Jag har alltid varit en person som behöver förändring, jag antar att det är zigenaren i mig. Jag njuter verkligen av tanken på förändringen som är på gång, flytten osv. Jag är redo att säga farväl och omfamna förändringen. Vart kommer det att föra mig? Det vet jag inte. Jag vet bara att jag behöver följa känslan. Känslan är speciell när något verkar vara rätt.

De senaste 15 åren har varit fantastiska, men jag är nu spänd på att se vad framtiden har att bjuda på. Min känsla är att andevärlden förbereder mig för en annan resa, där jag gör andra saker. För att förändringen ska ta rätt riktning behöver du ibland bara följa känslan, som när jag arbetade med Det okända. Jag tyckte om det och det verkade ge gott resultat, men jag nådde en punkt när jag kände att det var dags att gå vidare, med ett öppet sinne och ett öppet hjärta. Det är däremot lättare sagt än gjort.

Än en gång står jag vid ännu ett av livets vägskäl och jag känner att det är en resa jag måste göra. Jag kan inte stanna kvar trygg, men fast vid ett vägskäl för resten av mitt liv. En del skulle kalla det ett språng ut i det okända, men faktum är att du aldrig vet exakt hur förändringen kommer att se ut. Du kan få glimtar, men ibland blir det inte som vi vill att det ska vara, för ibland är det bara vår egen kreativitet som kan skapa det.

När vi vill acceptera förändring händer det att vi fastnar i förvirring och tvivel istället och allt stagnerar. Jag tycker inte om att vara i den situationen, det är viktigt att veta när förändringens vindar blåser åt ditt håll. Andevärlden vet. För några år sen sa de: ”Vi har tänkt lyfta arbetsbördan från dina axlar.” Nu har bördan lättat. Det ger mig tid och energi att upptäcka nya saker.

När jag skriver det här ser jag plötsligt min fars avbild, han var av resande folket och älskade hästar. Ett par av hans arbetsverktyg var häst och vagn. Sen viskar han i mitt öra: ”Det är dags att lasta din vagn och åka vidare.” När han dyker upp är det för att uppmuntra mig och ge mig en ledtråd. Han kommer alltid med ett viktigt meddelande.

Jag är redo att följa flödet och se vad som dyker upp. Till viss del är det här även en tid för vila och återhämtning, men i och med att jag går vidare vet jag att jag kommer att få ny stimulans och nya idéer.

Var befinner du dig på din resa? Står du stilla du eller rör du dig framåt? Jag skulle vilja höra från dig, för dina kommentarer kan hjälpa både mig och andra. Behåll kontakten trots all förändring som verkar vara på ingång.

/Terry Evans

Föregående artikelTid för min guide
Nästa artikelEtt farväl till en högt älskad vän
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

64 KOMMENTARER

  1. Hej Terry, tack för att du delar med dig. Det händer så mycket runt mig men också inom mig just nu..både jobbiga händelser men också fantastiska händelser går hand i hand. Har väl aldrig känt mig så levande som nu. Plötsligt dök en möjlighet upp som jag famtiserat om. Den står där framför mig…greppbar men ändå ogreppbar… jag kastas hit och dit i mina känslor för förändringen det skulle innebära och när jag tänker ”vi kör” utmanas jag med små hinder. Så svårt att veta när det är min själ som talar och när det är egot, det är spännande att leva ;-). Allt gott till dig och Astrid

  2. Hello Terry!

    I find it important to do changes in your life, like you, I’m the same. I don’t just want to stay in one place. I want to see the world and explore and met new people. But, right now I’m little bit “stuck” in life even if it’s totally okey where I’m today but have the hopes that It will be better, hoping to find my own way and be more creative, maybe looking for a new job, who knows where it takes me. So nice to read your blog and big good luck on your new journey, I think it will be great for you! //Victoria

  3. Att inte vara rädd för förändringen utan ta den i sin famn har jag själv upplevt som viktigt. Allt sedan jag tog modet till mig att gå en kursvecka i Fanthyttan. Det som hände då blev ett uppvaknande, och du sade att jag var tvungen att sluta leva andras liv, börja leva mitt egna. Jag skulle bli en Clint Eastwood och våga ta för mig.

    I dag är jag utbildad Reikiterapeut (master) och snart färdig som diplomerad medium. Jag, som inte ens trodde jag var medial!!!

    Att fortsätta vidare är nu en självklarhet och inte stanna till vid vägskälet. Känna fortsatt inspiration och glädje. Min guide gav mig ett ord som jag nu bär med mig ”Livsglädje”. Ett mycket starkt ord när man tänker på vad detta innebär.

    Jag tror att det är just det dina guider vill ge dig nu Terry…Livsglädje. Att utvecklas själv och växa i själen. Jag önskar dig stort lycka till framöver.

    • Congratulations to you for what you have achieved and thank you for your words of support. /Terry Evans

  4. Hej när Jag blev pensionär 4 år sedan trodde jag det skulle bli lungt i min trädgård och jag fick lukta på mina blommor där osv. Men 2 barnbarn kom,turbulent liv, grannar som spelar trummor varje dag ingen ro. Istället för bila i Europa köpte vi ett sommarhus i Dalarna vid Siljan jättevackert läge med ett uthyrningshus som går bra. Här är jag nu och har bakat bröd och bullar. Viss renovering. Sonen har separerat har barnen varannan vecka. Ja hur ska det fortsätta? Och så corona som vi är försiktiga med. Min mor som är död nu gillade Terry bäst på det okända. Min syster gick bort 4 år sedan också. / TACK OM NI LÄSER DETTA. Hälsningar Maria😊

  5. jag står stilla,tyvärr..massa måste’,jobb,krav’.tur inte huvet trillar av’.kram,Mirri.tack för du är SÅ duktig&lycka till.💐🙏

  6. Hej!
    Vi bor på skogsgård som inte kräver så mycket arbete. Vi har husbil och den använder vi så mycket som möjligt. För vi är rastlösa och vill uppleva så mycket som möjligt. Från mars till idag har vi använt den 80 dagar. Kör runt upptäcker naturen i landet och älskar Norge som är stängt för oss. Vi har kört runt i Danmark, Tyskland och länderna där omkring. Tackar Gud för att vi har fått möjligheten till detta. Och har vi tur får jag möta dig i höst säger min ena tös. Mvh.

  7. Hej Terry! Jag står liksom du vid ett vägskäl (jag har stått där länge) och magkänslan säger att det är dags nu och jag vill verkligen följa mitt hjärta men vet inte vart det vill leda mig. Har äntligen kommit till insikt med att jag inte behöver veta vart jag är på väg utan bara följa någon av de vägar som ligger öppna framför mig och lita på att intuitionen leder mig dit jag ska, dit jag är ämnad att vara i mitt autentiska jag men det är inte så lätt när den ena foten vill stå kvar i tryggheten. Jag har i alla fall tagit ett litet steg fram genom att tagit beslutet att börja studera till hösten. Däremot skrämmer mig tanken på hur jag ska fixa att både jobba och studera.. en fot fram, en fot kvar helt enkelt. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Ska det vara så svårt att släppa taget om det man har och prova nya saker?

    • The hardest thing is to take the step and with each step see where it takes you. Standing still just creates a feeling of stagnation. Thank you! /Terry Evans

  8. Just bu verkar allt bara mörkt och dystert.
    Ser ingen ljusning alls.
    Blir och är, bara såå trött.

    • Just sit in your cave and ask the light to come in. You might be surprised to see what happens. Thank you! /Terry Evans

  9. ☀️ Hej Terry 💕
    Jag rör mig i cirklar just nu och jag vet att det handlar om att jag inte vågar gå utanför, men jag samlar mod för att våga sätta foten utanför min Trygghet. Tacksam för den stillhet som har bjudits på denna sommar. Där jag nu när hösten kommer känner mig lugnare och förväntansfull på allt nytt som väntar 💕
    Kramar om dig Vi ses inom snar framtid 🙏🏼/ Susanne

    • Thank you, Susanne! I have been very busy, but I will very soon make contact with you. It is good that you are daring to leave your comfort zone and daring to go into the unknown. /Terry Evans

  10. Vi alla är på resa. Det är som en dalbanan upp och ner med pauser. Vi befinner oss alltid på rätt plats för att ge och ta och när det uppfyller sin uppgift då är det dags till nästa steg , förändring. Allt har ett högre syfte , tycker jag och hjälper oss i andlig utveckling Visa reser , andra kanske står still och gör förändringar på plats och ingen sätt är bättre eller sämre . Visa lär sig snabbare , andra långsammare . Vägen till visdom är som att bestiga berg . Man kan flygga till toppen , klättra upp eller gå långsamt uppåt . Jag tillhör de sista . Jag vill se och uppleva under min vandring och Stanna upp för att njuta . Ja, jag har varit med flera förändringar i mitt liv . Olika känslor av glädje och sorg, separations ångest . Jag förstod inte i början att allting som händer , händer för mitt eget bästa , för mitt utveckling , för att allt område i mitt hjärta ska öppna sig för kärlek , högre kärlek, totalt kärlek till alltet . Önskar dig trevlig resa i det okända .

  11. Jag har nog alltid befunnit mig i rörelse och förändring, nyfiken. För tre år sedan hamnade jag i en oönskad förändring när jag oväntat blev änka. Strax efter dog min mamma och strax efter det min närmsta väninna. Jag blev utmattad, sjukskriven. Nu har jag bytt arbetsplats,yrke, och framöver tror jag att jag även kommer byta boplats. Men i stunden inser jag att jag måste vila för det går inte att trycka på framåt så snabbt som jag vill. Delmål, det är sådana jag har och orkar med. Jag kommer att klara det och jag kommer att överleva för det är sån jag är och jag lovade min livskamrat att aldrig sluta vara nyfiken på livet.

  12. Jag står precis, liksom du, inför en flytt. Ska dra upp mina rötter från ett samhälle där jag spenderat nästan 30 år.
    Den jag är idag, är långt ifrån den unga kvinna jag var när jag slog mig till ro här. Jag lämnar en ort där jag gifte mig, bildade familj, skilde mig och sedan byggde upp mig själv igen. Sedan ett år tillbaka är jag dessutom medialt öppen och min värld är för alltid förändrad då jag ser på livet med ett annat perspektiv.
    Hela detta året har varit ett utvecklingens år för mig på många sätt. Jag känner mig emellanåt som ett lokomotiv som drar framåt, dock med en ödmjukhet mot mig själv och förhoppningsvis mot dom runt om. De flesta av mina vänner är med på min resa men har även fått uppleva att ta avsked till några som inte förstår min resa. De har aldrig hoppat på medpassagerarvagnarna. Mitt avsked till dessa har varit tvunget då jag känt att de är stagnerade i sitt liv och inte ”passar” min energi mera. Jag vill bara framåt!
    Den kvinna som lämnar det gamla bakom sig, är en stark, självständig kvinna, som efter sina 49 år står upp för den jag är och blivit, styrkt av familj, vänner och mina guider på andra sidan. Är så djupt tacksam över min förstaguide som, liksom din Ascalan, leder mig på livets väg med sin klokhet, värme och underfundiga humor.
    Även om jag just nu befinner mig i ”flyttförvirring” känner jag endast tillit till att allt kommer bli bra. Det är nu det börjar, mitt nya liv. Lycka till, Terry!

  13. Jag är oxå på väg,mot det livssyfte,som är min mening,jag flyttar från Sverige till Spanien för att där fortsätta min resa både andligt och fysiskt, spännande måste gå med flödet,det känns underbart och spännande på samma gång äntligen är det min tur

  14. Hej Terry!
    Mitt namn är Kerstin . Jag mediterade en stund igår och hamnade vid ett vägskäl.
    Vägen till vänster innebar att fortsätta i samma spår. Omsorg i överdrift kring nära och kära. Mig själv i sista hand. Mina behov inte lika viktiga som dom jag älskar. En väg jag valt att gå så klart pga av rädsla för att inte bli älskad. Den högra vägen innebar förändring. Ifrågasättande av min rädsla . En större möjlighet att följa mina behov och lita på att jag är älskad ändå. Jag valde den högra vägen. Det har lett till massor av utmaningar i det yttre. Det är lustigt hur tydligt allt blir . Jag ser att jag gett dom jag älskar makt att styra mig. Det är stressigt nu men härligt..
    Tack för ordet.
    Kerstin

  15. Förändringens vindar blåser lite här också, vet inte vart det kommer att ta mig heller, får hoppas att man inte blåser bort utan att vinden för en ännu längre fram. Känner nyfikenhet på framtiden och vad som kommer, precis som du skriver så har även jag känt att jag står vid ett vägskäl som jag stått vid alltför länge.
    Tycker att jag utvecklas mer och mer och börjar kunna sortera in upplevelserna bättre än tidigare då allt var som en tornado. Det är som att bitarna faller på plats i efterhand. Ibland blir det en aha upplevelse, var det så det var 😉 Det låter som att du har en spännande tid framför dig 🙂 Ska bli spännande att fortsätta följa bloggen, har saknat dom i sommar.
    Satt och pratade med maken igår kväll om alla oförklarliga upplevelser vi upplevt var och en och tillsammans vilket var givande och intressant. Han frågade om jag kom ihåg när han voltade med bilen pga en snö och halka och det minns jag tydligt för innan detta så ”hörde” jag inom mig: Åk inte med, åk inte med och jag stannade hemma. Han berättade om två mörkklädda personer han sett som skottat fram bildörren så han kunde ta sig ut efter att ha hängt i bilbältet upp och ner. När han kom ut var ingen där, han var helt oskadd med väldigt skakad. Han såg aldrig röken av dessa två personer.
    Ibland får jag till mig ”budskap” men förstår dom inte alltid.
    T.ex vid nyår när vi såg på nyårssmällarna kom orden: Stå med båda fötterna stadigt på jorden. Nu hör jag ideligen : Det är dags att bygga Noaks ark. Eller: Du måste börja göra mer själv. Väldigt tydliga budskap när dom kommer men det är inte lätt att förstå detta alla gånger.
    Jag får så många olika saker till mig att det har varit omöjligt att reda ut vad som är vad.
    Redan för 24 år sedan såg jag barn, kvinnor och män vandra genom aska och eld, från krig och elände med bara fötter och trasiga skor..
    Samma med naturkatastrofer, har även haft ”syner” om sådana för lika många år sedan och att det finns mer att vänta, såg länder under vatten och stora städer rasa i havet, stora bränder m.m.
    Funderar fortfarande på hur en värld utan pengar skulle se ut 😉

    Har fått till mig att det kommer en helt ny tid efter denna prövningens tid så jag ser fram med tillförsikt. Planeten ”städar” och skrudar om.
    Tänk om alla som krigar och tar ihjäl varandra kunde förstå att vi bor på en planet, ett roterande klot i ett gigantiskt universum!
    Om man bara kunde inse att vi är som små myror och knappt det, skulle då striderna och morden få ett slut en gång för alla?

    Tack för en fin krönika Terry! Det är dags för dig att lasta din vagn och det är dags för mig att bygga en ark …hmmm

  16. Ja du Terry. Jag vet knappt vad jag ska säga annat än att jag inser att jag inte alltid kan kontrollera allt och att jag bara måste skratta åt mig själv och mina försök att göra det.
    Jag har senaste tiden gått och funderat på att skapa lite nytt i företaget, erbjuda kanske en kurshelg. Samtidigt som jag hade jättesvårt att skicka iväg fakturorna för höstens grupp i Bergsmeditation. Hade många tankar om detta. Men igår så tog jag tag i det och till min förvåning så tackade mina deltagare för detta.
    Nu på morgonen så läser jag din blogg och känner igen mig i det du skriver i dessa rader ”När vi vill acceptera förändring händer det att vi fastnar i förvirring och tvivel istället och allt stagnerar. Jag tycker inte om att vara i den situationen, det är viktigt att veta när förändringens vindar blåser åt ditt håll. Andevärlden vet.”
    Därefter går jag för att starta datorn, när det är gjort och jag kan göra det jag skulle så mindes jag absolut inte varför jag startade datorn. Satt o tittade och kom ihåg att jag i drömmen i natt haft en konversation med någon o vaknade av att jag skrattade.
    Jag gick därefter in på mejlen och vad hittar jag där. JO, ett mejl från en kvinna som haft en sittning med dig där mitt namn kom upp och du hade sagt att det kan hända att jag kunde hjälpa henne vidare i en viss fråga.
    Jag började skratta.
    Ok då… jag ska ta mig en ordentligt funderare på hur jag ska utveckla detta, kan inte annat än att säga tack för alla vägvisare, jag ska jobba med mina tankar om vad jag kan och den förvirring min längtan till förändring ger.
    Stor Kram!
    Jag är så glad över att du inspirerar att man faktiskt hela tiden kan utveckla och göra nya saker..

  17. Hej Terry, vill på detta sätt kanske komma i kontakt med dig. Jag har ända sen det okända sändes på tv kännt mig kopplad till dig på nåt sätt, som om, honom känner jag, När du sen hjälpte till under en healing med din fd elev Per Aronsson en gammal jobbarkompis till mig på hälsans hus i Mariefred så har jag funderat över hur jag ska göra för att träffa dig, det behöver inte vara mer än ett möte egentligen. När du skrev din story nu om förändring och sigenarblod så tänkte jag nu skriver jag helt enkelt. Kram Christine Hachichi.

  18. Tack för att du delar med dig.Något annat än det liv jag har nu vill jag förändra.Vet bara att det är tvunget,men har ingen aning än hur.Just nu existerar jag,men vill börja leva.Nytt boende är en sak jag vill,och vet hur jag vill bo.Jag vill ha naturen runt mig,inga grannar.Äntligen efter alla dessa år vill jag ta hand om mig.Jag har alltid tagit hand om alla andra.Vid 19 års ålder var jag gift med 2 barn,skildes pga av hans alkoholism.Träffade en ny man 0ch fick 3 barn,varav den minsta på 25 år är funktionshindrad med autism.Han dog i cancer för drygt 7 år sedan.Själv fick jag cancer i sköldkörteln som är borta nu.Så jag fyller 65 år idag och har alltid tagit hand om någon.Nu bor min minsta bra, med assistenter dygnet om.Så nu vill jag göra något för mig själv.

  19. Allt står stilla, precis allt. Något vill förendring mkt rörelse på alla plan. Fick det till mig för något år sedan. Men ändå sådan stagnation, fastfruset, sorgligt. Så mkt frågor, rädslor som stoppar upp. Jag förstår men förmår inte. Tänker att jag aldrig vill ge upp och allt ska nog bli bra.

  20. Hej Terry, tack för dina ord. Jag känner igen mig i det att jag flera gånger i livet velat vidare och har då ofta frågat mig själv varför jag inte är nöjd… Mitt svar har då alltid landat i att jag längtar efter förändring, expansion och nytt innehåll som bär mig vidare och som låter mig växa. Jag har lärt mig att jag då också kan hamna i tvivel eftersom jag möter mina rädslor, de där som säger att jag inte kan, borde eller ska. Men jag har kommit vidare då jag låtit tvivlet få finnas där, men inte låtit det få fäste eller ta över. Det är som att själva längtan bär mig och hittar rätt väg, rätt stig. Just nu i skrivande stund befinner jag mig just i en sån förändring och jag ber om vägledning. Mitt tålamod är just nu en stor utmaning liksom tilliten.
    Som svar på din fråga; ”rör du dig framåt eller står du still” känner jag att jag rör mig framåt, men sakta sakta som en snigel fast längtan i mitt bröst vill hoppa likt en hare. Kanske ska jag slå mig ner med Tilliten och vänta, i lugn och ro. Samsas likt man gör runt en lägereld med Tilliten och Tålamodet och fråga vad de har att säga. Lyssna. Och sedan vänta och ta emot när vändningen kommer.

    Carina Nikolic’

    • We need to meet doubt before we can find truth and that is when the door opens, Carina. /Terry Evans

  21. Det känns som jag står på ett högt berg redo att hoppa. Ut i det okända. Jag vill men vet inte när. Jag tänker att jag kanske inte är helt framme vid kanten än så att jag kan hoppa men att snart så faller allt på plats och jag vet. Jag får lita på att det är så. Just nu är det för många frågetecken i livet. Ska jag byta jobb? Hur blir det med bostad ska jag flytta? När flyttar barnen ut? Mm mm så jag får lita på att någon visar mig rätt väg när det är dax att hoppa 🙂 Lycka till

  22. Förändringarnas tid blåser. Vi har alla blivit påverkade av corona-pandemin. Världen har stått still och för många har livet förändrats. För min egen del känns det lite som livet fortfarande är satt på paus. En vår kantad av fysisk och psykisk ohälsa, ett cancerbesked hos nära anhörig där operationen blivit lyckad, samt begränsningar av den pågående pandemin. Så även om jag inte själv har valt att förändra mitt liv har livet runt omkring skakat om mig och en förändring i mitt inre ägt rum.

    Liksom dig Terry har jag ett behov att utvecklas och känner att det hänger ihop med livskvalitet för mig. Jag tycker om att skapa förändring med jämna mellanrum, vilket har yttrats sig i olika studier, yrken, nya möten, resor och aktiviteter. Men jag tänker också på att det ibland kan finnas ett syfte med att vi tillåter oss vila från aktiva förändringar för att ge plats för livet att röra sig genom oss istället. Vi behöver inte alltid vara ”på språng” utan ibland tillåta oss att bara vara. Vi är ju ”human beings” och inte ”human doings”.

    Att ständigt söka nya utmaningar och attraktioner kan ibland dränka vår inre röst som vill säga oss något och leda oss i rätt riktning. Det kan vara transformativt att bara tillåta sig vara i det som är en tid utan vilja till yttre förändring som första steget. Det är viktigt att ge plats för vila, eftertanke och göra avstämning var vi befinner oss och i vilken riktning vi vill gå. Vi är inte konstanta som människor utan vi påverkas av livets flöde och förändras över tiden. Vår kropp genomgår olika stadier som barn, tonåring, vuxen och slutligen som seniorer. Vi studerar, reser, gifter oss, separerar, byter jobb och skaffar oss nya erfarenheter. Vi förändras och behöver därför med jämna mellanrum sättas på paus för att stämma av vilka vi är och i vilken riktning vi önskar gå. Kanske finns ett djupare syfte med pandemin där en hel värld satts på paus. Kanske för att vi ska få möjlighet att tänka efter vad som är viktigt för oss människor som kollektiv och för att bygga en ny värld baserat på samhörighet och ett hållbart omhändertagande av Moder Jord.

    Sandra ♥

  23. Hej Terry!
    Min vagn går till universitetet. Och jag är såklart livrädd! Men jag vet samtidigt att jag ”måste”.
    Jag sörjer förändringen, och samtidigt välkomnar den. Jag ser fram emot att mötas i Vänersborg och gå vidare med Medium- utbildningen. Nu ska jag dansa av mig lite nervositet och stress innan jag går vidare med dagen.
    Vi ses snart och hälsa Astrid! Stora Kramar

  24. Hej Terry! Härligt att läsa din med positiva inställning. Jag har nog varit stagnerad under några år men har en tid fått till mig att förändring är på väg! Det kan bli omständigheterna i livet som tvingar fram förändringen men jag litar på att det blir för mitt bästa och leder till förbättring på alla nivåer! Önskar er lycka till och en massa trevliga överraskningar i framtiden. Kramar från Maggan.

  25. Hej Terry.

    Ja jag vet inte vad framtiden ger mig.
    Mina senaste åren har bara blivit ett stopp i den mediala tjänsten.
    Jag har haft en turbulent tid rundt mig med ändringar i familjen, arbete, utveckling, ekonomi och det har fört med sig olika känslor i livet. En jobbig tid, men som jag nu hoppas är över. Det har iaf givit mig flera olika kunskaper om livet här.
    Nu hoppas jag att åter få komma i kontakt och jobba med andevärlden.
    Jag önskar dig och Astrid god fortsättning.
    Och hoppas att de små native indian gifts kommer följa dig Terry vidare i livet och din resa.

    • It is so nice to hear from you, Anne. I wondered what had happened to you, but welcome back. I wish you all the best! /Terry EVans

      • Åååå tack så mycket.
        Jag förstår att du undrat. Vi har ju följts i många år. Från före Fanthyttan och många år och utveckling som en ”Roller Coaster” för oss båda på Fanthyttan.
        Hoppas på att även få kolla lite hur det blir i fortsättningen med er i Vänersborg.
        Nu är vi nog på väg på nya och spännande vägar.
        Vill ju även passa på att tacka dig och alla andra jag mött på Fanthyttan.
        Kram

  26. Förändringarnas tid verkligen! För mig har jag en djup rädsla för det okända på andra sidan och har löst det med förnekelse.

    Nu börjar jag fundera i banor att ”Kan det jag uppleva verkligen vara?” Mitt största och LIVRÄDDA steg är att öppna upp och prata. Acceptera saker för vad det är och våga omfamna det. Samtidigt som jag skriver detta så storgråter jag för jag är så rädd, vad finns efter öppnandet? Så just nu en väggren, våga eller stanna.

    • I would advice you to contact a good medium who offers serious courses. Once you take that step, and take it slowly you will discover that there is nothing to be afraid of, just a new road. Once you do that your fear will begin to disappear. Thank you! /Terry Evans

  27. Förändringens tid är nu, jag känner det i hela kroppen och jag vet inte riktigt vart det ska leda, men jag går och ser vart jag hamnar. Oavsett när jag väljer att kolla på klockan så ser jag dagligen siffrorna 11.11. Jag läste att det betyder något i stil med, glöm inte din livsväg, vad du är menad att göra. Det kanske inte alls betyder det men jag tolkar in det så 😊😊 Jag har en märkt en skillnad i mitt sätt att vara också. Jag tror att jag mentalt har ”tuffat” till mig lite, blivit lite mer bestämd och en aning modigare vilket är lite skönt. Det är skönare för min del att vara jag om jag också vågar ta för mig lite. 😊 Så en inre förändring har nog börjat att ske hos mig, men frågan är om det kommer att leda till en yttre förändring också? Vem vet. 😊 Det ska bli spännande att följa din resa också Terry och vad för spännande du kommer att hitta på i framtiden. 😊 Med vänlig hälsning// Mia

  28. Hej Terry och lycka till i Vänersborg, där är det väldigt vackert. Min mans släktingar bodde där men de har gått över nu. Själv är jag mitt i sorgen och saknaden efter min man som gick över till den andra sidan den 18 juli, så jag får försöka ta sorgen när den kommer och det går i vågor. Jag hoppas att det ska bli bättre och att jag inte ska sakna honom så starkt som jag gör just nu. Vi var tvillingsjälar och gifta i 48 år så det är klart att jag saknar honom. Han kom förra veckan och ändrade sin klockradio till en tim före korrekt tid. Jag hade bett honom att ge mig en hint om att han är hos mig och det kändes bra. Jag följer dig på Instagram för jag har lämnat Facebook. Ni kommer säkert att trivas i Vänersborg, där man har sitt hjärta där trivs man

    • Thank you for sharing with me about your husband. When you lose someone it can be a very difficult time. But thank you for coming into the blog and wishing me well. /Terry Evans (genom admin Viktoria)

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn