Jag minns när jag gick i skolan, jag kunde nästa somna där jag satt. En av mina lärare brukade säga, ”Vakna klassen, vakna! Var uppmärksamma!”, om han ansåg att vi började tappa fokus.

Vid undervisning av elever är det väldigt viktigt att vara uppmärksam och ordentligt fokuserad. Det händer förvisso att jag som lärare kan flytta mitt fokus och sluta att höra personen som pratar, jag blir mer fokuserad på vad eleven inte säger. Men, som lärare måste jag vara uppmärksam på båda, för då kan jag bli medveten om att det jag undervisar inte når fram till alla i rummet. När jag inser det kan jag tänka – är det jag eller är det personen? När jag arbetar med elever kan majoriteten förstå, men det finns alltid en liten procent som tappar fokus, för av någon anledning lyssnade de inte ordentligt. Det är viktigt att få dem tillbaka till närvaron i här och nu.

Jag känner att det är viktigt att eleverna interagerar och delar med varandra när jag undervisar. När vi tanken drar iväg är vi inte längre delaktig i dynamiken. Läraren måste försöka att skapa en dynamik där alla lyssnar och uppmuntra interaktion. Jag anser att de bästa lärarna är dem som skapar intresse och gör undervisningen underhållande. Om du får en kreativ lärandeupplevelse väcks många andra delar av ditt medvetande, och då upplever jag att inhämtningen av informationen som ges under undervisningen sker helt omedvetet.

När jag undervisar använder jag min personlighet och lägger till humor i dynamiken, det gör dem nyfikna. Jag förstår att det är olika för alla, men jag tycker verkligen om när en lärare blir involverad i gruppinteraktionen istället för att bara stå där och skriva något på whiteboardtavlan. Det är dött, samtidigt kan saker och ting inte vara stimulerande och intressanta hela tiden.

Det är extremt upplyftande när resultaten börjar synas hos mina elever. Det är fantastiskt att inse att jag faktiskt har nått fram till en person som jag trodde att det inte gick att nå – Men, det här innebär även att jag som lärare måste ha ett öppet sinne. Det är lärarens ansvar att visa vägen och att hjälpa en elev eller en grupp elever att skapa en dynamik som väcker upp dem.

Livets klassrum kan också vara så upplysande, i synnerhet när du lär om dig själv. Det är som en teater, man vet aldrig vad man har att vänta. Livets teater kan utmana varenda aspekt av våra känslor och leda oss till en plats där vi inser att det vi trodde vi visste, visste vi egentligen inte alls, och däri finns ett väldigt sårbart tillfälle att lära sig något nytt om sig själv. Livet ger oss konstant tillfällen att uppdatera oss själva och vår medvetenhet. Jag skrattar ofta åt mig själv, för att jag trodde jag visste, men livet hjälper oss alltid att inse så mycket mer genom dess utmaningar.

Livets dynamik har alltid något att erbjuda. Allt jag har omkring mig är ett klassrum; det jag ser eller känner, eller till exempel det människor inte säger. Ibland gömmer sig även hemligheten om vad de vill lära sig eller förstå där i det outtalade. Jag kan vara i en bokhandel och titta på böcker när jag plötsligt ser en bok jag tycker verkar intressant. När jag sen läser boken, börjar den tala till mig, inte bara de tryckta orden, utan meningen bakom. Ibland kan människor säga något utan att inse vad de faktiskt säger. Men det största äventyret av dem alla är att bli konfronterad med det oväntade, hur går jag vidare med det här, vad ska jag göra??

Många människor pratar om medvetande, men hur många av oss lever det faktiskt?

Terry Evans

Föregående artikelAtt vandra med din själ
Nästa artikelCool i pool?
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn