När vi avslutar en kurs och eleverna återvänder till sina vanliga liv är jag alltid nyfiken på vad de kommer att ta med sig hem, vilka insikter de har fått om sig själva och vad de har upplevt. Varje grupp har sin egen unika identitet, liksom individerna i gruppen. Vad de kanske inte alltid är medvetna om är hur mycket de faktiskt bidrar med under veckan; i tysthet, genom ord eller genom känslorna de delar.

Det är fantastiskt, allteftersom dagarna går kommer de närmare varandra och lär känna varandra bättre och bättre. Var och en av dem speglar så många aspekter inom mig. Vad de inte inser, eller kanske gör de det, är att jag som deras lärare också får en mycket bättre chans att lära känna mig själv. Jag kan se aspekter inom mig som behövs förbättras eller utvecklas, som kanske kan göra mig till en bättre lärare och mer mottaglig för vad som faktiskt sker inom gruppen.

En väldigt bra psykolog, som jag kände för många år sedan, sa en gång till mig: “Människor kommer till mig för att jag har ett gott rykte för mitt arbete med människor med intimitetsproblem.” Plötsligt skrattade hon till och sa: ”Det är faktiskt något jag arbetar med hos mig själv och jag har fortfarande inte alla svar.” Det har även varit min insikt i mitt arbete som lärare genom åren. Vi når aldrig en platå inom oss själva där vi kan säga att vi är klara. Med varje grupp jag undervisar lämnas jag med så många obesvarade frågor, en påminnelse om vad jag själv måste fortsätta att arbeta med.

När jag iakttar hur en grupp samspelar och delar förtroliga stunder med varandra, hör skratt eka genom hela byggnaden och upplever deras entusiasm och iver att förstå och lära sig, frågar jag mig själv: Varifrån får jag stimulans för att motivera mig att gå vidare inom mig själv? Ja, jag har ett nätverk av människor omkring mig som ger mig det, men mina elever är också mina lärare. Bara genom att vara sig själva, öppnas en dörr upp i mitt sinne och motiverar mig att bli mer kreativ.  Förhoppningsvis gör det att kvalitén på min undervisning förbättras. Jag försöker att vara en bra lärare, men jag har inte alltid svaren eller verktygen som kan hjälpa eleverna att besvara sina egna frågor.

Om jag omfamnar känslorna som kan väckas inom mig efter en kurs och accepterar dem får jag en möjlighet att lära mig något nytt om mig själv och min potential som lärare. Det är den effekten jag hoppas att jag har på mina elever.

Terry Evans

Föregående artikelSkratt
Nästa artikelVarför händer allt just mig?
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn