Jag har gått igenom en väldigt intensiv förändringsprocess. De kommer med jämna mellanrum och det är inte något vi kan undvika. Det har nästan varit som att veta att jag måste gå i en viss riktning, utan att veta var jag kommer att hamna, eller vad som visar sig när processen är över. Andevärlden har pratat mycket med mig om förändring. Min otålighet och mitt behov att förstå har ibland komplicerat saker och ting. Under de senaste två månaderna har jag emellertid märkt hur resultatet av den här förändringen bara poppar upp och visar sig spontant. Jag får möjligheter och erbjudanden som jag inte bara tycker är utmanande utan även intressanta. På en känslomässig nivå känner jag mig starkare och mer tillfreds. Jag vågar till och med tänka mer utanför ramarna, och därför hjälper andevärlden mig att upptäcka potential och resurser som jag hittills inte har sett.

När jag har vänt mig om har jag sett skuggorna från det förflutna snabbt tyna bort. Man skulle nästan kunna säga att skuggorna döljs av ljuset som nu finns framför mig, och när jag går över bron för att möta en ny fas inser jag att det innebär en helt ny början. Vad har hänt med mig, undrar jag. Jag ser familj och vänner i ett nytt ljus. Samtidigt inser jag att jag även fått en helt ny förståelse för andevärlden och min relation till dem. Ibland förstår jag dem bättre än någonsin, och jag lär mig att navigera deras värld på ett annorlunda vis. Det intressanta är att människor omkring mig också börjar bemöta mig på ett helt annat sätt.

”Förändringsprocessen medför alltid nya möjligheter, ett nytt liv och ett nytt sätt att se och känna.

På ett privat plan har nya dörrar öppnats. Det är nästan som om den här processen har nått ett genombrott under de senaste åren. Det fanns en mening med allt, alla de hinder som just då enbart verkade stå i min väg. Men utan allt det här skulle jag inte ha behövt stanna till och tänka efter. I efterhand kan jag se att många av dessa hinder skapades av min egen attityd, vilket kunde ha förhindrat den förändring som var nödvändig för att kunna gå vidare.

Nu blommar öknen inom mig igen, men utan monsunen, när himlen är grå och regnet faller, skulle marken ha blivit torr och ofruktsam. Nu ser jag så många möjligheter. Förhoppningsvis har min vision av livet framför mig och mig själv expanderat.

Förändringsprocessen medför alltid nya möjligheter, ett nytt liv och ett nytt sätt att se och känna. I mitt sinne och hjärta har jag hittat en ny plats, en plats dit jag i tysthet kan dra mig undan från världen när det är nödvändigt. Jag är inte så rädd för att komma ut ur min grotta och bara acceptera saker som de är. Jag är lycklig och inser mer och mer att det finns sådant omkring mig som erbjuder nytt överflöd. Det är nästan som om jag hör en röst säga: Det vi ger är vad du har jobbat för.

Förresten, förändring är också när jag måste vara pionjären, utan den andan eller attityden skulle jag sluta ge mig in i det okända. Min pionjäranda är en betydelsefull del av mig.  Och kom ihåg, när du banar väg måste du kanske ta tio olika vägar innan du väljer den rätta.

Vilka positiva och vackra saker har förändringen gett dig när du har lämnat din vildmark?

Terry Evans

Föregående artikelVad finns bortom det medvetna sinnet?
Nästa artikelSommarmöte med Terry i bersån
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn