När jag ser tillbaka på mitt liv minns jag de gånger när människor, som jag antingen arbetat med eller känt, har varit väldigt otåliga med mig. De har gett mig råd, sagt åt mig att förändras och ibland varit ganska aggressiva, för att jag helt enkelt inte har förstått vad de pratat om. Ibland försökte jag naturligtvis möta deras krav eller följa deras råd, men det var inte alltid möjligt. Sen kunde jag tänka: De ber mig vara på ett visst sätt, men varför lever de inte själva sina liv på det sättet?

Jag minns en dag för många år sedan, jag var tvungen att lära mig en teknik som utvecklats av en man vars arbete jag skulle ta över. Vi gick igenom tekniken, som hade tagit honom 11 år att utveckla, i en timme och efter det sa jag till honom: “Jag behöver mer tid med det här”, men han undvek min önskan. Då insåg jag att han inte ville att någon annan skulle vara framgångsrik på hans arbete, sådant var hans ego.

Det är lätt att glömma att det inte spelar någon roll hur mycket en person vet eller hur välutbildad personen är, allt är ändå en process som tar tid. Vi kan inte kräva eller förvänta oss att människor vi undervisar, arbetar med eller lever med alltid kan möta våra förväntningar på hur de ska vara. Väldigt ofta när jag instruerar någon annan minns jag mannen för många år sen, och vilken inverkan det hade på mig. Jag är verkligen glad att jag fick den erfarenheten; det påminner mig om hur det kändes.

”Det går inte att undervisa eller kommunicera med någon om du förväntar dig att människor ska tänka som du, eller se världen på ditt sätt.

När jag arbetar med andevärlden och de försöker lära mig något nytt kommer de redan känna till mina begränsningar och min potential. De förstår hur viktigt det är att arbeta med processen istället för att kräva när processen ska vara färdig. Tack gode Gud för att de har lärt mig det, men jag har fortfarande mycket att lära. Det går inte att undervisa eller kommunicera med någon om du förväntar dig att människor ska tänka som du, eller se världen på ditt sätt. Om du ställer sådana krav försvinner all empati och tolerans. Det är så lätt att kritisera andra, se deras brister eller vad det än må vara.

Processen kan jämföras med en bonde som brukar sin jord, innan det går att odla måste han förbereda jorden; ploga fältet, så frön, ta ett steg tillbaka och låta naturens process ta över. Det är vad mina andevänner gör med mig; de vägleder mig mot det jag måste ta ansvar för, sår ett frö och låter det gro. Sen tar de ett steg tillbaka och iakttar min utveckling. Under processens gång är de lite som vädret, träder in då och då och hjälper mig med skötseln av jorden för att grödan ska får den näring som behövs. Sen en dag visar sig magin och grödan är redo för skörd: Det jag har arbetat mot tillsammans med en vän, familjemedlem eller kollega synkroniseras och plötsligt har vi åstadkommit balans.

Jag tackar alla dem som inte varit toleranta mot mig, varit kritiska eller krävt för mycket av mig, för när jag själv går över sådana gränser har jag en mycket bättre möjlighet att förstå hur jag kan vara mot andra människor. När vi ser andras brister beror det ofta på att vi har dem inom oss själva också. Jag är glad att jag har andarna som mina vänner, de har lärt mig så mycket.

Terry Evans

Föregående artikelHur ser din dröm ut?
Nästa artikelDe finns alltid med oss
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn