Jag sitter här och arbetar med Viktoria och säger till henne: “Jag har ingen aning om vad jag ska skriva idag.” Då går hon plötsligt helt ifrån ämnet, vänder sig till mig och frågar: Hur mår du idag? Då inser jag; det här skulle kunna vara ett intressant ämne att skriva om: Hur mår jag idag? Jag känner mig lite trött, men glad. Jag känner mig väldigt optimistisk för framtiden. Det är nästan som om andevärlden kör ett rekonstruktionsprogram på min hjärna, som om jag går igenom en övergångsperiod där jag lämnar en gammal fas av mitt liv bakom mig och står på tröskeln till något helt nytt. Jag känner mig rastlös, nästan otålig. Det är som om mina batterier laddas upp, men jag vet inte varför. Vad än den nya fasen kommer att innehålla eller innebära, så är den informationen eller riktningen just nu något som undanhålls.

Det ger mig en känsla av spänning, nytt hopp och ny stimulans, men en insikt om att förändring är oundviklig. Skulle det kunna vara så att andevärlden kommer att erbjuda nya utmaningar som kommer att föra mig till nya dimensioner? Det här är sannerligen en dag då det känns som om mina fötter står på riktigt stabil grund, trots att jag vet att jag fortfarande är i ett ingenmansland. Det är lite som att stå på startlinjen i ett lopp och bara väntar på att få starta. Jag börjar känna av en djup känsla av lugn. Jag undrar varifrån den kom?

’Plötsligt känner jag mig glad och frågar mig själv: Varför är jag glad?

När jag skriver kommer en annan känsla upp till ytan, att arbeta tillsammans med min gamla vän och kollega ger mig en varm och bekväm känsla. Plötsligt känner jag mig glad och frågar mig själv: Varför är jag glad? Jag ser en bild som föreställer mig. Mina fötter står stadigt på jorden och jag inser att jag har hittat något nytt inom mig. Nuförtiden är det gott att komma hem och det är gott att dela ett hem med någon annan. Så, jag antar att jag mår riktigt bra, för när jag tog mig tid att skriva den här texten började jag se ännu mer av det goda jag har i mitt liv. Vad som än händer i mitt liv är det enda jag behöver göra – stanna upp en stund, ta den där nödvändiga pausen och inleda en konversation med mig själv, vilket är precis vad jag har gjort: Terry, hur mår du idag?

Jag tror, om vi ställde oss den frågan varje dag och tog en timeout, bara några få sekunder, vore det ett perfekt tillfälle att hinna ifatt med oss själva. Innan Viktoria ställde mig den här frågan, vilka gråa moln som än fanns i mina tankar, så började de flyga iväg och solen började skina.

Hur mår du idag? Har du en sådan dialog med dig själv där du ställer dig själv den frågan?

/Terry Evans

Föregående artikelSandlådementalitet
Nästa artikelMediumskapet har gett Caroline mer självkänsla
Terry Evans intresse för parapsykologi och mediumskap började vid tidig ålder. Hans första möte med ett riktigt spiritualistiskt medium ägde rum vid 22 års ålder, då han fick sin första privatkonsultation. Följderna av denna upplevelse blev en vändpunkt i hans liv och gav honom nya insikter. Dessa insikter fick Terry Evans att utveckla sin egen mediumpotential och intuition.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar
Vänlig ange ditt namn