Den här texten är väldigt viktig, för den handlar om healing. Under alla de år jag har gett andlig healing har jag arbetat med ganska många personer med cancer. Det är inte upp till mig att avgöra vad healingen ska erbjuda dem; det är aldrig mitt jobb att bestämma om klienten kommer att bli bättre eller ej. I det avseendet har jag inga som helst åsikter, jag är ingen doktor, enbart en neutral länk. Frekvenserna som sänds genom mig kan balansera sinnet och för var konsultation ge personen en mer positiv inställning. De erbjuder känslomässigt stöd, hjälper personen att utveckla en accepterande attityd och bidrar i vissa fall till att minska rädslan för döden.

När jag ger healing till människor med cancer eller till någon som har det väldigt svårt på grund av något annat kritiskt tillstånd tar jag inte betalt. Jag har själv haft cancer ett par gånger. Utan all den healing som många människor sände till mig när sjukdomen kom tillbaka andra gången tror jag inte att utfallet hade varit så positiv. Jag började utveckla en accepterande attityd och höll mig undan offerfällan. Det som var meningen, var meningen. Den positiva attityden jag utvecklade gav mig ett tydligt perspektiv. Det försatte mig i en slags balans när jag kunde acceptera det som hände med mig och det möjliggjorde även för mig att ta en dag i taget. Jag tror verkligen att jag, eftersom jag inte hade en negativ inställning, lyckades ha en ganska jämn attityd i förhållande till det som hände. På så vis trillade jag inte ner i någon mörk avgrund av rädsla. Det var tack vare healingen många människor sände mig vid den tidpunkten, stödet jag fick var helt otroligt.

Jag kan berätta en sak för er, efter att jag blivit utskriven från sjukhuset efter operationen, fick jag en riktigt allvarlig infektion och var tvungen att åka in till sjukhuset igen. Läkarna sa att jag skulle röntgas. Jag hörde hela tiden en röst säga: ”Lämna inte din kropp.” Rösten fortsatte upprepa samma ord när jag rullades ut från avdelningen tills jag befann mig under röntgenapparaten. När jag låg där såg jag sex vita figurer och när jag tittade upp såg jag en vit tunnel. Sen såg jag en vit duva; en symbol för andevärlden. Jag visste att jag skulle gå bort om jag valde att gå in i tunneln. Jag sa till mig själv: Jag kan inte dö, mitt uppdrag i den här inkarnationen är inte färdigt.” Det var viktigt att jag fick den här insikten, inte för att jag ville lämna livet, men jag var både fysiskt och mentalt utmattad. Det tog några dagar innan jag förstod vad som hade hänt, men jag insåg att det inte var dags för mig än.

Det största syftet med healingen jag hade fått var att ge mig hopp, klarhet och perspektiv. Jag fick tusentals välgångsönskningar och massor av healing. Jag skulle än en gång vilja tacka er alla, som stöttade mig på det viset. Utan all den hjälpen och healingen ni sände skulle jag inte ha varit tillräckligt medveten för att ta emot det budskapet från andevärlden och jag skulle inte ha förstått det. När jag träffade kirurgen några dagar efteråt sa han: “Din återhämtning är fantastisk!” Det förvånade honom att mina värden var så bra.

Jag ville bara dela det här med er. Det är i många avseenden ett heligt minne, men kanske kan det ge er lite hopp och en känsla av ett syfte? När dessa sex vita figurer stod omkring mig visste jag att jag inte var ensam. Känslan av rädsla och osäkerhet bara försvann. När jag skriver det här är Ascala med mig, för det största miraklet någon kan uppleva i sitt liv är när de bestämmer sig att hjälpa sig själva på ett positivt sätt.

Healing är kärlek. För att ge ren healing måste egot ta ett steg tillbaka och låta den högre intelligensen göra sitt jobb. Om någon, ett medium eller en healer, säger att hen kan lösa alla dina problem, så är det inte sant. Jag skulle inte tro på en sådan person för en sekund. I mitt arbete som medium och lärare har jag strävat efter att lära människor ta hand om sig själva, att ta ansvar för sina egna liv. Du kan inte hjälpa en person som inte vill ta ansvar för att hjälpa sig själv.

När jag avslutar den här artikeln ser jag Ascala gå iväg med sin lykta, han börjar klättra uppför ett berg och säger:

– Du är inte den ende jag arbetar med, jag arbetar med många andra, men jag visar mig för var individ på ett sätt som de kan acceptera. Jag har många olika ansikten; men min själ och mitt hjärta ger detsamma till alla jag kommer i kontakt med.

/Terry Evans

14 KOMMENTARER

  1. Hej!

    Hoppas att jag någon gång tar mig iväg på en storseans som hålls av dig. Hade varit väldigt intressant att få träffa dig!

    Har du några tips att dela med dig på hur du går tillväga för att heala andra människor? Min far har väldigt långt gången cancer som rätt nyligen upptäckts och jag hade gärna velat försöka mig på detta gällande healing.

    Tack på förhand.

    • Frida, The strongest form of healing in the world is love. Wether he is in another room or somewhere else, imgagine you hold his hand or if you can actually hold his hand, jsut send him genuine love, nothing else. That can helpe a person, give them strenght and a feeling of not being alone. Unconditional love is the best thing you can give. Thank you for your comment! /Terry Evans

  2. Hej,

    Jag blir väldigt berörd av det du skriver. Jag känner tacksamhet och även lite sorg. Ändå är det hoppet som känns störst, hoppet och det meningsfulla.
    Jag önskar min guide en dag blir mig närmare. 💕

    Mvh Carina Nikolic ☀️

    • When you stop demanding you open the door that allows them to come closer. Nice to hear from you, Carina! /Terry evans

  3. Så fint du skriver om dina upplevelser
    Ingen vet hur det känns förrän man själv har stått inför det
    Tack för ljuset du förmedlar!

  4. Terry! Jag är så tagen av din berättelse, som går rakt in i hjärtat. För 25 år sedan fick jag själv tungcancer och det var en tuff tid med mycket rädsla och gråt. Min far var med under den svåra tiden vilket kändes bra, han peppade mig hela tiden. Till sist satte jag mig en kväll på patienthotellet och skrev alla saker jag ville åstadkomma i framtiden, där och då fick jag mod, kämparglöd och började tänka att nu är jag frisk. Har alltid haft en positiv attityd även om jag haft rädslor periodvis. Det blev en lång tuff rehabilitering till att återfå ett normalare liv och att kunna prata och äta igen, något man tar för givet. Idag faller käken sönder bit för bit (nekros) och jag hoppas på ett mirakel, att det på något sätt ska lösa sig, har kommit fram till att det nog inte löser sig självt 😉 Full av positivitet trots traumat jag inte riktigt bearbetat färdigt gick jag på ett besök till käk kirurgen som jag dessvärre inte fick något förtroende för. Har ändå tillit för att den rätta dyker upp framöver eller också får jag ha tillit för den jag var hos, han kan ju vara bättre än vad min magkänsla sa. Än har jag en bit att vandra märker jag. Är så otroligt tacksam för varje dag och tänker att jag har så många saker jag vill göra innan det är dags att lämna detta liv ♥ är så full av livsglädje trots total fysisk utmattning. Tänker på orden du skrev att man måste vilja ta ansvar att hjälpa sig själv och det är så sant, där ligger den, nyckeln, det gäller att ta upp den och låsa upp för att få insikt. För två veckor sedan fick min älskade mor cancer, hon är full av liv och lust trots att beskedet är att behandlingen bara är livsuppehållande.
    Det är så mycket cancerformer och det skulle vara intressant att veta varför, tror en hel del på alla bekämpningsmedel och tillsatser i mat, miljöförstöringen osv, men det är ju bara en tanke som sagt.
    En onkolog sa: Så gott som alla kommer att få cancer p,g,a att vi lever länge.
    Jag är så tacksam att du skrev denna krönika och att du delar med dig av just din historia, det hjälper oss andra att ta stegen framåt. Så intressant krönika ur många synvinklar. Känner igen mig i en hel del.
    Tack och lov att du hörde den där rösten och inte tog klivet in i tunneln. Vi behöver din röst i denna värld som är lite kaotisk.

    Ha en underbar vecka. Ta hand om dig och de dina ♥

    • Thank you so much, Rose-Marie, for opening your heart and sharing. Your words touched me. That is true love, when we open our hearts with honesty. Thank you! /Terry Evans

  5. Din berättelse berörde mig så mycket,gråten i halsen och en stor sorg kom.Jag förflyttades tillbaks i sjukrummet där min man låg halvt i koma,han hade cancer.Jag hade min yngsta dotter som är måttligt utvecklingsstörd med autism.jag höll min man i handen.och plötsligt säger hon,älska mycke mig pappa(hon kan inte prata rent) han kom till sans och tittade på henne och nicka.Sen tittar hon på mig och säger,när dör pappa.Ingen läkare hade sagt att han inte skulle klara sig.men dagen efter dog han,och inte när jag och min andra dotter var där,utan när vi åkte.och jag glömmer aldrig när jag sa till läkarna att jag vet att han inte klarar sig,jag har varit med om detta förut.Då blev jag utskälld,att dom som läkare inte såg att han inte skulle klara sig,då kunde inte jag veta det.Det minnet kom när jag läste din berättelse.Är så tacksam att du stannade kvar,du har så mycket att ge.

    • Thank you again, your story touched me. Your words are so honest, they come from your heart. I have had similar reactions from doctors, but we cannot blame them, they do not have the same thinking as us. /Terry Evans

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn