Många av mina elever lever liksom jag ett hektiskt liv. En del har både barn och heltidsjobb. Vi blir så uppslukade av vår upptagna livsstil att vi glömmer bort att ge oss själva tid. När det händer mina elever och de känner att de inte har tid för sig själva eller andevärlden, kan de uppleva som om andevärlden har övergivit dem, men så är naturligtvis inte fallet.

Att fortsätta ha kontakt kan vara rätt enkelt. Det räcker egentligen med att ge dig själv 15–20 minuter varje dag. Om jag är riktigt upptagen någon dag ger jag mig själv åtminstone 10 minuter i stillhet och säger till andevärlden: Jag är väldigt upptagen, men jag vill inte tappa kontakten vi har utvecklat så här långt. På så vis återkopplar jag fortfarande och erkänner andevärldens närvaro, vilket jag anser är väldigt viktigt. Det ger mig och min guide närhet och tid att knyta an till varandra. Det är som med vilken relation som helst, när vi slutar att ha stunder av närhet glider vi isär. En relation behöver näring.

Det finns dagar när tiden inte räcker till. Jag minns en gång för många år sen, jag hade inte haft kontakt med andevärlden på 3 – 4 månader. En dag kom Ascala till mig och sa:
– Har du glömt bort oss?
– Jag har varit väldigt upptagen, svarade jag.
– Ja, men om du bara uppmärksammar oss genom att sitta med oss en liten stund, hjälper det oss att se dig bättre och, i sådana stunder, ger vi varandra näring. Det ger oss även en möjlighet att skapa en länk mellan ditt medvetande och vårt. Det håller sinnet öppet och du fortsätter att vara mottaglig.

”Det är viktigt att möta känslorna och acceptera dem, då har de inte samma makt och kontroll över dig.

Det handlar inte om att analysera, det handlar bara om att låta det vara, det möjliggör för bandet att fortsätta existera och verka för båda parter – din guide och dig själv. Det kan även vara en stund där du bara sitter med dina känslor och bilderna de kommer med. När du ger dig själv dessa minuter i tystnad är det också ett fint tillfälle att möta dina känslor och återknyta kontakten med dem. Känslor är budbärare från själen. Det är väldigt viktigt för den som arbetar med andevärlden varje dag, att återkoppla med sig själv och sina känslor. Det är också viktigt för ditt välmående.

Jag som även arbetar som lärare upplever att det ger mig återhämtning och fantastisk energi. Det är även något jag förmedlar till mina elever, att ta ansvar och strukturera tiden. Det är en viktig disciplin. Många människor klarar inte det. De inser inte att det kan skapa mycket kaos för andra människor.

Känslor är väldigt kraftfulla. Det är viktigt att möta känslorna och acceptera dem, då har de inte samma makt och kontroll över dig. Du börjar få kontroll över dem istället och lär dig att lyssna till budskapet de bär med sig.

På alla mina kurser pratar jag om vikten av att möta sina känslor och att acceptera dem, på så vis har det inte den makt de har ibland. Känslor kan antingen skapa eller förstöra. Behåll kontakten med dem.

Terry Evans

Föregående artikelHur hamnade jag i Sverige?
Nästa artikelJanuari – Förändringens tid
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

2 KOMMENTARER

  1. Våra känslor är viktiga. Vi är levande varelser och är fulla av känslor. Känslorna är själen som vill säga något. Vi kan tänka, och vi kan tänka i massor, men i hjärnan finns inga känslor. Själen förstår det hjärnan inte kan räkna ut. Därför är det viktigt att känna sig själfull, istället för tankfull.
    Innan jag lärde mig lyssna till mina känslor gick jag efter det huvudet, med resultat att jag ångrade det jag gjort, och ångrade att jag inte gjorde som jag kände. Numera försöker jag koppla bort huvudet och följa känslan istället.
    Varje morgon sitter jag en stund och känner efter vem jag är. Det ger mig en möjlighet att bli bekant med mig själv och känna hur jag mår. Vilket i sig ger mig möjlighet att möta dagen på ett lugnare sätt. Oavsett hur jag mår så möter jag det. Jag har liksom tänkt att om jag berättar för mig själv hur jag mår, då hör även mitt team det och min guide, och då kan de vägleda mig därefter. Jag förstår nu att jag inte tänkt så tokigt med tanke på vad Ascala sa till dig den där gången ☺
    När jag vet att jag inte är ensam, varför inte låta relationen växa, och växer gör den genom förtroende.
    Tack för din text. Den gav mig bekräftelse och påminnelse om vikten av att fortsätta känna.

    Marie Klintebäck

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn