Jag växte upp utanför London i en arbetarklassfamilj. Från tidig ålder var jag intresserad av det okända och det var många gånger jag som barn upplevde sådant som jag inte kunde få någon förklaring till. Upplevelser som kom i form av känslor och bilder, som gav mig insikt om människor och framtida händelser. Logiken kunde inte förklara detta. När jag försökte förmedla dessa händelser till vuxna omkring mig, så gav de det inte särskilt mycket uppmärksamhet. Inte förrän de började inse, genom att verkligen lyssna till det jag hade att berätta, att det jag pratade om faktiskt visade sig stämma. Detta ledde till att vuxna omkring mig antingen blev lite vaksamma på mig eller nyfikna.

Min mormor hade ett öppet sinne för dessa saker och hon brukade lyssna på mig. När jag nådde de tidiga tonåren bestämde jag mig helt enkelt för att sluta prata om mina upplevelser. Jag behöll dem för mig själv. Min mor var visserligen också intresserad av dessa saker, men det var inte förrän jag blev 15 år som hon började spela en mer stöttande roll och var öppen för diskussion. Faktum var att det var hon som uppmuntrade mig att besöka ett medium för första gången.

Jag började göra militärtjänst när jag var 16 år gammal, för att få ägna mig åt mitt intresse vid den åldern; att bli kock. Militären erbjöd en bra utbildning, men min militära karriär blev kortare än planerat på grund av sjukdom i familjen. Min närvaro behövdes där hemma. Samtidigt blev mitt mediala uppvaknande starkare och fortsatte växa sig mycket starkare under de kommande sju åren. När jag blev arton år började jag arbeta inom byggnadsindustrin, vilket gav mig en ny frihetskänsla. Jag hade funnit en ny arbetsmiljö som erbjöd mig struktur, de utmaningar och den frihet jag behövde. Jag arbetade på olika platser och aldrig med samma arbetsrutin. Den sektionen i byggnadsbranschen som jag arbetade inom erbjöd ett stort personligt riskelement. Jag konstruerade plattformar etc. varifrån andra yrkeskategorier på byggplatsen såsom murare och snickare kunde utföra sina arbeten.

Vid 22 års ålder upptäckte jag mediumskapet och detta väckte i sin tur en annan aspekt inom mig som alltid varit intresserad av det okända och det oförklarliga. Samtidigt blev jag även intresserad av psykologi. Första besöket med ett medium vid 22 års ålder visade sig verkligen bli ett uppvaknande för mig. Ett uppvaknande som aktualiserade allt det jag hållit hemligt under så många år. Detta medium visste saker om mig som ingen annan kunde ha vetat om. Min resa hade börjat. Efter denna konsultation upptäckte jag att jag var på rätt plats vid rätt tidpunkt och att möjligheter kom spontant när jag utforskade denna nya värld. Med varje steg jag tog började fler saker som jag gömt undan få en mening. Sedan fann jag den potential jag aldrig tidigare insett att jag hade: att vara medium.

Jag arbetade endast med mediumskapet under min fritid. Jag tog inte betalt utan arbetade med det enbart för att lära mig förstå mediumskapets natur och relaterade ämnen. Jag var fortfarande ung och ville även förstå psykologi och medvetandets karaktär. Vid den här tidpunkten öppnades dörren till socialarbete för mig. Jag tog tillfället att utforska denna nya värld och arbetade som inneboende socialarbetare. Den erfarenheten visade sig bli en stor tillgång för mig, både för egen del och i arbetet som medium. Jag insåg snabbt vilka mina egna tillkortakommanden var. Under denna tidiga fas i arbetet som medium så började en stor press ge sig till känna.

Många människor trodde att vara medial innebar att du visste allt och kunde besvara allas frågor. Vid den tidpunkten i mitt liv var jag inte redo att hantera detta. Jag var inte utrustad för det. Jag insåg att jag inte kunde kräva vad andarna skulle ge mig eller mottagarna för deras arbete. Andevärlden bestämde vad som gavs, inte jag som medium eller mottagaren. Jag var tvungen att lära mig att sätta känslomässiga gränser, samt att jag i mitt arbete som medium eller som inneboende socialarbetare inte kunde vara allt för människor. Jag kunde enbart hjälpa och assistera. Jag förstod att om människor verkligen ville förändras låg det slutgiltiga beslutet hos dem. Det var vid den här tidpunkten i mitt liv som jag började inse kraften i personligt ansvar och dess inverkan i relation till vårt vardagsliv.

Min karriär som socialarbetare blev plötsligt avbruten eftersom jag fick cancer diagnostiserad, vilket visade sig bli ännu ett riktigt stort uppvaknande. Under denna process som varade i tre år fick jag nästan dagliga besök av mina andevänner, som gav mig vägledning, stöd och glimtar av en möjlig framtid – vad som skulle kunna bli verklighet. Jag följde deras vägledning och jag tror att det är anledningen till att jag fortfarande lever idag. Under de följande tolv åren fortsatte jag arbeta med mitt mediumskap samtidigt som jag hade ett vanligt jobb. Vid det här laget arbetade jag som chef inom byggnadsindustrin vilket innebar ett mycket stort ansvar. Det visade sig vara ännu en upplevelse med stor lärdom. Det lyfte fram det faktum att jag älskar organisation och affärer. Jag var tvungen att använda mycket kreativitet för att saker och ting skulle fungera. Efter denna period drev jag ett eget företag under tre års tid.

Vid 41 års ålder blev jag tillfrågad om jag var intresserad av att arbeta professionellt som medium. Jag arbetade sen som medium och var bosatt på Island under tre års tid. Samtidigt blev jag också inbjuden att arbeta i Sverige. Eftersom det fanns efterfrågan på mitt arbete i Sverige bestämde jag mig för att flytta hit för att bo och arbeta. Idag lever jag och arbetar i Fanthyttan där mitt kurscenter finns.

Under alla dessa år har de visioner av framtiden som andevärlden gett mig faktiskt varit vägvisare, som gjort det möjligt för mig att känna igen när möjligheter har knackat på. Det har fått mig att inse att jag har försatts på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Det här är en del av min egen historia, om hur mina andevänner har väglett mig till potential jag inte ens visste existerade. Det skulle inte ha varit möjligt utan mina andevänners vägledning och det skulle inte ha åstadkommits om jag inte hade vågat ta risker och prova på nya saker. Med det menar jag att inte fastna i gamla tänkesätt och gamla sätt att vara. Jag tror, att när vi gör det, låter vi helt enkelt livet och de vackra möjligheter det har att erbjuda passera oss.

Var befinner jag mig nu? Jag är här och nu. Min framtid kan bara spelas upp genom hur jag agerar för att förverkliga denna potential, som jag anser att varenda människa har – i en eller annan form. Vid 22 års ålder, visste jag inte vad mina drömmar var. Jag kunde aldrig föreställa mig att leva en dröm som denna, här och nu. Jag står med mina fötter i båda världar; den mänskliga och i andevärlden. Det har visat sig vara en bra balans att ha. Jag har funnit mitt sätt att tro på en gud.

Människans medvetande är oändligt och kan ta oss vart vi vill om vi tillåter det. Är du redo att ge din själ möjligheten att vakna?

Terry Evans

 

Föregående artikelMannen på berget
Nästa artikelDom spelar i sig själva – Tillsammans
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn