allt han behövde till honom.

Det får mig att fundera, hur kommer det sig att vi människor komplicerar saker och ting så mycket? Vi låter saker och ting begränsa oss, så många om och men… Jag försöker minnas Forrest Gump när jag har svårt att se vad livet har att erbjuda, och ibland hjälper det mig faktiskt att se vad som finns där.

Livet är som en chokladask. Du vet aldrig vad du får.

Terry Evans

Föregående artikelVåga gå vidare
Nästa artikelMitt första möte med Ascala
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn