Vart jag mig än vänder kommer människor till mig och söker hjälp, ber om råd och vägledning om hur de kan stänga ner till sådant de ser och känner. ”Vart kan vi vända oss för att lära oss att förstå och hantera det som händer?” eller ”Varför händer det?”.

I takt med att människan utvecklas, så utvecklas även vårt medvetande. Vi blir mer och mer medvetna om vad vi känner inombords och upplever omkring oss. Vi som individer går nu igenom ett enormt skifte, precis som planeten vi lever på. Mänskligheten verkar uppleva kris på alla plan. Kan den här processen stoppas? Nej, jag tror inte det. Kris bär med sig förändring och det är nödvändigt för att skapa en ny ordning.

Om jag tittar på mig själv, så har det de senaste åren skett en enorm omställning i nästan varje aspekt av mitt liv, både på ett professionellt plan och privat. Och, ja, det är verkligen dags för oss, som jag väljer att kalla de känsliga, att lära oss hantera den här känsligheten istället för att se den som en förbannelse. Min känslighet är en integrerad del av mig, som inte kan stötas bort eller förnekas.

För mig är känslighet ett viktigt verktyg och innan vi kan använda en nyfunnen känslighet, som medium till exempel, måste vi först och främst lära oss att hantera den. Det är däremot inte något som kan uppnås genom att en person får ett omedelbart svar. Man måste titta på sin inre värld för att kunna förstå varifrån alla dessa känslor och upplevelser kommer ifrån, om de kommer från andevärlden eller någon annan som mår bra eller dåligt. Känslor kommer från alla möjliga håll och dimensioner och de kan inte raderas förrän vi möter dem och lyssnar till dem. Varenda känsla jag tar in, bra eller dålig, måste jag lyssna till. Det är bara genom att acceptera känslan som du kan börja förstå vilken kategori den tillhör.

Vad jag än känner så sitter jag varje dag med mina känslor och bara accepterar dem. Det är ingen mening att analysera dem. Allt jag gör är att acceptera dem och känna dem. Efter ett tag kan jag spåra varifrån de kommer, men det kommer inte genom att försöka förstå. Det kommer helt spontant, genom att jag upplever en personlig insikt, men att lära sig göra det tar tid och kräver övning. Det är inte något du kan göra bara genom att få ett enkelt svar. Alla känslor jag får erbjuder något jag behöver lära mig eller som jag måste ta tag i.

Hur kommer det sig att vår känslighet ökar för var generation? Skulle det kunna vara så att vi med varje steg vi tar, när vi utvecklar vår medvetenhet och förståelse för känslor, kommer närmare andevärldens dimensioner? Jag anser att känslorna är framtidens språk. För mig är känslighet en av mänsklighetens dyrbaraste gåvor, för när den utvecklas och förstås blir det till en kreativ kraft inom oss. Känslornas språk är också själens språk.

Att hantera dessa saker är inte något vi kan göra på egen hand. När jag utvecklas och når en ny medvetandenivå tar det tid för mig att hantera och förstå de nya känslorna och insikterna som följer. Jag har själv varit tvungen att vända mig till personer som har kunskap och erfarenhet som jag själv inte har.

Terry Evans

Föregående artikelEtt livsavgörande beslut
Nästa artikelMin hemlighet, del 1
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

2 KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn