Så långt tillbaka jag kan minnas har jag haft livlig fantasi, som mina lärare i skolan brukade kalla det. Jag har alltid varit nyfiken som person. Jag har haft ett behov av att förstå och fokusera, att förstå vad som pågår inom mig och omkring mig. Jag har alltid älskat att lyssna på historier och berätta historier, det har varit väldigt viktigt för mig. I och med den aspekten inom mig insåg jag tidigt att jag har en mycket kreativ sida hos mig, problemet är bara att den ibland är gränslös.

Det finns även en sida hos mig som älskar att utforska, pionjären inom mig. Jag har alltid älskat att ge mig in i det okända. Jag älskar mysterier. Jag älskar att dyka ner i sådant som inte har ett svar. Jag har naturligtvis inte fått svar på allt jag har undersökt, men det har ofta hänt att jag har fått ett svar eller hittat en lösning. Varje gång jag utforskar något okänt expanderar mitt medvetande och det har hjälpt mig att utveckla mina naturliga förmågor.

Det har funnits stunder när jag nått vägskäl och blivit obeslutsam beträffande vilken riktning jag ska välja, men samtidigt är det viktigt att ge oss själva tid att tänka: Vad vill jag? Vad känner jag att jag bör göra? Jag har insett att jag måste vänta, jag måste ha tålamod och låta synkronicitet och självinsikt visa mig vilken min själsliga intelligens är och i vilken riktning den vill föra mig. Det är en process som till slut kommer att ge mig rätt svar eller en känsla för vilken riktning jag ska välja.

Men, jag har en stark vilja och ibland är jag en rätt beslutsam person. Normalt när jag når ett vägskäl hör jag en liten röst säga: ”Sakta ner. Låt inte din egen vilja ta över.” På min livsresa har jag stött på många vägskäl och det har ofta hänt att jag valt fel riktning på grund av min vilja.

Anledningen till att jag skriver detta är för att så många människor vänder sig till mig och frågar: Vad ska jag göra med mitt liv? Vilka är mina förmågor? När jag använder min intuition eller arbetar som medium kan jag ofta se personens naturliga förmåga, men att möta det är också en process. Att möta den förmågan, att omfamna den, kräver också tålamod. Det görs steg för steg, dag för dag. Det inte något som bara serveras.

Resan vi gör baseras på vilka vi är och vilken naturlig intelligens vi bär med oss till det här livet. Den här intelligensen är vår vän och följeslagare. Vi behöver lära oss att använda den på rätt sätt, att inte ha bråttom till exempel. Jag skriver det här med ett leende på mina läppar, för jag minns alla de gånger jag valt fel väg och har varit tvungen att säga: ”Terry, skyll inte på någon annan.” När vår vilja tar över kan den förblinda oss så att vi lurar oss själva.

När vi får signalen att det är dags för förändring kommer alltid en period av förvirring och obeslutsamhet. Det är viktigt. Under en sådan period kan jag få kommentarer eller förslag på vad jag borde göra med mina förmågor och det är så ofta användbart för mig, som en pusselbit jag kan lägga till bilden som växer fram. Det är nästan som att få en karta.

Jag pratade med en väldigt klok kvinna här om dagen. Hon har arbetat med människor under många år. Hon sa: “Ibland när vi är väldigt upptagna och fokuserar på många olika saker kan vi bli blinda och inte inse vårt eget värde”. Det slog an en ton för mig, med tanke på var jag nu befinner mig i mitt liv.

Man skulle kunna säga att jag har stått vid ett vägskäl under tre års tid. Nu börjar solen spricka fram mellan molnen och jag kan se ljuset. Jag måste våga lyssna på kommentarerna jag får från andevärlden och människor. Var står jag då nu? Jag känner mig uppsluppen. Nya saker händer och nya möjligheter visar sig. Jag får nya idéer som frigör mig att göra nya saker med Gamla Byskolan och mitt arbete med forskning och frekvenserna som jag använder. Saker och ting börjar långsamt att falla på plats.

Jag känner optimism inför 2019. Jag är nyfiken och har en känsla av att jag måste ta fler risker. Om jag inte tar risker kan jag inte utforska nya saker. Det här året kommer att bli intressant! Jag kommer att träffa nya människor och situationer jag aldrig stött på förut.

Terry Evans

Föregående artikelAtt hantera din känslighet
Nästa artikelSofies hörn av världen
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn