Den här texten är en redigerad version av ett utdrag från min bok “Vägen till Frihet”.

Det här är en historia om en man, som under ett av sina samtal med Gud bad om gåvan att förstå sig själv för att kunna komma vidare i livet och närmare Gud. Gud sade åt honom att gå till sitt berg och vänta där. Han lovade att skicka budbärare, som skulle komma med gåvor i form av kunskap som skulle hjälpa mannen på hans resa.

Mannen gick till berget och hittade ett bekvämt ställe att slå sig ner på. Ivrig och full av förväntan började han sin vaka. När solen stod högt på himlen fick han syn på en ung pojke, som kom runt en krök på stigen.  Hans kläder var bara trasor och sättet att gå visade att han var en gatpojke. Mannen blev irriterad och hoppades inom sig att pojken inte skulle stanna, han hade inte tid för sådana som honom.

Pojken frågade glatt om mannen hade lite vatten att ge honom, för att han skulle få släcka sin törst, men mannen svarade:
– Ge dig av, jag har inget att avvara. Nedslagen gick pojken sin väg.

När kvällen närmade sig började en kylig vind dra över berget, och mannen gick till sin koja för att göra i ordning lite kvällsmat. Plötsligt kände han en närvaro, och när han tittade över axeln stod en gammal gumma bakom honom.
– Ursäkta mig, sade gumman, jag har gått vilse och det börjar bli sent, kan jag få lite mat och tak över huvudet hos dig?
– Nej, ge dig av. Jag väntar en viktig budbärare, svarade mannen.
Tyst gick hon ut i natten.

Nästa dag grydde, och med nya krafter satte sig mannen att fortsätta sin väntan. När han tittade bort mot bergsstigen fick han se en grupp människor, som såg ut att vara personer av rang, vandra uppför hans berg.

Oh, äntligen har de anlänt; utropade han och sprang hastigt iväg för att möta de viktiga budbärarna. Men de gick bara förbi och såg honom inte ens.

Så länge mannen levde satt han kvar på sitt berg och väntade, och samma händelser upprepades gång på gång. Han avfärdade många av budbärarna och dem han ansåg vara betydelsefulla fortsatte att ignorera hans närvaro. Så småningom dog han på sitt berg och när han kom till himlen sade han till Gud:
– Du bröt ditt löfte.
– Jag höll mitt löfte, svarade Gud, men du sände bort budbärarna. De ditt ego trodde var viktiga uppmärksammade dig inte ens. Du avvisade det varje budbärare hade att erbjuda, eftersom du hade förutfattade meningar om hur ditt liv skulle se ut. Du var uppfylld av dina förväntningar, ditt ego styrde, men jag gav aldrig upp, jag fortsatte att skicka budbärare. Gåvorna de hade att erbjuda finns här, de är fortfarande oöppnade.

Möjligheter och tillfällen dyker ofta upp, utan krav eller villkor, färdiga att tas till vara, utforskas och formas – men ansvaret ligger alltid hos individen. Hur ofta har jag varit blind och döv för det som finns omkring mig på grund av mina egna förväntningar?  Hur ofta har jag avvisat budbärare och gåvorna de haft att erbjuda? Genom att accepterat dessa gåvor skulle de ha hjälpt mig att öppna mitt hjärta och mitt sinne, och assisterat mig på min resa genom livet.

Jag tror att jag lär mig och att jag börjar inse vilken underbar resurs nuet kan erbjuda. Jag fortsätter att möta dessa budbärare, och förhoppningsvis lär jag mig att acceptera gåvorna de har att erbjuda.

Den Gud jag förstår talar genom vanliga människors gärningar och ord, för i Guds ögon är allt jämställt, och i hansskara av budbärare finns inga så kallade dignitärer, enbart människor som lever sitt liv och gör sitt bästa. I hans skara finns ingen elitism, bara olika människor med olika slags intelligens och färdigheter. Visst kan det vara svårt att fatta beslut baserade på vem vi möter och vad de har att erbjuda, men valet är alltid vårt och jag anser att det är värt att ta risken.

Min erfarenhet är att förändring aldrig kommer på det sätt som vårt ego kräver. Jag har alltid fått mina viktigaste lärdomar genom misstagen jag gjort, problemet är att det kan vara smärtsamt att inse att jag gjort ett misstag, men kan inte misstagen vara våra allra bästa lärare?

Terry Evans

Föregående artikelJulgransexpedition
Nästa artikelUppvaknandet
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn