Något som är väldigt viktigt för mig i mitt arbete som medium är att visa andevärlden respekt, att jag är en del av deras team.  Det kanske låter lite gammaldags, men vad skulle jag vara utan det andliga nätverket? Det är därför som jag alltid säger att det är viktigt att be om tillåtelse innan man arbetar och att tacka efteråt. Jag tar inte andevärlden för given när jag öppnar upp. Jag förstår att jag inte kan göra ett ordentligt arbete utan dem, jag är bara den som länkar samman.

Att gå den ena kursen efter den andra är inte erfarenhet. Som jag har sagt tidigare, kurser ger dig bara information och nya verktyg. När du har lärt dig att använda verktygen är det ditt personliga ansvar vad du gör med dem, hur du använder dem. Att samla diplom och liknande visar bara att du har gått kurser och fått information. Det är allt. Det är hur du beter dig i mötet med klienter och människor som gör skillnaden. Personlig kontakt, kommunikation och respekt är en grundläggande del av arbetet med människor och för andevärlden.

Det finns dem som har för bråttom, de börjar springa innan de har lärt sig att gå. Det syns rätt tydligt och det handlar om brist på tålamod hos mediet eller healern. Sakta ner. Om du skyndar långsamt går det snabbare. Du ger andevärlden större utrymme att komma igenom om du går framåt långsamt, och du ger dig själv ett tillfälle för större upplysning. Är det inte viktigt att respektera dig själv? Jag har själv märkt, om jag har för bråttom, som person eller medium, kan saker och ting gå galet. Vi förlorar kontakten med oss själva och vad händer med ödmjukheten då? Tar egot över? Det är lätt att glömma när vi får beröm av klienter, att det inte bara handlar om oss, utan om andevärldens organisation som vi jobbar för. Jobbar du för pengar eller för andevärlden? Arbetar du för att bli älskad och dyrkad? Eller ger du andevärldens organisation utrymme att komma igenom opåverkat? Om vi gör det här jobbet för att göda vårt ego hamnar vi på avvägar och den aspekt inom oss som är kopplad till andevärlden stängs ner.

Jag har själv gjort många av de misstag som jag nämner här. Samtidigt har jag insett att dessa misstag varit gåvor, när jag väl haft ödmjukheten att acceptera dem och läxan som erbjudits. Misstag är en möjlighet, men om vi inte uppmärksammar det stänger vi dörren till något som gör det möjligt för oss att komma vidare.

Vad berör detta inom dig? Vad påminner det dig om? Ger det dig en möjlighet till självrannsakan? När jag skriver den här texten berättar jag egentligen bara om dåliga och bra dagar som jag har haft. Inget medium gör rätt hela tiden, men jag anser att det är vårt personliga ansvar att förstå när det händer och inte förvänta oss att andevärlden ska fixa allt åt oss.

Erkänsla kommer på det mest osannolika sätt och vid de mest oväntade tillfällen. Andevärlden visar när de är nöjda med ditt arbetssätt, och om du är medveten om dig själv kommer du att förstå när de är mindre nöjda. Jag minns, under de tidiga åren, när Ascala sa till mig: ”När du följer din väg kommer jag att vara med dig. Jag finns där för att poängtera när du gått över en gräns och gjort ett misstag. Jag kommer att finnas där och stötta dig när du går igenom svårigheter, men om du känner att du inte längre kan acceptera den input vi ger dig, då har du stängt dörren till oss så att vi inte kan komma igenom.”

Om jag inte hade gjort misstag och tagit lärdom av dem tror jag inte att jag skulle vara där jag är idag.

Så, arbetar vi för andevärlden eller för att gynna vårt eget ego?

Terry Evans

Föregående artikelMänniskor med talang
Nästa artikelDen subtila gränsen
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

2 KOMMENTARER

  1. Bästa Terry! Mitt liv går upp och ner sedan min älskade son Mikael dog i hjärntumör den 4/3-17. Hans barn fru och jag saknar honom. Hur har han det på andra sidan? MVH Anneli Jonasson

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn