Jag pratar med mormor. Jag gör ofta det. Jämt och ständigt. Jag ber om hjälp. Vi diskuterar. Hon guidar mig. Ger mig tips och råd. Mestadels i trädgården.

En dag går jag runt i trädgården. Det är första året här, och jag går runt och funderar på vad jag behöver ta om hand om. Vad jag behöver göra och vad jag vill göra. Hur jag vill att det ska se ut. Mormor pekar på rhododendron som sitter i en slänt. Slänten är brant och sluttar mot våran carport. Jag tvekar lite eftersom det är så brant. Men mormor envisas. Hon var bestämd i livet, och är fortfarande bestämd när det behövs på Andra Sidan.

Hon hade själv en stor rhododendron i sin trädgård. När jag var liten så sa mormor åt mig att jag inte fick plocka någon blomma från den. Hon såg på mig att jag ville ha en. Att jag älskade färgen. Och blommorna var ju så stora för lilla mig. Hon sa flera gånger att jag inte fick plocka någon blomma från busken. Sen stod hon i köksfönstret och fnittrade åt mig medan jag kämpade med att få av en av blommorna. Jag minns att hon vid ett tillfälle öppnade fönstret, hänge sig ut, och frågade vad jag gjorde. Jag ljög och svarade ”Ingenting…” som bara ett barn kan.

’’JAG FÖRSÖKER SÄGA ATT DET INTE BEHÖVS. JAG FÖRSÖKER KOMMA UNDAN. MEN MORMOR ENVISAS. JAG GER MED MIG, FÖR HON BRUKAR HA RÄTT…

Jag lyckades få av en vacker blomma till slut. Och skämdes såklart när hon sa åt mig. Jag var ett barn och trodde nog att jag var osynlig. Trodde att jag kunde gömma den stora blomman bakom min rygg, och kunde komma undan med det. Blomman var ju så stor så jag misstänker att den syntes bakom min lilla rygg. Men då trodde jag att allt bakom ryggen inte syntes. Mormor hade såklart jätteroligt åt mig, där hon stod i köksfönstret.

Jag hämtar sekatören. Kravlar mig ner i slänten. Kryper runt den lilla busken för att se vad som behöver klippas bort. Väljer en sida och sätter igång. En gren i taget. Jag börjar känna mig klar när mormor pekar på buskens andra sida. Jag försöker säga att det inte behövs. Jag försöker komma undan. Men mormor envisas. Jag ger med mig, för hon brukar ha rätt, och det är dumt att inte lyssna på hennes råd. Dessutom är det ju hon som står på Andra sidan, medan jag sitter på backen, så hon ser bättre än vad jag gör. Jag ger med mig och börjar ta mig runt busken. Vips! så ramlar jag, och hinner tänka ”jaha där for kärringen nerför slänten”. Mormor skrattar så tårarna rinner. För mitt inre så kan jag se henne med sin vackra kjol, och hur hon slår sig på knäna medan hon kiknar av skratt.

’’JAG KÄNNER REDAN I DEN STUNDEN ATT DET HÄR KOMMER BLI ETT AV MINA FINASTE MINNEN.

Jag har lyckats kila fast mig mellan carporten och slänten. Jag fnittrar för mig själv där jag ligger fastkilad, på rygg som en skalbagge. Ligger i en otroligt jobbigt ställning som är svår att ta sig ur, så det tar en stund innan jag kommer på fötter igen. Medan jag ligger där och fnittrar så kommer det en karavan av moped-entusiaster. Jag vet inte om dom ser mig ligga där. Och om dom gjorde det så hoppas jag att dom skrattade!

Jag kravlar mig upp till slut och återvänder till busken för att se vad mormor pekat på. Hon hade rätt. Det fanns några grenar på den sidan som skulle bort. Såklart hade hon rätt. Jag känner redan i den stunden att det här kommer bli ett av mina finaste minnen. Och det är det. Jag älskar den här historien. Jag älskar den här upplevelsen. Jag slog mig inte. Gjorde mig inte illa över huvud taget. Rhododendron blev vacker. Och jag fick skratta ihop med min mormor igen.

Elin Järnkvist
elinsmassage@hotmail.com
www.elinsmassageochhealing.se

Föregående artikelEn gudomlig plan
Nästa artikelMannen som somnade på min fot
Jag målar och skriver. Jag älskar färger. Älskar att leka med ord. När penseln far över duken kan jag uppleva ett enormt lugn. Meditativt. När jag mediterar får jag ofta inspiration till att måla. Jag ser färger som inte finns. Än. Jag är ofta ute i trädgården. Klappar på äppelträdet. Ger tröst och söker tröst. Jag driver företaget Elins massage och healing. Jag har en egen lokal nära Resecentrum i Örebro. Jag erbjuder massage, healing och säljer mina tavlor. Jag funderar på att bli biodlare, men har inte bestäm mig än. Jag drömmer om att bli medium, men vill landa lite mer först. Här kommer ni kunna läsa texter om att vara känslig. Och okänslig. Texter som handlar om drömmar, personlig utveckling, kreativitet, healing och andlighet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn