I måndags och tisdags kväll höll jag storseanser i Örebro slott, och jag har besökt slottet tidigare av olika anledningar. Jag kommer att tänka ett tillfälle när jag tog dit en grupp elever, som gick utbildningen Medial Undersökning och Rening. Den gången kunde jag inte fokusera så mycket på själva slottet, eftersom jag tog hand om eleverna och såg till att de gjorde sitt jobb.

När jag kom in i slottet i måndags var det som att gå in i en annan värld, en värld av känslor och minnen, från människor som bott och arbetat i slottet genom tiderna. Det var som om minnena pratade med mig, som om de ville bli ihågkomna och uppmärksammade. Om jag skulle undersöka slottet skulle jag få vara där på obestämd tid. Det bär på så många minnen, men en del av dem förblir dolda, som om sanningen gömmer sig. Det finns så många lager.

Jag försökte att förbli neutral, men känslorna var så starka, det var som om jag var omringad och iakttagen, nästan som om de tänkte: Den här personen kanske kan se oss. I det rum vi arbetade fanns tavlor föreställande kungar och drottningar, som hade levt i slottet. När vi gick omkring i slottet var vi konstant omgivna av minnen. Tänk om jag hade tid att ta kontakt med alla dessa minnen! Det skulle vara en intressant resa.

Varenda människa är egentligen omgiven av minnen, känslor och upplevelser. De där tysta rösterna som vill bli hörda, vi tar inte in dem medvetet, men de finns där och det är fascinerande. Det fanns flera spår som jag skulle ha älskat att få utforska, men dessvärre fanns det inte tid för det, men det återuppväckte min förkärlek till att undersöka och forska i det förflutna, precis som jag gjorde när jag arbetade för Förnimmelse av Mord och Det Okända. Man visste aldrig vad man skulle komma att få uppleva.

Som barn var jag alltid så nyfiken. När jag använder den delen av mitt sinne är det ett äventyr, för jag vet aldrig vad jag kommer att få upptäcka eller vad som kommer att konfrontera mig. Mysterier är till för att lösas. Det förflutna berättar en historia. Det är precis som när jag håller i en persons föremål, som börjar att berätta en historia om vem personen är. Upptäcktsresan är en oändlig resa. Jag brukade fantisera om att kunna resa till det förflutna och att bara få se och iaktta. Det skulle ha varit det ultimata äventyret!

/Terry Evans

Föregående artikelYnglingen på Hults, Del 1
Nästa artikelSyftet med storseanser
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn