Förlåtelse är ett ord som vi ofta använder lättvindigt. När vi använder det på det viset saknar det både kraft och betydelse.

Jag växte upp i en mycket dysfunktionell familj. En del av den dysfunktionen var min styvfar som var sadist och psykopat. Senare upptäcktes det även att han var pedofil. Han var en skicklig manipulatör och väldigt charmerande. Han var mycket duktig på att förnedra människor, samtidigt som han sände ut budskapet att han var en perfekt man, en bra styvfar.

Under den tid han var tillsammans med min mamma vande jag mig vid hans beteende; jag lärde mig att hantera det. När någon är så störd förändras reglerna för hur du ska bete dig timme för timme. Du vet aldrig vad som kommer att hända härnäst. Du blir en dansande björn, som försöker leva upp till personens förväntningar och krav för att undvika bestraffning. Det intressanta är, när jag ser tillbaka på saker och ting, inser jag hur medberoende jag var som barn och hur jag bar det under ganska många år som vuxen.

Som ung man insåg jag att jag behövde hjälp, jag förstod inte vem jag var. Tack gode gud att jag hade modet att gå till en terapeut. Allt vaknade till liv inom mig och jag började förstå hur starka mina negativa känslor för den mannen var. Sen hände ett mirakel. Under terapin nådde jag en stor insikt, en tung börda som jag hade burit på under en lång tid rensades bort. Två eller tre dagar efter det fick jag en oväntad besökare som Ascala kom med från andevärlden. Jag förstod att det var min styvfar. Han berättade att han inte kunde komma vidare i andevärlden förrän han hade bett mig om förlåtelse. Jag visste inte vad jag skulle säga. Ordet förlåtelse kom inte ens in i min tankesfär. Allt jag kunde säga var: ”Jag hoppas att du inser vad du var och vad du gjorde”, men det kändes inte tillräckligt.

Följande kväll, när jag precis hade kommit ut ur duschen, stod min styvfar bakom mig. Då kom en stark ilska upp inom mig. Jag vände mig mot honom och sa: ”Det slutar här. Din kontrollregim är över. Du kan inte göra mig illa mer.” Det var nästan ett magiskt ögonblick. När jag sa det till honom kunde jag inse hur all den där ilskan och bitterheten fortfarande hade mig under kontroll. Enda sättet att släppa det var genom att acceptera att det var så jag kände för honom. Först och främst var jag tvungen att acceptera min del i det hela. Jag var redo. Jag ville inte bära den negativiteten längre. Genom att sätta den gränsen släppte jag även taget om honom. Han bekräftade mina ord med ett leende och sen försvann han bort.

När han kom till mig kunde jag ta tillbaka den del av mig som han hade stulit från mig när jag var barn. Jag insåg att du enbart kan förlåta när du kan acceptera och ta kontroll över de inre känslor som du behöver bearbeta. Jag har fortfarande minnen från det förflutna, men sen den dagen i badrummet har jag ett lugn inom mig som jag aldrig hade som barn. Jag kunde lämna demonerna från det förflutna bakom mig.

Innan vi kan förlåta någon måste vi konfrontera det situationen har lämnat oss med, de negativa känslor vi bär på. Vi måste ta ansvar för det. Jag bestämde mig för att gå till en terapeut för att få hjälp. Ärren kan aldrig suddas ut, men för mig är de nu bara minnen. Jag kan fortfarande känna ögonblick av sorg, men den känslan har inte längre kontroll över mig.

Den första person jag egentligen var tvungen att förlåta var mig själv, på grund av all den ilska och bitterhet jag bar på. Terapeuten hjälpte mig med det. Förlåtelsen kunde bara komma inifrån, ord kunde inte ha gjort jobbet. Terapeuten, min guide Ascala och min styvfar hade alla en viktig roll. Intressant nog visste jag inte att min styvfar fanns på andra sidan då, men tre månader senare bad min styvsyster mig om hjälp att ta reda på vad som hade hänt honom. Jag gav henne informationen hon behövde och hon lyckades få kontakt med honom på andra sidan och delar av hans familj i livet.

Alla de negativa känslor som du bär inom dig förhindrar dig från att bli den du verkligen är. Förlåtelse kan öppna upp många dörrar inom dig, men det måste komma från en plats djupt inombords, det är inte bara ett ord.

/Terry Evans

Föregående artikelAtt vara en räddare
Nästa artikelVarför har vi så bråttom?
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

16 KOMMENTARER

  1. Tack för att du delar med dig Terry!
    Att förlåta sig själv och andra tror jag är viktigt, men precis som du säger behöver det vara äkta, komma djupt inifrån en själv. Och så behöver åtminstone jag förstå vad det är jag förlåter.❤

  2. Tack för att du delar med dig❤️Hur kan jag beställa ett möte med dig, Terry? Mvh Tina

    • Keep an eye on my webshop, periodically there are consultations that you can book. Thank you! /Terry Evans

  3. Tack💓Det finns många frågor på händelser ”utan svar”, som jag/kanske fler funderar över.
    Fint att din stora, mediala förmåga har hjälpt dig🙏🏻

  4. Detta inlägg går rakt in i hjärtat. Så mycket igenkänning. Även besök från en som lämnat av egen fri vilja som bad om förlåtelse, lyfte av mig skuld, skam och sorg. Bad mig överlämna allt smärtsamt till densamme.

    Äntligen kunde jag börja mitt arbete att våga förlåta mig själv, bit för bit. Lämna över skulden, skammen och allt som hörde till. Till slut kunde jag också förlåta denna person och sedermera har vi haft ett gott samarbete med de uppdrag som nu är dennes.

    En stor lättnad att kunna gå vidare.

    Tack för Ditt inlägg!

  5. Förlåt – ett starkt, laddat, ångestfyllt, skrämmande, ynkligt & underbart litet ord. Om man skall kunna förlåta en person, måste man också förlåta allt det som personen orsakat och skadat ? Kan man förlåta det ena utan att det omfattar det andra?
    Har funderat mycket på det eftersom det drabbade mig av en f.d närstående person och som orsakade stor smärta & sorg genom sitt agerande…

    Tack för fina blogginlägg!

    MVH/ Lena Freja

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn