De senaste veckorna har det varit som att befinna sig i ett rum med många dörrar och faktiskt ha tid att upptäcka vad som finns bakom dem. Jag behöver inte försöka förstå allt, jag ska bara vara där. Vad som än händer det händer. Intressant nog känner jag mig så lugn. Jag känner ingen stress, att jag måste vara produktiv eller få svar. Det här är verkligen ingen dålig plats att vara på, det är så lugnt och fridfullt, jag har tid att utforska och att vara närvarande här och nu.

Det här är en plats som påminner mig om bortglömda minnen och varma känslor. Det är som att återbesöka gamla vänner som jag inte har träffat på ett tag. På den här platsen har jag inte bråttom, tiden är oändlig. Jag går genom livet i en mer avslappnad takt, samtidigt som jag får en vårstädning. Jag börjar att se människor och situationer omkring mig i ett nytt ljus. Det är en fridfull känsla, som fascinerar mig. Den här neutrala platsen välkomnar mig när jag minst anar.

”Jag befinner mig nu vid ett vägskäl i livet där jag rensar ut saker och ting, för att jag vill gå vidare och inte bara arbeta dygnet runt.

På den här platsen är jag inte ensam. Jag kan vända mig dit bara för att uppleva och få sällskap. Den här platsen ställer inga krav på mig, vilket ger mig en känsla av välmående. Människor som har gått bort för flera år sen kommer tillbaka till mig och pratar med mig, det är fantastiskt! De var de första som arbetade med mig och undervisade mig när jag började utveckla mitt mediumskap 1972.

Jag befinner mig nu vid ett vägskäl i livet där jag rensar ut saker och ting, för att jag vill gå vidare och inte bara arbeta dygnet runt. Det är så det har varit att driva en kursgård. När jag nu står vid en helt ny början känner jag att mitt beslut att gå vidare har varit rätt. Jag ser fram emot nya erfarenheter. Jag känner optimism inför att få uppleva den här nya fasen i mitt liv och jag kommer att ha ett öppet sinne beträffande vad den har att erbjuda. Just nu är det som om jag glider från dag till dag; lever mitt liv och sköter mina ansvar, men jag är mer avslappnad än jag varit på många år.

För var dag som går har jag fått en möjlighet att ha djupare kontakt med mig själv och jag har gett mig själv ett litet löfte; att jag ska försöka att inte ställa så höga krav på mig själv. Jag hoppas att jag kan leva upp till det.

Jag är inte samma person som jag var innan Covid19-utbrottet, något inom mig har förändrats.

Hur känner du?

/Terry Evans

Föregående artikelOkloka vuxna
Nästa artikelMed en kopp kaffe i trädgården
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

14 KOMMENTARER

  1. Blir glad när jag läser det du skriver och berättar! Är glad för din skull , att få känna den känslan ! Då är det kvittot på ditt beslut att det är helt rätt! Men kan förstå att tankar kommer tankar går, för min egen del har jag svårt att se avslut på vissa saker men det är ju inget att oroa sig för! Vill att allt skall vara som det alltid varit, trots att jag flera gånger i livet fått möta ofrivilliga saker som förändrar livet! Men det klart då har det bara skett utan min påverkan! Att känna ett lugn det känner jag igen , som att nu behöver inte jag olika saker eftersom vi är tillsagda , någon annan har tagit ordet jag måste bara sköta det viktigaste sakerna! Känns som en tid nu när vi människor prövas på olika sätt, alla har vi olika möjligheter ,förutsättningar mm! Men det känns som det finns en möjlighet för många av oss att börja om, och just avsluta större saker som kanske annars bara hade fortsatt! Det ger mig friskhet och hopp! Och slutligen när jag såg bilden på dig och Astrid så kände jag, att ni såg så pigga ut , precis som när livet är som bäst! Lycka till med allt! 💕🌸💕🌸

    • Thank you so much for your words. It always gives me a warm feeling to hear from you, Marita. /Terry Evans

  2. Känner liknande och blir så glad när du skriver om din känsla.
    Nu ges tid för förändring. Jag försöker ej smita undan utan vara kvar i varje ögonblicks känsla.
    Det ges nu utrymme och tid till att utforska det inre på djupare plan.
    Jag är så tacksam för den här tiden och känner att om det utanför mig pågår ett brus av jobbiga nyheter så låter jag det passera förbi.
    Jag vill så gärna vara kvar i det här tillståndet jag är i just nu, som när knoppar brister, går sönder och slår ut.
    Som den prestationsmänniskan jag är eller var så ger jag mig också ett löfte, att ej vara så hård mot mig själv. Varför ej istället vara snäll och vårda min själ. Lyssna inåt och stå upp för mig. Vara mer stolt över den potential och inre styrka som finns och inte vara rädd att visa nya sidor.

  3. Kan känna igen mej lite i beskrivningen av din inre resa efter Corona utbrottet.
    Nu finns all tid i världen att umgås med sig själv, med följden att jag kan låta tankarna få vandra fritt.
    Jag möter mej själv i olika åldrar och situationer, men också många andra som har haft olika betydelser för mej.
    Mao, utan att gå in på detaljer, en inre
    resa som har lärt mig mycket mer om
    var jag står idag.

  4. Det finns en tid för allt som sker
    en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera,
    en tid att skörda och mycket mer

    En tid att ta i famn, en tid i ensamhet,
    en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga,
    en tid att inse en verklighet

    En tid att gråta, en tid att sörja, en tid att le,
    en tid att skaffa, spara, kasta, mista,
    en tid att kanske hellre vilja ge

    En tid att älska, en tid att sy ihop, en tid för ro,
    Ingen svält, inte hata eller slåss
    men – ska vi på detta kunna tro?

    • Thank you for your poem, it connects with an article I just wrote called ”The waiting game” /Terry Evans

  5. Hej Terry
    Jag känner igen mig i det du skriver. Det har hänt nåt i mig där jag omvärderat saker jag aldrig trodde jag skulle göra.
    Min pappa har en gård ute på landet. Jag är uppvuxen i stan själv och har aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att ta över denna gård.
    Nu kanske det är på gång, kanske om det går vägen.
    Det blir isåfall den 6: e generationen som kommer att bo där. Något jag aldrig tidigare brytt mig om.
    Jag blir rörd bara jag tänker på det.
    Detta kom till mig helt plötsligt efter jag bett om vägledning och min farfar och gården bara ”dök upp” som en bild i mina tankar.
    Jag känner mig så lugn, så trygg i alla beslut jag tar. Tackar nej till arbeten jag blir erbjuden, bra jobb, bra arbetsgivare men jag är så nöjd med det jag har.
    Insikt – det är det jag fått. Vad som verkligen är värt något.

    Må gott
    / Camilla

    • With the kind of insight you have had follows tranquiltiy. I wish you all the success in order for your dream to become your life. Thank you! /Terry Evans

  6. Jag står också vid ett vägskäl där jag behöver fatta en del beslut, vart det tar mig vete sjutton 😉 Rensar upp i mitt inre för att få någon ordning på alla pingpongbollar som åkt åt alla håll, måste få lite struktur och balans. Coronatiden har verkligen format om mig och märkligt nog är denna så vanligt nervösa person som jag varit , helt lugn. Jag skriver dagbok, dikter och går ut i naturen för att njuta. Pratar med de mina i telefonen dagligen. Förut debatterade jag mycket men det känns inte längre viktigt. Mycket av min tid går åt till att gå igenom mitt liv och de val jag gjort, det är bra. i paustid finns ju tid till sånt. Så många avfartsvägar man tagit för att upptäcka att dom ledde till en återvändsgränd 😉 Vaknade en morgon av att jag hörde en låt i huvudet och den låten sitter där än, den har fastnat…den heter: det är dags att bygga Noaks Ark 🙂 Sa till maken: jaha vad ska hända nu, ska vi bygga en ark? 😉 Saknaden efter barnbarnen är dock enorm, förhoppningsvis kommer en bättre tid framåt så vi kan träffas och kramas ♥ Jag tror dessvärre att detta virus kommer att hålla i sig så vi fortsätter att hålla oss i karantän så länge som det behövs. Ta hand om er ♥

  7. Jag sitter och funderar över Dina ord, Terry.. läser dem igen och reflekterar. Vart står jag? Känner jag det inre lugnet? Är min bild på mitt liv, mig själv och allt annat förändrat i och med pandemin? Jag tror inte det – eller så är jag inte där och är medveten om det? Jag funderar vidare.

    Lugnet inom mig finns inte just nu. Snarare stormar en enorm rastlöshet. Det är mer som om jag står i en grotta och inte vet vilken väg som leder ut… jag måste trampa upp min egen väg för att hitta fram. Vägar jag trampat i flera år men ännu inte hittat någon dörr. Livssituationer där jag försöker förhålla mig till hur det ser ut, sådant jag själv inte längre kan påverka, där jag gjort allt som står i min makt för att hitta en lösning.

    Det jag känner är i alla fall att jag måste komma vidare i många avseenden och jag har sökt vägar att gå och jag har låtit bli att söka vägar att gå, att bara följa med i flödet, se vart vinden tar mig. Komma vidare från den plats jag stått och stampat på länge. Ett exempel är att hitta ett annan hem. Jag har sökt aktivt efter ”mitt hem” i 5 års tid och varit på ett par visningar, budat på något.. men det finns alltid de som ger ”hur mycket som helst” även för den lilla stugan utan större bekvämligheter, de med mer pengar. Ju mer jag känner att mitt hem idag inte är min borg utan mer en plats där jag måste vara för att det är det enda som finns, desto mer rastlös blir jag. Jag älskar mitt arbete men känner också där att jag är både på rätt men ändå fel plats. Det jag vill jobba med och brinner för, är healing och meditation… och när min resa i mediumutbildningen är klar, också arbeta med det. Allra helst kombinera mitt arbete i regionen med det jag brinner för.

    Jag tänker att allt blir som det skall till slut, att det hänger på mig och min brist på tålamod och stundom brist på tillit. Resan dit försöker jag betrakta och lära mig av det som jag passerar, stannar upp och möter. Det handlar mycket om tillit.. tillit till att allt blir som det skall, tillit till mig själv, att jag räcker till och inte alltid behöver vara på topp, får bryta ihop för att hämta andan… och tillåta mig att göra just det: hämta andan och bara vara i det, våga sänka kraven på mig själv i alla avseenden… våga visa i handling att det jag säger med munnen också gäller mig och inte bara blir floskler: man får vara mänsklig och behöver inte ha så höga krav på sig själv, bara man är sann mot sig själv. Det är så lätt att veta med förnuftet att det är så.. men inte alltid lika lätt att leva upp till.

    Även jag rensar ut – både i hem och bland människor. Vad vill jag ha kvar, vad kan jag lämna till second hand/kasta? Dessa val gör mig också rastlös och just nu är det som om hela livet består av val att göra eller låta bli att göra, för att ge plats åt mig själv. Ibland önskar jag mig en genväg igenom detta.. Vilka vill jag ha i mitt liv och inte? Vissa val är hur lätta som helst.. andra inte. Vilka nya människor vill jag ha i mitt liv? Där har jag lätt för mig: jag är ensamvargen i flocken och tar inte in så många. Kanske borde jag tänka om, tänker jag ibland. Våga öppna mig för nya människor, våga lita på att jag kan lita på dem och de på mig.

    Dina ord tar jag med mig, reflekterar… läser igen och fortsätter låta dem ta plats.

    Tack, Terry!
    Kram

    • Nice to hear from you, Majsan. Where you are right now is a process whereby you can only take one day at a time and allow yourself to be patient. What you wrote is showing that you are open and allowing yourself to prepare for a new future and by taking one day at a time I am sure you will meet your goal. Thank you! /Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn