Jag minns för många år sen när jag var väldigt ung, jag slängde ett glassomslag på marken. En flicka som jag var vän med frågade:

– Vad gör du? Inser du inte vad du gör?

Trots att jag var väldigt ung tänkte jag: Ja, vad händer med skräpet jag slänger på marken? Sen den dagen blev jag mer fokuserad på mitt ansvar att städa upp efter mig. Så många människor bara slänger sitt skräp var som helst, och förväntar sig att någon annan ska städa upp det. Hav och sjöar har blivit som en soptipp för allt möjligt. När vi lämnar vårt skräp efter oss orsakar det även djurlivet skada, vi gör dem illa. När vi överger naturen överger vi även djuren. Det är väl inte så svårt att förstå??

Människor som beter sig så här är tanklösa, inte bara gentemot naturen utan även mot människan. När ska vi lära oss? Naturen är något underbart. Varelser, stora som små, är skapelsens mirakel. Varför kan vi inte behandla naturen med respekt och ta hand om den, den ger oss så mycket. Det är en gåva till oss.

Jag har kört genom hela Sverige och överallt ligger det skräp i diken. Om du tar en skogspromenad kan du till och med se bråte som dumpats där. Vad är det för fel på oss människor? Vi bara tar och tar, men tänker inte på att ge tillbaka till något som ger oss glädje, skönhet – och LIV. Jag såg inte sådant när jag var barn, skräp utspritt över stränder osv. Utvecklingen går vidare i jakten på pengar, saker och ting tycks bli värre. Det gör mig ledsen och ger mig en känsla av förtvivlan.

Jag bor i en vacker by, jag har en vacker trädgård. Jag ser den här platsen som en vän, som ger oss en vacker plats att vistas på. Allt som ger av sig själv bör bli behandlat med respekt och vänlighet. Vilket arv lämnar vi efter oss till framtidens barn? Ja, vi kan utbilda dem, men det vi är idag och vad vi gör idag kommer oundvikligen att skapa framtiden. Jag kan känna mig ledsen när jag ser hur saker och ting förstörs, men det finns en sak jag kan göra: Jag kan förpliktiga mig att göra det JAG kan.

Så här känner jag idag, jag har mina stunder av ledsamhet, när jag ser hur destruktiva vi är. Vi förgör det som håller oss vid liv.

/Terry Evans

Föregående artikelEn upplevelse som berörde mig på djupet
Nästa artikelStunden är allt
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

2 KOMMENTARER

  1. När jag är ute och promenerar i skogen så plockar jag upp skräpet och slänger i soptunnan sen.Jag klarar inte av att se det,förstår inte hur människor tänker.När pappa och jag fiskar,så plockar jag upp skräp som människor slänger bredvid en soptunna 5 steg dit och ändå kan dom inte slänga det i soptunnan.Vi ska vara rädda om naturen,jag använder bara miljövänligt schampo,dusch och när jag städar är det likadant.Naturen ger mig så mycket,så det jag kan göra ger jag tillbaks.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn