För ett par veckor sen pratade jag med Ascala, och sa till honom:
– Jag behöver lite distans, jag är fortfarande sammankopplad med dig, men jag vill bara ta ett litet steg tillbaka.
Jag vet inte varför jag sa så till honom, jag kanske bara kände att jag behövde förlita mig lite mer på mig själv. Det kändes som om jag började bli för beroende av honom.

När jag arbetar öppnar jag naturligtvis fortfarande upp till andevärlden, för utan den kontakten skulle jag inte kunna arbeta. Det intressanta är att jag började känna känslor och förstå saker som jag inte varit så uppmärksam på, sådant som jag skulle kunna ta större ansvar för. Jag förstod att jag hade försummat mina behov. Det är lite som när du har ett hus fullt av prylar. Då och då behöver vi rensa ut sådant vi inte längre behöver eller använder, saker som inte längre fyller sitt syfte, eller har blivit oanvändbara.

I och med att jag insåg att det finns delar av mitt liv som jag måste ta större ansvar för, beträffande mitt sätt att tänka, har jag upptäckt aspekter av mig själv som inte längre behövs. De har uppfyllt sitt syfte. Jag inser att det finns andra delar av mitt sinne som måste kultiveras. Jag behöver så nya frön, för jag har visats nya möjligheter för mitt liv i framtiden. Det har varit alldeles fantastiskt!

”Var det verkligen min ide, eller var det Ascala intelligensens influens?

Faktum är, nu när jag rensar ut och släpper taget har jag mycket mer utrymme för nya intryck i mitt sinne och jag kan känna hur mitt humör förändras. Det är som att titta på ett skyltfönster: ”Åh, det där tycker jag om, det ser intressant ut!” Det väcker min nyfikenhet. Ibland kan det ta mig på nya vägar där jag kan lära mig nya saker.

Problemet är bara att vi människor kan bli så statiska i vårt sätt att vara att vi fastnar i våra rutiner. Det var därför som jag sa till Ascala att jag skulle vilja förlita mig lite mer på mig själv och i alla fall tro att det som kommer till mig bara är mina egna idéer. I efterhand, när jag ser tillbaka kan jag tänka: Var det verkligen min ide, eller var det Ascala intelligensens influens?

Vi behöver alla sådana pauser där vi tar ett steg tillbaka. Våra sinnen behöver förnyas. Om min hjärna var ett hus skulle den behöva dammas, dammsugas och då och då få sina fönster putsade, bara för att vara öppen för nya saker, intryck och idéer.

”Ibland behöver vi vila från oss själva och förändra gamla sätt att göra saker och ting, som inte längre fungerar.

Det är här jag är just nu och jag tycker det är rätt intressant. Jag vet inte vad den slutgiltiga lösningen är än eller vad Ascala har planerat för mig, men jag är säker på att det kommer att bli något som är mödan värd. När jag skriver den här artikeln antar jag att han finns någonstans och skrockar för sig själv: ”Terry tror att det är hans egen idé…”

Men då och då måste vi städa ur vårt hus och möblera om, så att vi kan gå vidare till nästa steg. Det är mycket intressant för mig att se vart det här kommer att föra mig, jag ser fram emot det med förväntan! Ibland behöver vi vila från oss själva och förändra gamla sätt att göra saker och ting, som inte längre fungerar. Det är alltid viktigt att följa nya vägmärken, som visar oss en ny väg.

Terry Evans

Föregående artikelMan ser inte längre än näsan räcker!
Nästa artikelHur hamnade jag i Sverige?
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

6 KOMMENTARER

  1. Ja Terry, vi är nog många som behöver rensa vårt ”kontor”. Själv skulle jag behöva köra med högtryckstvätt !
    Det svåra är att få möjlighet till just ett avbrott i tillvaron. Önskar jag hade det. Allt gott!

  2. Hej Terry,
    Tack för det du berättar om.
    Jag känner igen mig i det du beskriver och för mig har året hittills handlat om att rensa bort smolket i bägaren. Det flyter upp lite i taget, med en stark energi som inte går att motstå och som jag först försökte lura mig själv att undvika. Ha ha det gick inte så bra förstås. Men då det också är en långsam process har jag nu insett att det är detta jag behöver. Jag stannar upp och låter det ske även om det är mycket svårt och smärtsamt. Jag står inför ett val. Ska jag ha mod att gå framåt? Våga visa mig helt och stå för det som är sant för mig?
    Jag går med små steg och lämnar dörrar bakom mig som sakta stängs. Samtidigt som något väntar…
    Det som förut var separerat i mig blir nu enat, det som är gammalt och passerat släpps bakom och det som av tvivel malts till stoft flyter upp och iväg.
    Jag är mitt emellan det gamla och det nya. Och lika svårt som det är att stå i detta, lika berikande är det för min själ.

  3. Tack Terry, var som min meditation nyss sade till mig något liknande. Att sedan läsa din text kändes så häftigt. Känslorna i min meditation sade till mig skarpt att ha respekt för dem, de är mina verktyg, att använda dem rätt.
    Jag ska ej heller låsa in dem.
    Ur tomhet föds nya saker även om tomheten kan kännas svart, mörk och jobbig, så är den känslan också viktig.. Sortera bort onödiga tankar, stanna upp..
    Stigen kan vara vara viktigare än att så blint fokusera på målet.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn