Jag skulle vilja dela med er hur jag arbetar under en storseans. Innan jag började jobba beger mig till en slags mötesplats där jag träffar min guide, den som är ansvarig när jag arbetar med storseanser. Jag börjar alltid med att be om tillåtelse att få användas som en neutral kanal. Sen har guiden och jag normalt en kort diskussion om vad vi har att förvänta oss, flödet genom seansen. Vad menar jag med det? Hur människorna i publiken mår rent allmänt och hur energierna i lokalen är, vilket beror på vilka event som har hållits i lokalen tidigare. Guiden, som heter Ascala förbereder mig alltså för kvällen.

Det är fascinerande när jag kan se skaran av människor som väntar på att komma igenom. I det här skedet ser jag bara figurer i ljuset. När jag sedan börjar arbeta kallar guiden fram den första personen, som då börjar kommunicera med mig genom att visa mig bilder, ge mig ord eller sända starka känslor. Jag bestämmer aldrig hur de ska kommunicera. Det bestämmer andekontakterna själva, men det är förundrande vilka olika tekniker de använder för att hitta personen de vill komma i kontakt med i publiken. Ibland ger de sitt eget namn eller namnet på personen som de vill prata med. Det är fantastiskt att få förmedla de olika personligheterna som kommer igenom, jag vet aldrig vad jag har att förvänta förrän de tar kontakt.

Det händer att andekontakten tar god tid på sig att låta mottagaren få veta vem hon eller han var och ibland är de rakt på sak. Ibland kan budskapet de har att förmedla vara både allvarligt och roligt. Andekontakterna kan låta mottagarna få veta att de har besökt deras hem och att de vet vad de har haft för sig. Andarna kommer ibland för att tacka för hjälpen, kärleken och omvårdnaden som mottagaren av budskapet gav innan personen gick bort. Det är fantastiskt hur den kommunicerande anden kan påverka min kropp och mitt sinne, det är som om jag blir den personen.

Jag nämner ofta att jag bara är en neutral kanal för andevärlden. Jag bestämmer inte vilka andar som kommer igenom eller vad de kommer att prata om. Det är inte jag som kallar på dem, Ascala arrangerar allt det. De träder fram, ger budskapet, tar ett steg tillbaka från mig och sedan träder nästa person i kön fram.

När jag arbetar som medium är Ascalas roll att vara vad som kan kallas ”the gatekeeper” (portvakten), den som håller ordning och inte tillåter negativ energi att påverka mig. Jag befinner mig då i en negativ-fri zon där jag är beskyddad. Efter att storseansen har avslutats tar vi en 30 minuters fikapaus och sedan bjuder jag in publiken att ställa frågor om mitt arbete och liv som medium. När den första frågan har ställts blir människor mindre blyga och frågorna kommer i rasande fart. Ibland har jag inte svaret, det är inte sant att medium vet allt. Förhoppningsvis hjälper svaret jag ger personerna att förstå lite mer om sig själva och det som händer omkring dem.

Det intressanta är att det i publiken sitter människor från alla samhällsklasser. Vissa är bara nyfikna och vill veta vad en storseans handlar om. En del hoppas på att bli återförenade med nära och kära, medan andra är skeptiska och bara vill motbevisa mig. Människor kommer av många olika anledningar.

Efter seansen tackar jag för samarbetet med andevärlden och stänger sedan ner kanalen.

Terry Evans

Föregående artikelDet viktigaste klassrummet
Nästa artikelTror du på Gud?
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn