Jag har två väldigt starka minnen av vad “hemma” har varit för mig. Det första var att bo i min mormors hus. Känslan av trygghet där, kärleken jag fick uppleva. Livet med henne definierar den lyckligaste tiden jag hade som barn. Ett riktigt hem, där det fanns kärlek och omsorg, promenaderna i parken, att få åka på semester… Jag kallar dem mina “magiska ögonblick”.

Efter att jag hade lämnat hennes hem började sökandet efter ett nytt hem, omedvetet. Fram till att jag var 22 år gammal var jag som en nomad, jag försökte än en gång att hitta samma känsla och kärlek, som jag hade upplevt med mormor. Hon var den som hade bekantat mig med hur ett hem borde vara.

Mitt andra starka minne tar mig också tillbaka till när jag var 22 år gammal och träffade mediet som skulle hjälpa mig höra andevärlden knacka på min dörr. Det gav mig möjligheten att släppa in dem i mitt liv, och det var början på sökandet efter ett hem som ingen någonsin kunde ta ifrån mig: mitt andliga hem. Andevärldens kraft blev min mamma, min pappa, min lärare och min beskyddare. De hjälpte mig att tro på mig själv, vägledde och stöttade mig så att jag kunde ta mig an nya utmaningar gällande saker jag inte trodde att jag var kapabel till. De såg till att jag mötte mina känslor. Vissa av dem var negativa, och vissa var positiva.

Stegvis förberedde min andliga familj mig på att acceptera utmaningar, i och med det lärde jag mig att ta mer ansvar för mig själv. De möjliggjorde kontakten med min potential och uppmuntrade mig att våga använda denna inre potential. Följaktligen insåg jag att min förmåga hade blivit mångfasetterad. De introducerade mig till kärlekens innebörd. Under den här perioden av mitt liv fick jag verkligen vara med om avgörande ögonblick.

”Den högre intelligensen har gett mig allt jag behöver för att växa och utvecklas som människa och medium.

Andevärlden har aldrig kritiserat mig för att jag gjort misstag. Med varje misstag jag gjorde, insåg jag att jag erbjöds en viktig lärdom, de erbjöd följande ord: “Ett misstag är en gåva. Det ger oss möjlighet att uppleva misslyckande eller besvikelse, vilket lämnar oss med frågan: Hur vi kan göra bättre nästa gång?

De har varit mina föräldrar och vänner i tider av sjukdom, och de har varit mina allierade när jag har varit rädd. De har aldrig övergett mig, men jag har övergett dem under tillfällen då jag bestämde mig för att inte lyssna på det jag inte ville höra. När jag inte ville höra något, ville jag inte ta ansvar för det.

Jag minns en upplevelse när jag sa till dem: “Ni måste ge mig bevis på att det är meningen att jag ska arbeta som medium.” De svarade helt enkelt: “Okej, bra.” Det här skedde i tjugoårsåldern, efter det hade jag väldigt lite kontakt med dem under flera års tid; delvis för att jag ville lära mig nya saker, men även för att jag ville ha bevis.

Den högre intelligensen har gett mig allt jag behöver för att växa och utvecklas som människa och medium. Det har också väglett mig till mitt jordiska hem, Sverige, vilket har varit mitt hem under många år. Jag har funderat på att bli svensk medborgare under en ganska lång tid(inte på grund av Brexit och allt det kaoset). Jag fick en väldigt stor insikt om att Sverige har blivit mitt riktiga hem, som har gett mig så mycket. Jag känner som om det har tagit hand om mig och accepterat mig. Det är ren plats där jag har haft möjlighet att förverkliga mina drömmar och att arbeta med dem.

Så för ungefär två år sen ansökte jag om medborgarskap och inte alltför länge sen fick jag ta emot dokumentet som bevis på att jag är svensk medborgare. Det kändes så gott att läsa det, det var som om biten som saknats hade hittats. Nu känns det som om jag hör hemma någonstans.

Terry Evans

2 KOMMENTARER

  1. Bäste Terry ❤️
    Ett stort grattis till svenskt medborgarskap 🌹Jag önskar dig, ett fantastiskt medium och en stor humanist, allt gott i framtiden i ditt trygga hem, Sverige 🌞 Vad jag önskar mig? – Jag önskar mig mer än gärna en andlig konsultation från dig. Den skulle betyda mycket för mig.
    Med varm kram Tess från Stockholm

  2. Pappa är här och håller koll på mig! Jag kände för några år sedan på natten att det är något i rummet och jag fotade med telefonen och där flög massor med orber och pappas ansikte på väggen ovanför soffan men annars har jag ett litet trollunge från skogen i min lägenhet och en liten älva och de små som bor hos mig under sängen och under garderoben som min katt ser varje gång och resten av de små bor även där ute i en större stenbumling och buskar som jag har känt och sett den i busken runt grannens tomt som andra missar omedvetet! Jag såg en trädande på Kärleksudden bland träden. Midsommarafton är energier i skogen starkare. Jag hade ett besök av en liten vätte som katten bara höll koll på ibland i min lägenhet i tre dygn!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn