Min guide Ascala besvarar inte alla mina frågor, jag måste hitta många svar på egen hand. Naturligtvis vet Ascala allt om mig, så ibland ger han mig glimtar av framtiden genom bilder och känslor. Det händer att han kommer väldigt nära mig och ibland är det som att han retar mig med små pusselbitar. Men det är mitt ansvar att besvara mina frågor, om han gjorde det åt mig skulle jag inte lära mig någonting.

Ascala har nyligen gett mig några datum och visat två hus som kommer att vara aktuella när det blir dags att fatta ett beslut om var vi ska bo. Jag behöver bara ha tålamod. Nu är vi i flödet och tillåter synkronicitetens kraft att ha sin verkan. Andevärlden vet redan vad de vill att jag ska göra, viken min nästa fas är. Själv kommer jag att veta vad det är när tillfället kommer och knackar på min dörr. Jag bör inte agera i frustration.

Glimtar av framtiden är tecken och när tillfället kommer, kommer du veta att det är rätt för dig, för glimtarna lämnar ett avtryck i ditt minne. Den starkaste faktorn av alla är du själv, du måste fatta det slutgiltiga beslutet när det kommer; är det rätt eller fel? När något är rätt och i samklang med min själs minne behöver jag inte tänka eller analysera, jag kommer bara att veta och när det händer kommer jag att förstå alla bitar jag fått. Så här har jag alltid arbetat med Ascala. Han brukar förresten retas med mig och locka mig till skratt när mitt ego inte vill höra det han har att säga.

När glimtar av framtiden bara flödar in i vårt sinne, utan att vi sökt efter det, så kan du vara säker på att det kommer från den högre intelligensen. Den vet så mycket mer om mig än jag vet själv. Mitt liv var, i många avseenden förutbestämt innan jag kom till den här inkarnationen, jag behöver bara ha tillit. För många år sen, innan jag visste att Ascala fanns i min närhet, brukade han ge mig glimtar av framtiden och de kom alltid för att förbereda mig. När jag har fått den där känslan av att bara veta, så vet jag att jag måste följa den. Många av mina beslut har människor inte förstått. Det är mitt sätt; det kanske inte är logiskt, men det funkar för mig. Man måste själv ta ansvar för att lära sig ta emot det hör. Det bara är. Vi behöver inte ifrågasätta.

Jag delar det här med er för att uppmuntra er att inte ignorera dessa glimtar av framtiden, men ha tålamod. Behandla dem som diamanter och ge dem tid att formas till sin sanna, vackra form. Det är en gåva från din själ.

När jag går igenom en fas som den här är det som att jag stänger ner, men jag behöver vara på den platsen. Om jag inte är det kan saker och ting som pågår omkring mig bli till en negativ distraktion. Så ibland måste jag dra mig undan för att söka klarhet eller fylla på och ge själen näring. Det här är en del av min värld. Jag behöver utrymme för att vara den jag är.

Lyssna och var uppmärksam på när du får glimtar av din framtid.

/Terry Evans

6 KOMMENTARER

  1. Underbart, ja tror mej förstå och känna igen vad du menar. Är inne i en förändrings fas själv nu.

  2. Hej Terry! Jag håller fullständigt med dig om att dessa framtidsglimtar känns som diamanter man bär på. Att veta, men inte när. Det blir som en slags förstärkning på det man redan bär i sig, att man har den andliga gåvan o nu blir denna ”diamant” en påfyllning av känslan.
    Min guide har en otrolig humor o ibland är den så underfundig att man knappt tror det är sant! Han känner mig innan o utan och ibland får jag fundera snabbt om det är mina egna tankar eller hans. Men, humorn från honom, är det aldrig någon tveksamhet på vem av oss det är. Med kärlek, Ingela

    • I understand everything you write, in many respects it mirrors the relationship I have with Ascala. /Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn