Något av det vackraste, när någon går bort, är att de får möta sig själva så som de verkligen var och betedde sig i livet. När de går igenom portalen till andevärlden där de accepteras blir det en stor aha-upplevelse för dem. De känner och upplever allt de har varit; allt det fina de gjort och all den smärta de orsakat andra.

Vägen till kärlek är förlåtelse. Många andar kommer tillbaka och ber om förlåtelse, men äkta förlåtelse sker när vi kan möta oss själva och se vår roll och naturligtvis andras smärta. Personen som lämnas kvar kan däremot bära med sig den olösta bördan för resten av sina liv. Vi blir ett offer för det.

Jag har ofta funderat på det där med att förlåta sig själv. Vad betyder det? Jag har aldrig varit riktigt säker på det, men jag har upplevt insikter komma från ingenstans. Jag har inte varit medveten om hur mitt beteende har påverkat andra, men i det insiktsfulla ögonblicket när det slår mig, skingras helt oväntat ett begränsande tänkesätt och jag kan se hur det påverkat mig hela livet. Med dessa insikter har jag på sätt och vis kunnat förlåta mig själv. En del av de saker vi gör i ignorans är vi inte medvetna om just då, men när vi får dessa insiktsfulla ögonblick är det som om en blockering börjar brytas ner.

När jag är ärlig med mig själv och kan erkänna mina tillkortakommanden hedrar jag mig själv och tar ansvar för mina handlingar. Jag tror inte att det finns en enda människa på denna jord som är utan skuld. Vem kan säga att de aldrig begått någon synd? Det har vi alla i någon mån. När vi kan ta öppenhjärtigt ansvar tillåter det den universella kärleken att komma igenom och hjälpa oss med vår healingprocess.

Andemänniskor har kommit tillbaka till mig och bett om förlåtelse, men inte förrän jag kunde ta ansvar för min roll kunde healingprocessen inom mig ske. Förlåtelse är för mig en kärlekshandling. Kärleken till sig själv och att känna kärleken från dem vi har sårat eller älskat. Det är väldigt svårt att möta sig själv och erkänna sitt ansvar. Det kan vara skrämmande att komma till insikt om, men när jag öppnar upp mitt sinne för den här kärleken som finns tillgänglig för oss alla lämnar jag över mig själv till den kärleken. Det kan vara en vacker upplevelse att förlika sig med hur vi har varit, och det påverkar omedvetet dem vi kommer i kontakt med. De kommer att känna det med.

Att såra andra är inte alltid en medveten handling. Förlåtelse är däremot en medveten handling, för att förlåta har jag varit tvungen att lyssna till min själs röst. När jag känner det jag gjort mot andra blir det en del av mig, och då kommer jag att uppleva alla möjliga slags känslor och tankar.

Oavsett vår trosuppfattning eller filosofi, när vi tar itu med våra inre problem börjar vi frigöra oss själva. Kärlekens kraft som då kommer igenom är inget vi behöver bevisa, vi låter den bara bli en aktiv del av oss själva. När vi gör det kommer vi att uppleva en känsla av frihet.

Den här kraften som kommer från oss alla är vad som motiverar mig, det som gör att jag fortsätter, för kärlekens kraft kan bara fungera med sanning och ärlighet gentemot dig själv

Jag skulle gärna vilja höra era kommentarer om det här.

/Terry Evans

Föregående artikelUppskatta det du har
Nästa artikelStarka åsikter
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

30 KOMMENTARER

  1. Jag var på mors begravning igår. Vi har alltid haft bra kontakt. Jag hoppas verkligen att jag inte har sårat henne.
    Jag vet att jag kan göra fel och har säkert sårat många genom mitt sätt att vara.
    Din artikel säger mycket. Men det är ju alltid svårt att erkänna sina egna fel. Kram ♥️

  2. Ett tag efter att min man dött,så träffade jag ett medium.Håkan kom och bad om förlåtelse.för nu förstod han sina handlingar.Och jag sa då,att du var inte ensam,jag är inte heller felfri.Och det har kommit upp så många minnen om saker jag sagt och gjort,som gör så ont att minnas.Det är svårt att förlåta sig själv,men där och då gjorde jag, det jag inte förstod bättre.Att förlåta vad andra gjort mig,är lättare för mig.Det betyder inte att jag ursäktar deras handlingar,men personen förlåter jag.jag tror det är viktigt för att kunna gå framåt i livet.

    • That is a good philosophy for life, to admit our mistakes, then we also forgive ourselves. Thank you! /Terry Evans

  3. Mycket vackert Terry, och så tror och känner jag att det är! Tack för dom orden!

  4. Insikten om förlåtelsens betydelse fick jag sent i livet om man säga att 30 är sent. Att genuint förlåta någon var en av dom större gåvorna jag har gett mig själv. Att få känna den enorma börda lätta från mina axlar var enorm. Jag visste inte att det var så tungt. Och blev förvånad över hur tungt det var.
    Där hade man gått i åratal med ilska tårar, förtvivlan, och vanmakt. Någonstans insåg jag att personen kan inte få det ogjort och jag förstod att skammen hade honom i ett järngrepp.
    Naivt ville jag få ett avslut och ta ett steg framåt. Och tog rätt beslut att förlåta.

  5. En del av mig vill förlåta men jag upplever att det tar olika lång tid innan man kan släppa saker som har skett och man ångrar sig. Men kärleken hoppas jag övervinner tiden.

  6. Så sant.
    Något jag upplever i denna stund är en enorm smärta över något som händer i mitt liv just nu och jag vet att mina handlingar orsakat detta. Svårt att få personen som jag gjort illa att förlåta mig. Det enda jag vill ge är kärlek och kanske det kommer när personen tar emot min förlåtelse. Och kanske kommer då en känsla av frihet.

  7. Hej Terry!
    Tack för dina fina reflektioner kring förlåtelse. Jag skrev en text om förlåtelse under 2019 på min FB-sida. Jag delar den med dig och till den som vill läsa som en möjlighet att växa genom förlåtelsens kraft.

    KRAFTEN I ATT FÖRLÅTA
    Det gör ont att bli sviken, bortstött, lämnad, förminskad, retad eller slagen. Under livet kommer vi göra erfarenheter som lämnar blåmärken i själen. Svårläkta ärr som kan ta tid att hela. Vi kanske frågar vi oss om vi kan eller måste förlåta. Det är en viktig fråga eftersom valet kommer att påverka Dig. Det är alltid du som har det avgörande beslutet om du vill förlåta oavsett hur den som sårat dig väljer att göra. Du behöver ingen motprestation. Du behöver inte hålla fast i relationen om du inte vill. Du behöver aldrig göra något som du inte vill eller förmår, jag vill bara visa dig möjligheter du kan skapa.

    När jag lyssnar på människor jag mött i livet har alla någon historia i bagaget när man blivit djupt sårad och där utgången resulterat i ett uppbrott. Det är inget fel i att relationer ebbar ut. Personer kommer och går i våra liv och relationer förändras över tiden. Men när relationer upphör utan att man skiljs åt i samförstånd lämnar en disresonans som dröjer sig kvar lång tid efteråt, kanske hela livet. En disresonans som konsumerar din tid och livsglädje, oavsett om du försöker ignorera den. Jag har lyssnat på historier där olösta konflikter lämnat människor i sorg. Det behöver inte sluta i smärtsamma upplevelser om vi är kloka. Det är därför viktigt att förstå betydelsen av att förlåta.

    Jag lägger inte någon värdering i om någon väljer att förlåta eller inte eftersom vi alla har vår egen resa att göra. Jag bara kan ta ansvar för mina egna erfarenheter. Det finns också omänskliga handlingar som kan kännas oöverstigliga att förlåta och vi frågar oss om det ens är möjligt. Men för den som vill och kan förlåta är det en gåva som frigör kraft och ger frihet.
    Jag har haft oräkneliga tillfällen i livet att praktisera förlåtelse och kan se gåvan och växandet i processen. Ofta är det i viktiga och nära relationer som det kan vara utmanande att förlåta. I relationer där vi litat på varandra och där förtroendet svikits på något sätt. Men även i relationer med människor som vi behöver konfrontera regelbundet och inte har en privat eller nära och relation med i övrigt.

    Mognad och erfarenheter har lärt mig att se vad som är viktigt i relationer. Att vara rak, ärlig och inlyssnande möjliggör en läkande dialog. Förmågan att vara lyhörd och försöka förstå den andre parten är en förutsättning. Ett intresse för människor, social interaktion och psykologi har hjälpt mig att se vilka faktorer som bidrar till att vi agerar på olika sätt. I kombination med min intuition har det gett mig nycklar att förstå och kunna hantera situationer på ett klokare sätt över tiden, istället för att hålla fast i gamla beteenden som inte gagnar någon. En portion ödmjukhet hjälper också till, lika viktigt som det är att kunna sätta gränser och skapa eget utrymme om så behövs. Förlåtelseprocesser kan behöva tid och arbete för båda parter att läka.

    Att förlåta någon behöver inte betyda att vi accepterar handlingen någon gjort emot oss, utan att vi väljer att förlåta människan. Vi skiljer på människa och handling. Ju mer jag jobbat med mig själv har denna process blivit lättare. Om en person agerat svekfullt eller felaktigt mot mig vet jag också att det inte har att göra med vem jag är. Självkännedom gör det därför lättare att inte upprätthålla konflikter eller hålla fast i oförrätter. Att skuldbelägga andra eller hålla fast vid en oförrätt är ungefär lika klokt som att dricka en bägare med gift och hoppas på att fienden ska dö. Det är du som betalar priset. Istället är det klokare att ge uttryck för hur vi upplever ett visst agerande istället för att ge igen. Kommentarer där vi förklarar varför vi blir ledsna och konkret beskriver vad i agerandet som sårar oss öppnar lättare upp för dialog än konfrontation. Ofta avväpnar det den som attackerar oss. Det ger den andre personen möjlighet att reflektera, förklara sig och få en insikt om hur agerandet känns.

    Kanske får vi aldrig höra det förlåt vi längtar efter eller möjlighet att prata ut om ett svek. Ett sätt kan då vara att skriva allt vi skulle velat säga till personen, oavsett om vi skickar de skrivna orden eller inte. Och om vi inte mäktar med att rikta ett förlåt till den som sårat oss kan vi istället välja att förlåta oss själva för det som hänt. Ge oss bekräftelse för att vi gjorde så gott vi kunde, även om vi inte hade förmågan eller klokheten att undvika den person eller situation som sårade oss. Alla dessa sätt är möjligheter att släppa taget om något som håller fast och begränsar oss. Så länge vi inte har bearbetat det som sårat oss på djupet och släpper taget kan vi aldrig bli riktigt fria. Det sägs att det är gudomligt att förlåta, och jag kan bara hålla med. Den som lärt sig konsten att förlåta vet redan vilken energi som frigörs. Förlåtelse bidrar till en läkningsprocess vilken höjer din energi och påverkar andra långt mer än du kanske är medveten om.

    Sandra ♥

  8. Att vara sann mot sig själv, ärlig och uppriktig, gör en sårbar. Att se sina svagheter, är början till läkningsprocessen.. . Det är jobbigt att se sig själv så bräcklig i ett begynnande gryning av sig själv, och den självbild man vill vara. I samma ögonblick börjar man se de skador o orätt man skapat hos andra, vägen till förlåtelse blir lång och ibland te sig omöjlig i vissa fall. Häri kommer ytterligare en dimension in, där rätt för dig, är fel för mig. Huvudsaken är att ambitionen är att inte orsaka lidande för var och envar, ett rent hjärta hjälper….

    • Your thoughts are very interesting and it would seem that you and I are on the same page. /Terry Evans

  9. Kärlek är för mig när man får någon form av känsla eller tillhörighet till någon annan person. Känslorna bär man med sig hela tiden och man gör allt man kan för att förmedla sina känslor till den man har kär. Detta klarar man inte av till 100% utan det finns alltid något man gör fel, stort som smått. När jag försöker tänka efter vad som har hänt i mitt liv, om jag efter mina värderingar är en bra människa eller inte, är det svårt att få något svar. Mina värderingar stämmer kanske inte med vad andra tycker och tänker. Jag har fått uppleva, enligt mitt tycke, vad riktig kärlek är, där man verkligen har gett allt av sig själv och partnern har gett lika mycket tillbaka av ömhet och respekt för varandra. Tyvärr gick min hustru bort för ca: 1 år sedan, i mitt sorgearbete ingår det hur man har varit som make och hur man egentligen varit mot sin partner. I efterhand finns det naturligtvis mycket som man borde ha gjort annorlunda men som just då, efter situation eller tankar, föll sig rätt då. Efteråt inser man att man kunde gjort på ett annat sätt. Detta är tankar som faktiskt plågar mig och som jag försöker jobba med varje dag. Jag vet inte eller tror att jag kommer att ställas till svars för hur mitt liv har varit eller hur jag har tagit hand om det, jag upplever att jag står till svars för mina handlingar varje dag och att när min tid är över så hoppas jag att jag inte ska ha något oavslutat, utan att jag kommer till ro.

    • What an honest man you are! The sad thing is we sometimes do not realise things until someone passes over, but I think that what you are going through is quite a common thing. Don’t be too hard on yourself. Thank you! /Terry Evans

  10. Terry du fick mig att förstå och tänka till. Jag känner kärlek i så stark sinnesrörelse att jag får tårar i ögonen när jag kommer till insikt om något sårande jag sagt eller gjort och lyckas förlåta mig själv. Samma känsla får jag när jag ser någon göra något stort och fint för andra. Förstår nu att jag i och med förlåtelsen till mig själv gör något stort för mig och även andra då jag sen släpper det. Trevlig helg önskar jag er! Kramar, Maggan.

  11. Hej Terry!
    Jag tror som du. Men det är svårt att göra rätt, även om man vet hur det ska/borde vara.
    Hur gör man.. Vilka verktyg skall man använda.. Jag tror fler med mig har viljan att ändra på sig. Men saknar man andlig vägledare i den fysiska världen och inte kan höra /tolka vad den andliga sidan säger, kan det kännas svårt. Och då är det lätt att tappa ”gnistan”.
    Jag blev påmind om detta med förlåtelse (en person här och nu i livet) häromdagen. Har varit gramse på hen i många år, därför att jag känt mej sviken. Men när hen vände sig till mig för att få diskutera/få andlig rådgivning, i ett dilemma hen har, fick jag en ”åktur” av universum som heter duga. Och det känns som att jag kan förlåta hen nu.
    Naturligtvis börjar tankarna då gå till andra människor i mitt liv. Levnde och döda. Vad finns att göra om och göra rätt där?
    Och kärleken och förlåtelsen till mig själv. Där finns ett redigt jobb att göra, det vet jag.
    Men det är lättare att förlåta andra än sig själv. Fast det kanske är att börja i fel ände eller…
    Men nu får jag en påminnelse till, när jag läser din text. Tänk vad allt är vist inrättat 😏😉
    Så då är det väl bara att jobba på, för tydligare kan det ju inte bli.
    Tack för att du delar dina tankar. De lär och helar.
    Kram från mig och var rädd om dej.
    Anna

  12. Hej Terry!
    Din text läste jag i fredags, och har sen dess följ mig under helgen. . Den är bra skriven och den har ett viktigt budskap.
    Det spelar ingen roll hur mycket man jobbar med sig själv, rensar i ryggsäcken, lär sig sörja etc etc, så länge man inte förlåter sig själv kan inte en riktig läkning ske.
    Även om jag ber om förlåtelse till dem jag har sårat, vilket i sig är bra, behöver jag säga förlåt till mig själv med. Innan jag lärde mig att förlåta mig själv, kunde jag uppleva en tyngd i själen. Jag förstår nu att det var för att jag inte kommit till insikt att förlåta mig själv, och då fanns blockeringar kvar som var oupplösta.
    Ordet förlåt betyder egentligen att släppa fri.
    Som du skriver så precis innan ingången till andra sida så får man titta i scannern och beskåda sitt liv., det kan faktiskt leda mig att välja sundare val och handlingar. Dock vill jag säga att jag absolut inte kan kasta första stenen.
    I 12-stegen finns ett steg där man ska be om ursäkt för det man orsakat, i ett sorgearbete finns en handling där man ska be om ursäkt för det man sagt och gjort, men jag har lagt till att säga förlåt till mig själv med. Annars saknas något, lixom.
    Jag har även lärt mig att i mig finns ju lilla Marie, som var sårad, bortglömd och ledsen, henne har jag också sagt förlåt till, för att enas och i fortsättningen växa tillsammans.
    Det är inte alldeles lätt att förlåta sig själv, när man sätter sig ned och börja titta på sitt liv så upptäcker man massor som man förbisett, men med kärlekens kraft och en villighet så finns möjlighet till läkning.
    Åter igen Terry, en viktig text, den fick mig att reflektera….

    Marie Klintebäck

    • Thank you for your feedback, Marie. It encourages me to continue to write about these things. /Terry Evans

  13. Tack Terry! Du tog upp den viktiga fråga som jag och kanske de flesta kan relatera till. För flera års sedan under min resa i Tibet med en grupp som arbetar med Body Harmony. Där fick vi lära känna oss själva på olika plan. En av övningarna var faktiskt, förlåtelse meditation där kärlek till livet öppnade upp hela min väsen och allt annat blev mycket bättre. Jag har skrivit ner denna fantastiska förlåtelse meditation i min bok: COLOURSCOPE ”Din personliga inre färg” på sidan 262. Du har boken. Önskar dig allt gott!
    Med vänliga hälsningar Theresa Blomqvist

  14. Den här texten ger mig hopp, om jag kan se min roll. Mina egna brister. Då kan jag hitta kärlek vice versa. Ta av mig offerkoftan. Bara vara människa. Friheten känns direkt.
    Jag ska verkligen försöka ta med mig detta.
    Nu känns att ha gjort fel mänskligt ien ännu tydligare bemärkelse. Fint ❤️
    Tack för dina ord!

  15. Jag har förlåtit människan som jag tyckt eller tycker förstörde mitt liv. Försöker ta lärdom och HAR lärt mig mycket av honom också. Det ska jag försöka använda för att vara till hjälp för andra men jag lider av att ingen lät mig berätta de fina minnena och bra stunderna vi haft. Jag fick inte ens veta när begravningen var. Jag hoppas han kommer och pratar med mig från andra sidan. Jag lyssnar på musiken vi lyssnade på den tiden vi träffades och minns när vi skakade på huvudet åt par som bråkade. Jag hoppas också att han och hans familj är tillsammans under andra omständigheter nu. Men jag saknar min….

    • This is something we have to learn to live with, but the good memories are for you. In many respects they will counteract, create a balance with the less good memories that you have. Thank you for sharing! /Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn