Som medium kan jag ibland öppna upp spontant. Jag minns en gång för ganska många år sen när jag var på ICA Maxi Eurostop i Örebro. Det var en lördagsförmiddag så det var rätt mycket folk i affären. När jag letade efter sakerna jag hade på min shoppinglista kändes det plötsligt som om jag hade blivit översköljd av en mental tsunami. Känslan var nästan övermäktig. Turligt nog kunde jag se att jag hade öppnat upp spontant. I och med det tog jag in den kollektiva frekvensen som skapades av alla som handlade i affären. Jag lyckades stänga ner mig själv för att inte känna alla dessa frekvenser.

Det många människor inte inser är att vi som individer konstant sänder ut omedvetna känslor. Det kan vara en myriad av olika känslor; glädje, ledsamhet, ilska, sorg etcetera. När detta hände mig innan jag utvecklades som medium, och lärde mig om dessa frekvenser, kunde jag inte förstå varför mitt humör ibland plötsligt förändrades från positivt till negativt.

Det här måste hända många känsliga människor som inte förstår vad det är som händer. Ibland kan det vara väldigt förvirrande när denna typ av känslomässigt fenomen sker. Om jag tycker synd om någon kan jag även öppna upp mig för personens känslor och utan att förstå det kan jag bära med mig dem hem.

Jag minns en gång när jag blev hembjuden på middag. Så snart som jag kom in i huset kände jag mig illa till mods. Jag ville bara gå därifrån så snart som möjligt. Känslan i huset tog mig till gränsen för vad jag klarade av att utstå. Varifrån kom den känslan? Senare förstod jag att jag kände av det från husets minne. På den tiden var jag rätt öppen eftersom jag tog väldigt stark antibiotika, så ibland upplevde jag att det var svårt att stänga ner. I huset fanns även människor som var mycket olyckliga och sorgsna. Jag kunde känna av deras kaos.

Jag hamnade i samma situation när jag var inlagd på sjukhus efter en omfattande operation. Medicineringen gjorde det mycket svårt för mig att stänga ner. Jag insåg plötsligt att jag hade andemänniskor på besök i mitt rum. De kunde känna av att jag var öppen. Många av dessa andar som jag såg vandra omkring på sjukhuset hade inte riktigt klarat av att gå vidare när de gick bort. En av anledningarna var för att de hade fastnat i sina känslor, de kunde inte komma vidare. Jag kan inte bevisa att det var den starka medicinen som förhindrade mig att stänga ner ordentligt, men det är det enda svaret jag kan komma att tänka på.

Om du är en öppen person och inte har lärt dig att stänga ner, då är du som en svamp för energier som kommer från människor du kommer i kontakt med. Fundera på det jag skriver. Hur många av er har haft liknande upplevelser?

Jag kan ofta ta in känslor från någon som lever i en annan del av världen. Frekvenserna vi omedvetet sänder ut kommer andra människor att ta in, det spelar ingen roll hur mycket du försöker att dölja dina känslor.

Efter att ha arbetat med medial undersökning under så många år har jag insett att när vi tar in denna typ av energi finns oftast inga andar i närheten. Det är bara människor som sänder ut information om vilka de är och vad de känner. Så nästa gång något sådant händer dig, kanske du kommer att minnas detta. Om du tycker att du är öppen gå till någon som kan lära dig att stänga ner. Fråga dig själv, är jag öppen? Behöver jag lära mig att stänga ner för dessa känslor för att skydda mig själv? Jag använder Bergsmeditationen, vilken har visat sig vara ett effektivt verktyg under många år, men det finns många andra verktyg för att uppnå detsamma. Att stänga ner sig är ett sätt att skydda sig från oönskade känslor som du inte vill ta in.

Terry Evans

Föregående artikelParanormal aktivitet och energier
Nästa artikelSka vi verkligen beklaga sorgen?
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

3 KOMMENTARER

  1. Tack för din text. Först för några år sedan förstod jag att jag alltid har kunnat känna av andra människors mående. Det var en befriande insikt, då var jag inte ”galen”. För det är så det ofta kändes, jag åkte en känslomässig berg- och dalbana utan att något särskilt hade hänt.
    Jag tycker fortfarande att det kan vara svårt att känna vad som är ”mitt” och vad som är ”andras”, men det har blivit tydligare och jag hoppas att jag genom Bergsmeditationen kommer öka min förståelse ytterligare.

    • Nice to hear from you Kicki! Keep up the good work! We look forward to seeing you here at Gamla Byskolan in 2019. Thank you! /Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn